Anne franks liv början till slutet

5 röster
15423 visningar
uppladdat: 2008-04-03
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Anne Frank 1929-1944




Anne frank föddes den 12 juni 1929 i staden Frankfurt am Main i Tyskland.
När Annes föreldrar fick Anne hade de varit gifta i fyra år, och då var Otto ,Annes pappa
trettioåtta år och Annes mamma Edith tjugofyra år. Anne hade även en stora systar Margot som föddes den 16 februari 1927.



Uppväxten

Familjen bodde i Frankfurt am Main, de flyttade in där hösten 1927. Innan de flyttade in i huset bodde de sina två första år av sitt äktenskap hemma hos Ottos mor i Frankfurt. Ottos far dog 1909, när Otto var tjugo år gammal. Anne hade en bra uppväxt , de bodde i ett bra kvarter med många barn som Anne och margot kunde leka med. Edith bjöd alltid på saft och bullar när alla barn kom hem till dom för att leka i deras trädgård med Margot och Anne. Barnen avgudade sin far, Han brukade berätta godnatt sagor för dom , Oftast hittade han på sagorna själva.
Sagorna brukade oftast handla om två flickor som hette Paula. den ena flickan var snäll och lydig och den andra var en olydig unge.
Till ett annat kvarter

1931 flyttar familjen Frank till ett finare område och det ligger bara några kvarter ifrån där dom bor . Det tycker Anne och Margot om , för då kan dom leka med sina gamla kompisar.
Här finns finare omgivning med fina parker och promenadsvägar. De får snabbt nya vänner i det nya kvarteret.


Där allting började,Vintern 1933



Det var denna vintern som all oro startades för judarna.
Edith och Otto är oroliga men inte så barnen ser det. Senare på året flyttar de igen till Ediths mor som bor på den Holländska gränsen. Och Otto får ett erbjudande att starta företag i Amsterdam. Familjen lär nog inte se tyskland igen för hitler har tagit över hela landet. Familjen Frank var inte den enda familjen som flyttade det var tusentals som flydde för de var rädda för Hitlers makt. De flesta judarna flydde 1993 fanns det 600 000 stycken judar i tyskland fem år senare hade över hälften flytt till andra länder. Vintern 1993 hittade Otto en lägenhet som de kan bo i och Edith och Morgan flyttar dit där sen 2 månader flyttade även Anne dit med, Edith ville att hon skulle vara kvar ett litet tag till hemma hos hennes mor. Dom höll på att bygga nya bostäder i deras kvarter så Margot och Anne trivdes där för där fanns mycket sand att leka med , men det allra bästa men Holland var att de hade nära till stranden så de brukade åka dit där varje gång de hade ledigt. Otto startade en affärsföretag i Amsterdam, Firman heter OPEKTA AB . Och de säljer paktin, som är ett medel som man tar i när man ska göra marmelad eller sylt så det ska stelna. Många använder det för att det är godare att äta hemmagjord marmelad och billigare en dom man kan köpa. De säljer paktin i flytande i flaskor eller i pulver i små påsar.


1934

Anne är nu sju år och har gått i skolan sen de flyttade till Holland, Först gick hon på en Montesorri skola sen en Storskola. Hon är väldigt duktig och kan båda läsa och skriva, Hon kan även det holländska språket flytande. Nu när Anne är så duktig på att skriva brukar hon skriva brev till släktingar och kompisar i tyskland.





Kom in i landet ,1938

10 maj så hade tyskarna kommit in i Holland, det fanns inte så mycket att göra om man inte hade mycket pengar , som kungligheter och andra människor som hade pengar flydde till England.
Den 14 maj bombade de hemstaden rottredam, och de hotade även med att spränga andra städer, men sen hände det inte så mycket de senaste åren så folket fortsatte med att jobba och barnen gick i skolan. Men sen ville tyskarna veta vem som var jude så 1940 skulle man registrera sig att man var jude , om man inte gjorde det så fick man hårda straff som oftast var döden,


Personbevis 1939

början på detta året fick alla människor ett personbevis, pass, med allt tyskarna behöver veta . Om man var jude var det stämplat ett stort J över hela personbeviset. Sen fick judarna alldeles egna lagar om vad man fick göra och inte göra , det skilde sig mycket att om man var jude eller inte. Dom som inte var judar brydde sig inte så mycket eftersom det inte gällde dom, Men dom slutade låta sina barn vara med judiska barn för de var rädda att de skulle bli straffade för det .


