Vad är faná och hur kommer man dit? Muslimsk Mystik Ur ett Psykologiskt perspektiv

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Muslimsk Mystik Ur ett Psykologiskt perspektiv


Innehållsförteckning

Kapitel

1 Inledning/Avgränsning/Syfte/Frågeställning
1.1Förklaring av begrepp

2 Etymologi och (kort) historia om sufismen

3 Dhikr. Repetitiv bön.

3.1 Fana

4 Förklaring av dhikr ur psykologisk perspektiv

5……………………………………………….Psykologiska teorier

5.1……………………………………………..Deprivationsteorin

5.2……………………………………………..Meditativ teknik

6…...…………………………………..............Resultat.

7……………………………………………….Diskussion

8……………………………………………….Sammanfattning

9……………………………………………….Litteraturlista



1. Inledning
Islam tillhör en av de största världsreligionerna och praktiseras över hela världen, från Spanien i väster till Kina i öster. Mångt och mycket av islams inre/spirituella/andliga sida kommer oftast i skymundan av flera andra orsaker och händelser som får mer plats i t.ex massmedia.. Det som intresserar mig är hur olika meditationsövningar och mekanismer kring övningen påverkar människan att få religiösa upplevelser. Därför har jag valt att skriva min uppsats om muslimsk mystik ur ett religionspsykologiskt perspektiv, då är alltså människans tillämpning av olika meditativa övningar i fokus istället för Sufismens historia.
Islams mystiska kännetecken är något som jag vill lära mig mer om och blir därmed ett intressant ämne att fördjupa mig i. Jag tror att denna uppsats är en bra början at till börja forska i detta djupa ämne. Detta är ett fascinerande ämne enligt mig och att studera religiösa övningar ur ett psykologiskt perspektiv där man får möjligheten att utforska mer än bara övningen i sig och se det hela från en annan vinkel finner jag spännande.

Avgränsning

Sufism är ett övergripande, brett och otroligt djupt ämne och att ta med alla aspekter skulle vara en ren omöjlighet. Eftersom detta inte är ett religionshistoriskt arbete måste läsaren vara uppmärksam på syftet med arbetet samt dess avgränsning.
Det kanske är lika att bra att redan här tala om vad denna uppsats inte kommer att handla om så att läsaren får det klart för sig. Uppsatsen kommer inte att ”dyka ner” i sufismens värld och ge en inblick på om hur/varför man väljer att vara en sufie. Den kommer inte heller att behandla sufismen som ett övergripande ämne där jag återger när, var och hur sufismen uppkom samt var den är som mest utbredd idag. Intentionen med uppsatsen är inte heller att berätta huruvida man accepterar sufismen som en gren av islam eller inte, vilka som motsätter sig sufismen samt vilka som anser den vara en gren av islam. Inte heller kommer jag att ta upp kritik eller försvar gentemot sufismen från lärda teologer eller religionsvetare. Jag kommer inte heller att ta upp kritik eller ha invändning mot de teorier som använts för att förklara fenomenet i sig.
Arbetet kommer att vara ur religionspsykologiskt perspektiv där jag kommer att behandla en övergripande metod som Sufierna använder sig utav för att uppnå fána. Människan kommer alltså att vara i fokus, och valet av metoder denne gör för att uppnå det som kallas för fána.
Samtidigt kommer jag genom att exemplifiera och hänvisa till andra personer (icke sufier) som inte haft religiösa motiv men ändå fått olika ”upplevelser” eller metaforiska bilder pga. andra omständigheter.

