Sverige blir kristet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Många tror att kristendomen var något helt främmande för det forntida Sverige men faktum är att vikingarna och handelsmän ofta stötte på kristna länder eller sjöfarare på deras resor till havs. När de kom hem berättade de historier om folken som bara tillbad en gud. Konstigt tyckte en del och vissa fann det intressant. Det måste vara en mäktig gud.
Ansgar, munken från Sachsen i Tyskland, var den som kom till länderna i norr, för att ta sig an det omöjliga: sprida Guds budskap bland de vilda folken i Norden. Hans första resa gick till Danmark, där han predikade på Jylland. Sen bar det av till Birka i Sverige, nära Stockholm. Ansgar byggde den första svenska kyrkan i Birka år 830. Trots att de första kyrkorna byggdes på 800-talet, tog det runt 300 år innan kristendomen blev den officiella religionen i Sverige.
Sverige påverkades av sina grannländer Norge och Danmark. Danmark var det första kristna landet i Norden. Omkring 960 restes Jelling- stenen. Den är dekorerad med en stor Kristus-bild, som är den äldsta bevarade i Norden. Runskrift täcker hela ena sidan av stenen och slutar under Kristus-bilden på den andra. Runskriften förklarar hur den då danska kungen Harald, vann Danmark och gjorde danerna kristna.
Den första kristna kungen i Norge var Håkan den gode. Håkan misslyckades med att få Norge kristet. Han var uppvuxen i England med kristen lära men fick senare övergå till den hedniska tron, för att få styra och råda i Norge. Den andra kristna kungen var kung Olav Haraldsson. Under ett vikingatåg blev Olav döpt i Frankrike. Han förde in kristendomen i Norge men det var först efter hans död 1030, som kristendomen segrade i Norge. Han förklarades som martyr och helgon och inom kort blev han hela Europas helgonkung. På det viset hade kungamakt och gudamakt förenats och detta fick stor betydelse för kristendomens framgång i Norden.
Missionärerna som kom till Sverige, hade svårt att få fram sina budskap. Utanför Birka gjorde Sveriges folk motstånd för att försvara och behålla den tron som deras förfäder trott på i alla tider. Det starkaste motståndet kom från Uppsala. Det var där den gamla tron bevarades längst. De hade stora kultfester, blot. En kristen man har återgett en beskrivning av ett blot i Uppsala, som hölls någon gång runt 1070. Han berättar om blotet, som om det var något ont och barbariskt. Han förklarade hur man hedrade och offrade till tre olika gudar: Tor, Oden och Frej. Människor, hundar och hästar av hankön offrades för att blidka makterna med blodet från dessa syndaoffer. De bad om god växt, framgång i krig eller lycka i äktenskap. Människor var även tvungna att offra guld eller andra dyrbarheter. Kristna tvingades köpa sig fria, för att inte behöva beskåda detta djävulens verk. Sångerna var för ohöviska för att återberättas.
Eftersom att det var en kristen man som skrev detta, har man inte fått den rätta beskrivningen av hur ett blot verkligen gick till. Hans berättelse är förmodligen väldigt överdriven.
Trots motståndet från hedningarna, blev det svenska folket kristna. Man vet inte riktigt när men det var en bit in på 1100-talet när Sverige blev ett eget ärkebiskopsdöme.
Kungens roll vid religionsskiftet i Norden var väldigt stor. Man blev inte kristen på grund av en inre religiös utveckling. Nordens folk vände inte den gamla religionen ryggen bara för att de blivit kristna. Anledningen till att Sverige var mottagligt för en ny religion, berodde mer på politiska förhållanden än den enskildes längtan efter förändring. Det är klart att kyrkan predikande för folket och försökte omvända de dåtida svenskarna. De ville få dem att se hur bra kristendomen var. Det fanns de som blev övertygade och de som inte blev det, men de följde i alla fall den nya lagen.
Fördelarna med den nya tron var att Sverige fick en ny lag. En lag som alla följde, vilket på något sätt förenade landet. Kristendomen var även en mer fredlig religion. Sverige var inte ett helt land på den tiden. Landet var uppdelat och hade flera kungar och hövdingar som styrde på sina egna sätt, men med hjälp av kristendomen, fick Sverige till slut en enda kung och blev ett förenat land.
Nackdelar var hur kvinnorollen förändrades. Mannen fick mycket större makt och, om man ska säga det rakt ut, bestämma över kvinnan. Kvinnan blev nedtryckt och inte alls lika uppskattad som under den hedniska tiden. Då var det hon som bar fram liv och blev på det sättet hedrad. Det fanns även prästinnor, vilket gav kvinnan en roll i religionen och på så sätt makt. I den nya tro var kvinnan den som skulle jobba hemma i huset och föda ungar. Kvinnan blev mer ett redskap utan åsikter medan mannen fick all ära och makt. Det fanns kloster där man kunde bli nunna men då blev man gift med Gud och tvingades leva i celibat. Prästinnorna från folktron fick ha sexuellt umgänge med vem de ville. Samhället blev på det viset orättvist.
Hedendomen och kristendomen var två helt olika religioner. Ändå ersatte den nya religionen den gamla på många sätt. Kyrkan försökte lägga fram sin lära så att den kompletterade den gamla tron så mycket som möjligt. De anpassade till gamla traditioner och seder. Kyrkorna byggdes ofta på de gamla heliga platserna för att det inte skulle bli så stor omväxling. Det heliga förblev heligt fast på ett nytt synsätt.
Julafton är tradition som man kan tro är alltigenom kristen med tanke på Jesu födelse men egentligen ersattes bara Midvinterblotet, eller enligt vissa historiker en fruktbarhetsfest. Midvinterblotet firades vid vintersolståndet som vanligtvis sker den 22:a december, medan Jesus, enligt bibeln, knappast föddes i mitten av december. Benämningen "Jul" tror man härstammar från forntidens västnordiska "jól", vilket ingen forskare gett någon klar innebörd åt. Den äldsta källan som nämner "jól" är från 900-talet och talar om att man "dricker Jul". Att överhuvudtaget fira födelsedagar ansågs ursprungligen som en hednisk sed.
Detta är ett sätt som kyrkan använde för att övertala Sverige att bli ...