Utfrusna 1940

Judarna fick tillslut inte göra någonting , de blev helt utfrysta.
Nu har hela landet blivit ockuperat av tyskarna, Och Otto var tvungen att skriva över sin firma till någon som inte var jude för alla judar hade fått arbetsförbud. De skrev över det på Victor Kugler och Johannes Kleiman och de skulle kalla företaget Gies & CO .


Sista året 1941

Det var sista året för Anne i grundskolan, nästa termin ska hon börja i en judisk skola som alla är judar i tillochmed lärarna var judar . Tyskarna ville ha icke judiska på ett ställe och judar på ett ställe de vill inte att de skulle vara nära varandra .




Gå under jorden,1942

Detta året var väldigt svårt för alla judarna, De var tvungna att lämna allting alla leksaker cyklar och andra saker, de fick inte var ute till mer än åtta på kvällen, inte åka bil inte ens privatbil. De fick bara handla mellan 3-5 och det skulle vara i en judisk affär med skylten ^^Judisk Butik^^.
Anne eller någon annan vågade knappt göra något längre de var rädda för att det skulle vara olagligt att göra.

nu har margot och Anne slutat skolan Margot fick som vanligt bra betyg men Annes var också bra men hon fick underkänt i Algebra.
men det gör inget tycker Edith och Otto för det viktigaste är att hon uppför sig.

den 12 juni fyllde Anne 13 år och då fick hon en dagbok som hon kallar Kitty, och hon skriver allt i den



Den 5 juni springer margot ut till Anne och berättar att pappa hade fått ett upprop från SS. Anne tänkte bara Koncentrationsläger !
Men margot sa till Anne att det va klart att vi inte skulle låta deras pappa åka. nästa dag berättade margot att uppropet inte gällde Otto utan henne själv . Anne blev helt ifrån sig och började gråta , hur kan de låta såna unga flickor åka på arbetsläger?

Den 8 juni bestämde familjen sig för att gå under jorden (gömma sig på en hemlig plats) Miep Gies hade lovat att hon skulle hjälpa dom , för Otto hade redan diskuterat frågan med henne för han viste att det snart skulle komma.
Anne började packa allt det nödvändigaste och det var minnen , hon packade ner dagboken och foto och lite kläder.

Måndagen den 20 juni stod det i tidningen att tyskarna ville flytta alla judar till arbetsläger, Alla judar blev väldigt rädda och viste inte vad dom skulle göra eftersom tyskarna viste allting om varenda en. därför valde många att gömma sig på någon hemlig plats.

Den 5 juli skulle den första gruppen åka det va över tusentals , de fick en inkallelse för en månad sen och där stod det vart de skulle infinna sig och vilket och när tåget gick. Det enda de fick veta var att de skulle skickas till ett uppsamlingsläger i Westerbork i nordöstra Holland. Det var den gruppen margot skulle åka med men hon anmälde inte sig, såsom många andra inte gjorde mellan 1943-1944.




Tidigt på morgonen den 6 juli skulle de lämna sin bostad som dom har bott i 8 år , de lämnar kvar sina flesta saker till och med katten. Det de skulle ha med sig skulle de sätta på sig och ha lager på lager för att inte riskera att någon drar väskan ifrån en. De får gå väldigt långt i med att de inte för ta något färdemedel så det blir väldigt trångt , de lämnade lägenheten med matrester och obäddade sängar det syntes att de hade haft bråttom. Deras gömställe är på Prinsengracht och de har flyttat dit möbler och annat nödvändigt dit i flera månader så ingen ska märka att någon ska flytta dit. Det var egentligen meningen att de skulle flytta den 16 juli men de vågade inte i med att Margot hade fått ett upprop. den nya lägenheten är gömd inne i Ottos gamla firma , när de kom dit så var det fullpackat med låder och högar med sängkläder som vi fick packa up.