Syfte/frågeställning

Syftet är att framställa, utifrån material av forskare vars böcker används i undervisning, en bild av hur en del av muslimska mystiken kan se ut. Jag har även som syfte att ta upp, korta, centrala drag samt några betydelsefulla personer inom sufismen. Syftet är att beskriva den meditativa bönen från ett religiöst ”språk” och från ett psykologiskt ”språk”. Jag kommer dock att lägga mer tid på frågeställningen som är:
- Vad vill man uppnå med dessa övningar?
- Vilka upplevelser leder det till?
Sedan vill jag beskriva/pröva olika psykologisk förklaring som (möjligtvis) kan förklara dessa fenomen mer konkret. Sufismen har väldigt intressanta övningar som man utför enligt mig. Jag kommer att koncentrera mig på ”fana” vad som menas med det, vilka övningar som utförs samt vad upplevelserna leder till för tillstånd. Den övningen som jag kommer att koncentrera mig mest vid är (dhikr) åminnelse av gud. Deprivationsteorin är den teori som jag kommer att lägga större vikt vid men jag kommer även att belysa den meditativa tekniken som används dock lite mindre tid kommer att ägnas åt den.
Vad gör man, vad säger man, hur beter man sig, vilka metoder används? Hur kan detta förklaras? Vad vill man uppnå? Det finns många övningar att välja bland och att beskriva alla övningar och metoder finns varken tid eller utrymme för.

Metod/tillvägagångssätt

Jag kommer inte att intervjua några personer (sufier) och jag kommer inte heller att observera hur de utför sina ceremonier eller ritualer, (jag personligen kommer inte att vara närvarande), jag kommer att utgå från böcker som olika författare/forskare har skrivit om metoderna sufierna använder sig utav för att uppnå fana. Vissa av författarna har varit på plats och observerat andra inte. Det handlar här om primär och sekundärkällor.
Men även här måste jag begränsa mig, jag kommer inte att utgå från alla sufier, därför att alla sufier använder sig utav olika tillvägagångssätt. Däremot kommer jag att ta upp övningar som används och som är relevanta för att besvara frågeställningen, samt beskriva vad dessa övningar leder till för tillstånd? Därför att det finns gemensamma drag hos olika sufier i användning av övningar/metoder. Så det måhända att jag i arbetet beskriver olika typer av dhikr övningar som förekommer i olika ordnar utan att hänvisa till resp. sufie, därför att många sufier använder sig utav gemensamma metoder/övningar.

1.1 Förklaring av begrepp

Dhikr = åminnelse av Gud, en meditativ övning där man upprepar vissa av Guds namn eller attributer, det varierar ganska mycket på ord som t.ex. Allahu Akbar eller la ilaha illalah (Hjärpe, 2005 s. 65)
Fana = försvinnande (själslig försvinnande, har även beskrivits som utplåning eller drunkna, dö, slakta, slockna, upphäva). (Geels, 1999 s. 27)
Hadith = tradition som profeten Muhammad sagt eller gjort. (Hjärpe, 2005 s. 60)
Silsila = kedja (en kedja av sufier som går tillbaka i tiden, man kan här spåra de andliga mästarna tillbaka till större auktoritära personer). (Geels, 1999 s. 167)
Tariqa (plural turuq) = väg (väg/ar som Sufierna väljer att vandra för att uppnå målet, inte E4 eller E18, utan en spirituell/andlig väg). Det finns mer än tvåhundra turuq att välja mellan (Geels, 1999 s. 167)
Sheykh = Lärd/kunnig person inom Islam som har en auktoritär plats. Brukar oftast översättas till lärare men kan också syfta till en Imam dvs en person som leder bönerna eller håller predikan.


2. Etymologi och historia

Till den som för första gången stöter på detta begrepp (sufism) och är helt ovetande om detta ämne och dess innehåll kan det vara bra att ge en kort introduktion för att få läsaren att bli mer införstådd/bekant med sufismen. Det arabiska ordet för sufism är ”tasawwuf”. (Geels, 1999 s. 29) Och vissa menar att ordet ”sufi” kommer från ordet ”safa” eller ”safwa” vilket betyder ”renhet”, dvs. en sufi är en ”renad person”, en som strävar att bli helt förenad med ”renheten” (Geels, 1999 s. 29) En annan förklaring av termen är att ordet ”suf” vilket betyder ylle på arabiska refererar till de tidiga asketerna som gick runt och klädde sig i ylledräkter. Ylledräkten symboliserar ånger, självförnekelse (Geels, 1999 s. 29) och kan möjligtvis vara ett tecken på fattigdom och försakelse (Chevalier 1991 s. 4)

