Filmkunskap
6918 visningar
uppladdat: 2001-12-14
uppladdat: 2001-12-14
Inactive member
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare.
Kommentera arbete
Amelie börjar så efter det lyckade försöket att göra en annan person glad, göra goda gärningar för hennes grannar och människor i hennes närhet. Amelie gör små planer och hon genomför sina goda gärningar, hon ser alltid mycket lycklig ut och har ett ganska finurligt leende som gör henne busig. Filmen är mycket vacker med starka färger och hela stan är som ett stort leksakshus, mycket oranges och gult, alla människor och alla rum och hus är klädda i harmoniska färger det är en mycket pittoresk stad och jag har svårt att se att den utspelas i nutid, flickorna kunde vara tagna ur en film från 60-talet, med långa kjolar, koftor och långa kappor. Hela stan är en idyll och skiner av välbehag, människorna pratar och skrattar med varandra och jag blev faktiskt något konfunderad när jag insåg att det var nu tid, när nyheten om att prinsessan Diana hade omkommigt. Det uppkommer en mycket stark kontrast från den söta lilla staden när Amelie går in i en porraffär, jag tyckte det var ett ganska häftigt hopp bort från idyllen, men ändå kändes det äkta och en viss känsla av välbehag fanns även i porraffären, jag tänker då på den trevliga expediten och det var heller ingen pinsam stämning.
Filmen är mycket fint gjord och man skulle lätt kunna luta sig tillbaka i stolen oh bara glida med i handlingen, men om man som jag måste skriva en sån här uppsatts kan jag inte sluta försöka lista ut en vettig frågeställning, och man kan gå djupt ner i filmen, men det jag först och mest tänkte på var hur Amelie genom sina goda gärningar också blev en lyckligare människa, så finns det helt osjälviska gärningar? Jag skulle vilja säga ja, men jag har länge tänkt på vad det skulle vara, de människor som hjälper andra eller djur eller skänker pengar alla dessa människor känner ett tillfredställs lugn inom sig. Det finns alltså inga osjälviska gärningar, men va gör de? De som bara gör en godgärning och på det sättet förbättrar värden ska få den goda självkänslan helt utan kritik.
I Amelie från Montmartre är det mycket svårt att se om det är ödet, slumpen eller kreativiteten som för Amelie ihop med drömmaren Nino. Först var jag övertygad om att allt var Amelies förtjänst men sannolikheten att man ska kunna fånga en killes uppmärksamhet på det sättet är
något märkligt och var det då ödet som gjort att de träffades och fattade tycke om varann? Eller var det slumpen? Denna fråga kan man alltid ställa sig även i värkliga livet, men just den här filmen tycker jag tyder på att man måste ta tag i sitt liv om man vill att det ska hända något.
Filmen är trevlig och lätt men också ganska seg mot slutet, det händer inte mycket och man kan tycka att berättelsen stannar upp, det är samma tempo, några små kvicka lustigheter kommer då och då men historien har stannat upp i ett oförändligt tempo och en halvtimme kortar...
...läs fortsättningen genom att logga in dig.
Medlemskap krävs
För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.Kontot skapar du endast via facebook.
Källor för arbetet
Saknas
Kommentarer på arbetet
Inga kommentarer än :(
Liknande arbeten
-
Inactive member
-
Inactive member
-
Inactive member
Källhänvisning
Inactive member [2001-12-14] FilmkunskapMimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=945 [2024-03-28]
Rapportera det här arbetet
Är det något du ogillar med arbetet?
Rapportera