Otto var snäll och tänkte på Anne, Han tog med hennes filmstjärnor och vykort samling, så Anne har satt upp bilderna på den tråkiga väggen.
Familjen Frank har sytt upp gardiner för fönsterna de ör mycket rädda att de sk bli upptäckta och bli skjutna.

13 juli flyttar ett annat par in hos oss det är familjen Van Pels, den familjen består av Mamma, pappa och deras son Peter som är 15 år.
Anne tyckte om att familjen hade flyttat in det var inte så tyst och tråkigt då, när där är folk som jobbar i lokalen måste de smyga fram på strumporna och de får inte öppna en vattenkran eller spola mellan 9 på morgonen till 7 på kvällen, det är bara för att det finns andra som jobbar här som inte vet att vi är gömda här.

På dagarna läser Peter,Anne och Margot böcker som de tog med ifrån skolan Anne hoppas fortfarande att hon får börja i skolan igen.

För att tyskarna inte skulle hitta dom om de sökte igenom huset , hade de spikat ihop en bokhylla och satt framför dörren så man inte skulle tro att det var några rum där.

10 november har Familjerna börjar disskutera att de får plats med en person till så de får en till som flyttar in, Fritz Pfeffer han är en gammal kompis som familjen Frank har känt i några år, Fritz kom till Holland som flykting 1938.





GESTAPO 1943

Eftersom det fattades många judar så var dom tvungna att göra något åt det så den tyska polisen, GESTAPO letade igenom varenda hus och gjorde razzia i stora kvarter , när dom hittade någon jude som hade gömt sig så blev dom antingen skjutna eller kastade dom i en lastbil och körde i väg dom. I slutet av 1943 fick tyskarna hjälp av många holländska som var nazisister, Det första polisen gjorde när de hade hittat någon jude var att ta alla deras värdesaker som smycken,pengar och matvaror, de tog även alla sakerna från de som hade hållt dom gömda och gav dom ett straff.

I slutet av året hade nästan alla judar blivit tagna och nu skulle de hitta dom som hade gått under jorden. För att det skulle gå snabbare så utlovade tyskarna 37,5 gulden som motsvarade en genomsnittlig veckolön, De skulle bara hitta 5 judar antingen män,kvinnor eller barn.

Av de ca 140 000 judar i Holland gick ca 25 000 under jorden, Av dom överlevde ca 16000 kriget och 9000 hittades och blev bortkörda till ett koncentrations läger.

på våren alla är spända och trötta, och alla får lite sömn pågrund av de nattliga flygraiderna.

Den 8 september får de höra att Italien, Tysklands bundsförvant har förklarat sig besegrad av de allierade.


Nu började det stå klart och tydligt att tyskland höll på attförlora kriget, en hemlig motstånds rörelse organiserades. Tyskarna försökte göra motstånd, den som vågade sköts ner på öppen gata. Nazisterna injagade skräck i befolkningen.



Den Tyska Polisen ,1944



det är detta året hungervintern började , det omkom ca 20 000 människor i Holland
Det gick inte att få tag på varor att äta tyskarna tog allting och skickade till tyskland.
T.e.x kakao , tobak, om många andra lyxvaror gick inte att få tag i , där gick holländare längst hela gatorna i landet och försökte leta mat, de högg ner alla träd för att få ved, och de hade inget annat att äta så många fick tillochmed äta tulpanlökar.

De började dela ut olagliga tidningar så folket kunde veta vad som skulle hända och vad som hände.

lärdagen den 9 april blir det inbrott i förådet i gatuhus, men det har hänt flera gånger innan , men aldrig har skräcken varit så stor. Ytterporten är hel förstörd, och någon har troligen larmat polisen, och de gjorde en husrannsakan. Men de hittade aldrig dom !
de satt knäppt tysta , de kunde bara höra allas dunkande hjärta , som var fyllda av skräck. Den kvällen tillbringa de alla i paret Van Pels rum.