Sufierna själva spårar sitt ursprung (silsila) ända tillbaks till profeten Muhammed och uppenbarelsen i Koranen. De tidiga mystikerna/Sufierna var onekligen påverkade av kristna och judiska mystiker. (Geels, 1999 s. 30, Andre, 1981 s. 18) Det finns emellertid ett antal exempel där kristna mystiker och muslimska mystiker har levat sida vid sida. Även exempel av muslimska mystiker som Ibn-Arabi som haft inflytande på kristna mystiker. (Geels, 1999 s. 130) Sufierna vänder sig inåt till det andliga, spirituella det mystika som finns inuti oss. Några kända sufier i historien är Jalal Al-din Rumi (1207-1273), Halladj ibn-Arabi (1165-1240) och för att nämna al-Ghazali (d 1111). (Geels, 1999 s. 122)

3. Dhikr. Repetitiv bön

Vad menas med dhikr, vad är dhikr och framförallt hur utövar man dhikr?
Svaret till de två första frågorna se ”förklaring av begrepp” ovan.
Den första källan till sufiernas Guds erinran är versen från koranen (31:88) man ska ”åkalla Gud stående, sittande och liggande på sidan”. (Geels, 1999 s. 119)
Men som också sagts ovan att ständigt ha Gud i sina tankar och att upprepa några av Hans 99 namn är en stor del av dhikr. Man behöver inte enbart upprepa namn eller attribut utan kan även uttala den första delen av muslimernas ”trosbekännelse/vittnesbörd” nämligen la ilaha illAllah (det finns ingen gud utom Allah). ”Inom varje sufiordern intar dhikr en central plats i den rituella praktiken.” (Westerlund. 2001 S. 33). Nu måste man ha i åtanke att det finns ett antal olika grenar/ordnar inom sufismen och att varje gren/orden utför dhikr på sitt sätt och det finns en variation dem mellan. Att ta med och beskriva alla dessa är således omöjligt och inte till någon direkt nytta.

Om koranen är den första källan så är profetens sunna den andra källan. Sufierna brukar åberopa en väldigt omtyckt hadith där profeten ska ha sagt ”dö innan du dör” enligt Antoon Geels utan att hänvisa till någon inom islamisk källa såsom någon hadith förmedlare, så jag tog mig friheten att fråga en imam angående denna hadith och han sa till mig att många lärda är oense angående denna hadith ”dö innan du dör” är en hadith överhuvudtaget. Det Geels istället gör är att hänvisa till en annan nutida sheykh. (Geels, 1999 s. 27 se not 18)

Tittar vi till en sufier vid namn Daya Razi som föddes i det nuvarande Iran (1177) (Geels, 1999 s. 115) han menade att sheykhen har en central roll för eleven/lärjungen under dhikr övningarna. Valet av plats menar Razi ska vara ett litet tomt och mörkt rum där man sitter med korslagda ben, händerna ska vara ovan på varandra och ansiktet vänt mot Mecka. ”Mörkret förhindrar sinnena att vara verksamma så att lärjungen helt kan koncentrera sig på den fördolda världen.” (Geels, 1999 s. 118) Man ska dessutom befinna sig i ett tillstånd av renhet och upprepa orden ”la illaha il Allah” det finns ingen gud utom Gud. Man ska utesluta sina tankar, fasta, iaktaga tystnad och förena sitt hjärta med sheykhens hjärta – man ska dra fördel av att sheykhen är en länk till den fördolda världen. (Geels, 1999 s. 119) En annan sak som nämns är att man ska minska sin sömn till ett minimum. (Geels, 1999 s. 119)
En annan sufie som kallas för Abu Said, om honom sägs att han fastade kontinuerligt, ägnade sig åt recitation av koranen, höll sig vaken om nätterna och sov sittande vänd mot Mecka. Det sägs även att han under ett år inte talade med någon. (Geels & Wikström, 2006 s. 264)

Naqshabandiyya är en sufiordern som grundades av Baha addin Naqshaband (d 1309) (Westerlund, 2001 s. 89) och har ett starkt säte i både Turkiet och Syrien. De är kända för sin tysta dhikr bön. ”Repetitionen av ord, fraser och verser sker tyst, en form av mental repetition och rytmen ska sammanfalla med andningens och hjärtslagets rytm.” (Westerlund, 2001 s. 91). De hänvisar denna tysta dhikr till koranen som förespråkar att den ska utföras inom människan (bi nafsika). Även här har sheykhen en viktig roll, länken mellan sheykhen och lärjungen sker via hjärtat. Dhikr bönen kan utföras vartsomhelst och när som helst.

