Om mitt namn

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Lieben kindern gibt man viele namen, säger tyskar och det betyder "kära barn ger man många namn". Jag fick många namn när jag var barn.

Det låter så löjligt som möjligt. Men alla gamla har en dag väl varit barn, och ett barn(,) hur fult som helst, är en Afrodite – skönhets gudinna i den grekiska mytologin - i sin mors ögon.

– Tomten var den enda kändisen i staden som du inte fick något namn ifrån, för han besökte aldrig oss, brukar mormor säga även idag.

En kvinnlig vän till familj, döpte mig till Hmed.

Det är ett folkkärt arabiskt namn. Då jag döptes till Hmed, var det ganska nytt i staden.

En son till en stor filosof och en minister hette Hmed i förnamn respektive efternamn. Jag var den tredje Hmed! Chico! Snyggt, får man säga. Eller hur? Bara om det inte kännetecknas som mindervärdeskomplex.

Namn som Ahmad, Hmed, Hamid, Hammd, Hamod, Mahmod, Mamdouh och Muhammad har ordet HAMD - lovprisa och beundra – i art.

De betyder, i alfabetisk ordning: mer beundrad, beundrade/lovprisare, den lovprisade, den som lovprisar mest, den som lovprisar mycket, lovprisad, lovprisad, och mest lovprisad.

Idag använder sig ett tjugotal afghanska journalister och författare av Hmed som pennamn eller nyvalda efternamn. Är äran min? Ja, det är det, enligt en kritiker i en afghansk tidning i Pakistan. Jag var den första afghanske journalisten med Hmed som riktigt namn.

Nu håller jag på att skryta och befaras att glömma Jantelagen.

– Önskar ni er ett unikt barn, ge det ett unikt namn, motiverade damen som döpte mig. Då höll mamma med men nu ångrar hon sig.
– Jag borde ha döpt dig till Xmed (khmed), säger hon, och det på fullt allvar.

Xmed betyder latmask och slöfock.