På hösten befriades södra Holland av de allierade styrkorna, men resten av landet fortsatte att vara ockuperade av tyskarna.


Den 6 juni , hör dom i radion om de allierade invasionen i Normandie i Frankrike.

Dom trodde det var snart över.





den tyska armen

Nu har Anne och dom andra bott i gårdshuset i två år men den 4 augusti tränger den tyska polisen in o gårdshuset , de åtta gömda invånarna har blivit förrådda. klockan är strax efter halv 11 och de hör ljud nerifrån, främmande , högljudda och hotfulla röster.
där kommer in 5 stycken människor två av dom är klädda i tyska polisuniformen men dom andra är civilklädda, de är väl nazister. de stiger in på kontoret som Miep, bep, Johannes kleiman och Victor Kugler sitter och jobbar. De vet om allting .
De drar fram vapnen och ger order till Victor Kugler att visa var dom är någon stans.
De går upp för trappan Victor vrider , och öppnar dörren till gårdshuset. De befaller dom att gå ner där nere efter att dom har lämnat alla värdesaker .

Polisen tror inte på att dom har bott där i två år , men då visar Otto ett sträck på väggen som visar hur mycket Anne har växt .De packade ner lite kläder som de skulle behöva , sen arrestera polisen Victor Kugler och Johannes kleiman, och tar dom till polishuset.
Senare flyttar de Victor och Johannes till ett fångläger , men båda överlever kriget.
De andra får stanna kvar. Senare på dagen kommer tyskarna och tömmer hela huset på möbler och allting , innan Miep och bep går tar dom lite saker , som Annes dagbok och fotoalbum. De vet inte vem som angav dom till den tyska polisen . De 8 sitter i en cell på polis stationen, men bara någon timme blir de skickade till ett uppsamlings läger i Westerbork , de blir tvungna att sitta hela augusti i ett rum , det kallas straffbaracken.
Det var till för dom judarna som inte registrerat sig , och i stället gömt sig.

Varje dag går där godståg med män,kvinnor och barn till det tyska förintelselägret.
Anne och de sju andra är med det sista tåget den 3 september ,som går från Westerbork till koncentrations lägret i Auschwitz i Polen. Där satt tusentals fångar ihop trängda i en godsvagn. De tog 3 dygn att komma fram , redan den första dagen dödas mer än hälften av fångarna , flest barn och ungdummar under 15 år. De skickar killar och män åt ett håll, och tjejer och kvinnor åt ett.

Kvinnorna är tvungna att till fots att ta sig till kvinnolägret i Birkennau.
Edith Frank och Anne och Margot går dit tillsamans , och van Pels och peters mamma hamnar också i det lägret. Och Otto Frank , Peter van Pels och Fritz Pfeffer hamnar i manslägret.


Fångarna får knappt något att äta och många dör dagligen av svält eller sjukdummar.
Mediciner finns inte heller. Varje dag slår vakterna ihjäl en del fångar och en del gasas i ihjäl. Man kan aldrig gå säkert.



Van Pels, Peters pappa gasas ihjäl bara efter någon vecka i Auschwitz och Fritz Pfeffer som hamnar i lägret Neuengamme , avlider den 20 december.

i slutet av detta år var Anne och Margot tvungna att lämna sin mamma . Edith och fru Van Pels flyttas till koncentrations lägret Bergen-Bels i Tyskland.



Koncentrations lägret ,1945

Edith Frank klarade bara ett par månader på koncentrations lägret i Bergen-Bels i Tyskland och avlider den 6 januari.
Tio dagar senare ,den 16 januari, flyttar tyskarna Peter Van Pels och många andra från Auschwitz. After bara 10 dagar befrias lägret av den ryska armen.

Anne och morgot kämpar för att hålla sig vid...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Anne franks liv början till slutet

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2008-04-26

    TACK FÖR HJÄLPEN MED MITT SKOL

Källhänvisning

Inactive member [2008-04-03]   Anne franks liv början till slutet
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=9542 [2024-04-25]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×