Om Naqshabandiyya är känd för sin ”tysta dhikr” så kan man inte säga samma sak om Rifaiya ordern som brukar kallas för ”de tjutande dervischerna”. Deras tillvägagångssätt är lite speciellt därför att ”akten tar sig i ljudliga och våldsamma uttryck bland de tjutande dervischerna”. (Westerlund, 2001 s. 33) Rifaiya orderns andliga övningar innebär en sju dagar lång reträtt vid en bestämd tidpunkt på året där man har en högljudd, kraftfull dhikr övning. Vissa av övningarna har kallats för ”bisarra” så som genomborrande av öron, händer, kinder, hals och könsdelar. (Westerlund 2001, s. 170).

3.1 Fana

Det jag beskrivit ovan är de olika metoderna man använder sig utav för att uppnå/uppleva, men vad är det då man uppnår/upplever med hjälp av dessa metoder? Nu kommer vi till huvudpoängen, man upplever nämligen faná. Nedan följer ett antal olika metaforiska beskrivningar om vad faná är.
Enligt Daya Razi upplever man ljuset i form av blixtrar och ljusglimtar. Man ser en lampa eller flamma sedan ser man stjärnor till slut månen och solen. En annan förklaring är att man får ”paranormala gåvor som att gå på vatten eller genom eld”. (Geels, 1999 s. 116-117) En annan förklarar det på följande sätt: ”man sänks ner i vittnandets gränslösa ocean, då upplöses ens existens, såsom ett Guds vittne åt sig själv förblir”. (Geels, 1999 s. 120) Detta sammanfattar Raya med ”utplånandets utplånande” (faná al faná). För att få läsaren att förstå vad som menas med faná skulle man kunna ta exemplet med ”moksa” när brahman (kraften) möter atman och man blir ett med alltet, tänk er vatten droppen som förenas med havet. Eller då man tex. beskriver Buddhan i den tidiga buddhismen. Då denne blev upplyst, fick han paranormala krafter. Såsom tränga sig igenom berg och murar, gå på vatten, han rörde solen och månen med sin tanke osv. (Jensen mfl. 1996. s. 360, 414)

4. Förklaring av dhikr ur ett psykologiskt perspektiv

Efter at ha gett er en någorlunda men dock inte så heltäckande beskrivning/inblick till Sufismens och den meditativa bönen kan det vara bra att här gå in på ämnet som berör dhikr ur ett psykologiskt perspektiv. Vilka förklarings modeller ligger till grunden för sufiernas användning av dhikr för att uppnå denna visualisering av olika platser till att så småningom få de att uppnå/ingå/uppleva fána? För att som vi såg ovan kunde sufiern Daya Razi se en lampa eller blixtrar och man kunde även visualisera månen, solen och sänkas ner i en vittnande grundlös ocean.

