Flickans uppväxt

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Hon förstod sig inte på hur världen gick till , hon var för liten för att förstå vad som pågick. Bråk varje natt mellan föräldrarna, då dem egntligen trodde att hon låg och sov. Varje morgon låtsades de alla som ingeting. Stämningen i huset blev allt sämre. Bråken blev allt värre och det hjälpte inte att hon kramade om sitt gosedjur ( även bästa vän; plingeling ) hårt om nätterna längre. De orkade inte hålla de "hemligt" särskillt länge , och bråken fortsatte dag in och dag ut. De slutade oftast med att pappan stack hemifrån medans mamman gick in på rummet och grät. Med smygande steg , vågade sig flickan fram till sin förkrossade mamma och kramande om henne. Mamman torkade sina tårar och hävdade att allt var okej, vilket även flickan förstod var lögn. Hon försökte få sin mamma på bättre humör, men i onödan. Allt hon kunde få ett falskt smile.

Föräldrarna skiljde sig tillslut. Men det var inte de enda dem skiljde på , utan även flickans hjärta. Hon var alltid inne i sin egen värld och hon släppte aldrig in någon i den världen. Alla tankar, känslor och händelser höll hon inom sig. Den enda som hon kände sig trygg med, som hon alltid visste lyssnade på henne , var plingeling. Plingeling viste alla hemligheter den lilla flickan hade. Flickans glans i ögonen försvann allt mer och mer. Och hon blev allt mer aggressiv och kall mot folk som försökte närma sig, den som mest drabbades var hennes bror.

Flickan och hennes bror fick variera sitt boende. Det var meningen att dem skulle vara varannan vecka hos sin mamma och den andra vecka hos sin pappa. Men mamman var alldeles för deprimerad, så de slutade alla gångerna med att pappan fick komma hämta dem efter ca 3 dagar. Pappan försökte visa sig okänslig, men vemsomhelst i hans närhet skulle kunna märka/se hur sårad han var. Mamman och pappan kunde inte vara utan varandra och tog ett nytt försök. Vilket lyckades väldigt bra. Flickan var fortfarande i chock-tillstånd efter händelsen, men hon försökte vara lycklig med tanken på att allting kunde bli som förut.

Flickan växte upp , men fortfarande aggressiv, men endast mot sin bror. Hennes bror fick stå ut med väldigt mycket. Flickan var inte den enda som tog ut sin ilska på honom. I skolan var han med om mycket. Varje dag var någon dum vid honom. Han var med om all sorts mobbning; misshandel, ord och förnedringar. Men trots detta gjorde han inget tillbaka, utan var helt lugn. Men flickan hade ingen lugnhet när det gäller sådana saker och hon älskade sin bror mer än allt annat i livet, fastän hon inte var så bra på att visa det. En dag fick flickan se sin bror bli slagen...

Hemmet började bli kaos igen. Fast denna gången var det inte mellan föräldrarna, utan med hennes bror och båda föräldrarna. Så fort bråken startade gick flickan snabbt till sitt rummet, där hon kunde visa sin svaghet och låta tårarna falla. Fastän hon stängt dörren hördes vartenda lite ord in. De hårda orden som användes skar långt in i hjärtat. Mamman kom oftast in i rummet efter en stund. De satt och höll om varandra och medans tårarna föll.

Detta pågick en lång tid .. alldeles för lång tid. De flesta bråken startade pga brodern''''s skola, han hade ju anledning till sitt resultat av studierna, men inte tillräcklig undanflykt. Föräldrarna gjorde allting för att hjälpa honom , exakt allting. Men det tog väldigt lång tid innan dem fick rätt hjälp. Sökandet efter hjälp började när han var 9 år och han hann bli 17 år innan han fick hjälpen. Detta påverkad även flickan , psykiskt. Hon fick inte någon uppmärksamhet .. iallfall inte den uppmärksamheten hon krävde. Och alla hennes bror...