Dhikr kan både räknas som repetitiv bön och som en meditativ teknik. (Geels & Wikström, 2006 s .287). Det man måste tänka på här är att enbart dhikr bönen i sig inte leder till faná utan det finns mekanismer runtomkring som utfördes i kombination med dhikr övningen. T.ex. handlade det om asketiska övningar där fasta var ett av dem (dvs. inte äta och dricka under en viss period), att hålla sig vaken var en annan (minimal sömn som möjligt nämndes) att befinna sig i ett mörkt rum med en viss kroppshållning. Att dra sig tillbaka under en viss period (reträtt). Andra övningar var att borra hål i öron, händer, kinder och könsorgan. Att befinna sig i ett totalt mörker och att inte tala med någon var en annan (asocial).
Man kan här tala om objektinriktad psykologi. Det vanligaste är att man sitter stilla och avspänt med slutna eller halvöppna ögon och fokuserar sin uppmärksamhet och sitt medvetande på någon inre föreställning eller, tvärtom, på att inte ha någon inre föreställning alls. Det mest grundläggande i meditationsprocessen är att behärska uppmärksamheten. Att fokusera på objektet och vara objektinriktad. Att förena sitt hjärta med sheykhens var en annan metod, dvs att vara helt koncentrerad på sin sheykh, vilket gör honom till objektet. . (Geels & Wikström, 2006 s .288) Under koncentrationen kunde sufierna uttala vissa ord/fraser i ett mörkt rum, men huruvida de uttalade orden högt eller tyst (se Naqshabandiya orderns och Rifay orderns ovan) för sig själva hade ingen betydelse enligt Geels. (Geels & Wikström, 2006 s .283) ”Dhikr kan förklaras som en typ av överstimulering på bekostnad av den alldagliga differentierade stimulationen”. (Geels & Wikström, 2006 s .288) Det är när man upprepar ord och fraser som Allah eller liknande som det blir en överstimulering. Men det handlar här inte enbart om dhikr bönen som får en sufier att visualisera olika saker, utan med hjälp av olika mekanismer kring den meditativa bönen som sömn, fasta och avskildhet etc. vilket även det måste förklaras.
5. Psykologiska förklaringar De psykologiska förklaringsmodeller som jag lagt som grund för att besvara frågeställningen är fyra former av deprivation varav alla fyra inte tas upp på ett detaljerat sätt och den andra teorin är mer utav en förklaring till den meditativa bönen. Jag har även berört objektinriktad psykologi ovan dock kortfattat.

5.1 Deprivationsteorin

I psykologiska termer talar man om 4 former av deprivation; näring, sömn, social och motorisk deprivation. Låt oss nu se på några av de olika deprivationsteorierna lite mer utförligt. Den sociala isoleringen kombineras med intensiv bön, fasta och vaka. Så vad som händer är att då sufierna utsätter sig för dessa tillstånd så berövas de av en stor mängd stimuli som denne är omgiven av. (Geels, 1999 s. 246) Näring, sömn, social och motorisk deprivation är väldigt viktiga att beakta. Ovan kunde vi se att sufierna just kombinerade dessa faktorer/mekanismer med den meditativa bönen (dhikr). Sufierna fastade och höll sig därmed borta från mat och näring. Sömn, det var rekommenderat att minska sömnen till det minimala, vi kunde se att Abu Said brukade sova sittande vänd mot Mecka. Social deprivation, sufierna var oftast ensamma och befann sig i ett totalt mörker (reträtt). Motorisk deprivation, deras handrörelse och kroppsrörelse likaså är begränsade (Razi rekommenderade att man satt med benen i kors och armarna på varandra). Hur kan man förstå detta? Låt oss jämföra samma mekanismer med andra personer.

En jämförelse som gjordes i litteraturen var med ensamma seglare och deras situation då de färdas ute på haven. ”Experimentella studier och rapporter från ensamseglare och andra understimulerade personer visar att yttre understimulering oftast resulterar i en inre, kompensatorisk överproduktion av bilder.” (Geels, 1999 s. 246) Han fortsätter med att beskriva ”jämvikten eller homoestasten mellan sociala, psykologiska och somatiska/kroppsliga dimensioner i människans organism rubbas i situationer av det här slaget”. (Geels, 1999 s. 246) Med enkelt vardagsspråk kan vi säga att yttre överstimulering kan här alltså leda till överproduktion av bilder. Det var just det som nämndes ovan av de olika sufierna och dess bilder de visualiserade då de hamnade i fana. Även nattens mörker förstärker situationen rejält av sensorisk understimuli menar Geels och en av förklaringarna till att dhikr bönen skulle utföras i mörker var ”mörkret förhindrar sinnena att vara verksamma så att lärjungen helt kan koncentrera sig på den fördolda världen”. (Geels, 1999 s. 118) Ett annat exempel som tas upp av Geels är de kristna ökeneremiternas tillbakadragande i öknen – vilket resulterade i en mängd olika syn och hörsel upplevelser. (Geels, 1999 s. 246) Genom att dra sig tillbaka, fasta och befinna sig i en viss position med intensiv bön kan leda till att olika bilder produceras. Det intressanta är att det inte enbart kännetecknar sufien eller den kristne eremiten utan detta kunde även hända seglaren.
Vad gäller monotonin (då man vid avslappning eller sömnbrist hör ett upprepande entonigt ljud) talar man om en överstimulering av ett religiöst stimulus såsom att upprepa Guds namn eller la ilaha ilallah, ett flertal gånger. (Geels & Wikström, 2006 s .201) Det handlar här om ett tillstånd människan befinner sig i t.ex vid sömnbrist eller avslappning. Det intressanta med monotonin (som kommer från ordet monoton) är att det i ett avspänt tillstånd är befrämjande för bilder som uppstår strax innan insomnandet och precis före uppvaknandet. Framkomsten av bilder underlättas även av andra faktorer som ”minskad proprioceptiv input dvs impulser från muskler, senor och leder som förmedlas till hjärnan och ryggmärgen”. (Geels, 1999 s. 232) Detta är relevant att veta då vi analyserar hur sufierna går tillväga vid dhikr övningarna och dess tillstånd de befinner sig i. Hur pass ”svaga” eller ”starka” är de både fysiskt och psykiskt eller trötta och sömniga de är vid dhikr bönen? En annan viktig sak som man kan ha i åtanke är angående dagdrömmeri, schizofrena personer och hallucinationer vilket är tydliga exempel på över och under stimuli som kan leda till framkomsten av olika mentala bilder. (Geels & Wikström, 2006 s .202-204)
Tillåt mig hänvisa till ett experiment som utfördes på 50 – talet vid McGills universitet i Montreal. Försökspersonerna placerades i ljud och ljusisolerade utrymmen där de utsattes monotont stimulus av det ljud som en köksfläkt producerar. Det visade sig att bildaktiviteten ökade markant. Vissa försökspersoner kände sig tvungna att avbryta experimentet pga. störande hallucinationer . (Geels & Wikström, 2006 s .202) Det vi kunde se från sufierna var att det var rekommenderat att fasta, befinna sig i mörker och vara avvikande under dhikr bönen vilket då ledde de till tillståndet fana (utslocknandet). Samma sak hände med dessa försökspersoner då de var isolerade från ljud och ljus men enbart hörde ljudet från en köksfläkt. Ljudet från köksfläkten kan man jämföra med ljudet från upprepningen av de olika Guds namn som sufierna upprepar. Problemet är enligt mig att vi inte får reda på vad det är för bilder som upplevs, om det nu är relevant att veta dock kan det vara intressant. Från sufiernas däremot kunde man se beskrivningen av fana på ett detaljerat sätt. Så det handlar här om användning av språk. Talar man i religiösa termer så talar man på ett visst sätt, i psykologiska termer på ett annat sätt, kanske om hallucinationer.

5.2 Meditativ teknik

Dhikr var både en repetitiv bön och en meditativ teknik.(Geels & Wikström, 2006 s .287) Meditationsobjektet var här ett av Guds 99 namn eller den första delen av muslimernas trosbekännelse ”la illaha ilallah” med koncentration och stort fokus på objektet. Men det behöver inte enbart handla om ord som uttalas enligt Geels utan med objekt ”avses såväl ting, personer som händelser”. (Geels, 1999 s. 230) Även sheykhen kan vara objektet vid dhikr bönen. Syftet här är att helt upphäva förnimmelsen av sig själv som bedjande och helt koncentrera och fokusera på Gudserinran. Detta i kombination med olika asketiska övningar som att fasta och hålla sig vaken är ett sätt att ”besegra det lägre jaget”. (Geels & Wikström, 2006 s .287) Att befinna sig i totalmörker och enbart koncentrera sig på Gud, på det sättet blir man medveten om Guds immanens. (Geels & Wikström, 2006 s .287) ”Fullständig dhikr är synonymt med fullständig utplåning”. (Geels & Wikström, 2006 s .288)


6. Resultat
Vad jag gjort ovan är att beskriva olika personers sätt att framkalla bilder pga olika slags stimuli. Enligt sufisterna kallades det för fana. Att med olika metoder kring den meditativa bönen dvs dhikr i kombination med asketiska övningar och med hjälp av sin sheykh uppnå det allra heligaste och maximala nämligen fana. Vad jag kommit fram till för resultat är att sufierna har olika tillvägagångssätt att uppnå fana. De använder sig utav ett visst ”språk” för att beskriva fana. De använder sig utav olika metaforiska bilder för att beskriva det de upplever. Det de upplevde var t.ex. utslocknande eller försvinnande och det de såg var blixtrar och starka ljus, solen, månen osv. För att uppleva dessa mentala bilder kombinerades dhikr med asketiska övningar som fasta, vaka och total mörker. Fana var resultatet av deras metoder. Det intressanta var sättet de gick tillväga på och vilka metoder de använde sig utav för att så småningom komma fram till målet. Här kunde vi se att det fanns ett mål med deras handlingar.

7. Diskussion

När jag betraktade deras tillvägagångssätt och det de upplevde ur ett psykologiskt perspektiv så märker jag att ett annat ”språk” tillämpas och används för att beskriva deras tillvägagångssätt. Man pratar här om t ex deprivationsteorin och att människan som är en komplex varelse också lätt kan bli utsatt och påverkad av olika mekanismer. Om man blir utan mat, näring, överstimuli eller förblir ensamma en längre period så kan man bli påverkad av detta psykologiskt. Och detta har jag visat ovan i exemplen med ensamseglaren och försökspersonerna där deras situation de hamnade i också ledde till produktion av bilder i det mentala. Det intressanta är enligt mig att sufierna har ett religiöst syfte, ett religiöst motiv till sina handlingar, nämligen att uppnå fana. Likaså kan man hävda att de kristna ökeneremiterna hade religiösa syften då de gjorde en reträtt ute i öknen, vilket även där ledde till uppkomst av olika bilder.
Ensamseglaren eller personerna som utsattes för experimentet omnämnt ovan hade inte några direkta intentioner på ett (medvetet) plan framkalla bilder, men ändå fick de upp bilder, vissa av bilderna var så starka att försökspersonerna kände sig tvungna att avbryta övningen. Med detta kan man också konstatera att ”språket” fyller en viktig funktion. Hur man beskriver det man upplever och sättet man uttalar det som ska uttalas för att uppleva det som ska upplevas. Hur ska man förstå bilderna som produceras? Hjärnan är en väldigt komplex och känslig del av kroppen och ens sinne kan lätt rubbas, vilket i sin tur kan leda till en produktion av bilder och upplevelser i hjärnan. Vissa har ju upplevt/sett Gud milt uttryckt. Om man istället börjar ”dyka ner” i psykologernas värld med alla dess teorier och antaganden och olika experiment man utför på olika försökspersoner hur kan man då förstå de olika ”religiösa upplevelserna”? Vi har ofta hört talas om schizofrena personer och personer som hallucinerar, kan man kategorisera dessa personer i olika fack där de personer som får religiösa upplevelser faller under samma kategori? Nya frågor kommer fram som är av stort intresse för mig.
Slutligen måste jag medge att jag inte behandlat alla de fyra mekanismer som nämnt ovan kring den meditativa bönen såsom t.ex. vilka konsekvenserna är då människan fastar under långa perioder och hur detta kan påverka hjärnan då den inte får tillräckligt med näring och vätska. Vad för slags bilder kan framställas och produceras då? Jag har inte heller berört de fysiska och psykiska konsekvenser som kroppen och hjärnan kan få av olika späkningar som jag nämnt ovan. Detta är för att ingen beskrivning eller förklaring angående detta har redovisats utförligt i det material jag har till mitt förfogande. Det skulle däremot ha varit väldigt intressant att ha tagit med liknande händelser.



7. Sammanfattning
Uppsatsen har behandlat sufisternas meditativa bön som kallas för dhikr och dess mekanismer runtomkring bönen som lett till ett tillstånd som kallas fana och dess metaforiska bilder som beskrivits. Frågeställningen som jag hade inledningsvis var: Vad vill man uppnå med dessa övningar? Och Vilka upplevelser leder det till?
För att läsaren skulle bli mer bekant med ämnet har jag förklarat vissa begrepp och get...