Romananalys: Om en pojke

7 röster
22183 visningar
uppladdat: 2008-04-06
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Om en pojke handlar om 12 åriga Marcus som precis har flyttat till centrala London med sin deprimerade bohem mamma. Marcus försöker inte vara någon annan än sig själv och uppfattas som annorlunda av människor i samma ålder, men han är en intelligent och tillmötesgående pojke. Han beskrivs b.l.a såhär i boken: ” Han hade en konstig lockig frisyr, och klädde sig som en tjugofemårig auktoriserad revisor en ledig dag; Han hade splitter nya jeans och en Microsoft tröja”.
Marcus blir mobbad i skolan för hans udda klädstil, för att han inte har en aning om vem Kurt Cobain är och för att han lyssnar på Bob Marley istället för Snoop doggy dogg.

Will Freeman är en 36-årig ungkarl och lever på royalty från sin fars gamla julsång. Han gör inte mer på dagarna än att titta på TV i hans trendriktiga lägenhet, köpa skivor, Kläder och leta efter flickvänner. Will är en totalt oansvarsfull vuxen, och vill egentligen inte ha känslomässiga band till någon och trivs med sin lättsamma ställning som ungkarl och arbetslös. Han skulle aldrig kunna tänka sig ett familjeliv och för honom är det helt obegripligt att man skulle vilja skaffa barn.

En dag upptäcker Will att ensamstående mammor är en tacksam målgrupp att stöta på, och går med i en förening för ensamma föräldrar. ET-ensamma tillsammans. Will hittar på en tvåårig son och en exfru som lämnat honom, allt för att vinna de ensamma mammornas tilltro. Genom ET träffar han en vännina till Marcus mamma, Fiona, och därigenom också Marcus. Han är varken intresserad av Fiona eller hennes sällskapsjuke son till en början, men efter ett tag så dras även han in i deras sällsamma liv, då Marcus kommer hem till honom varje dag efter skolan. Efter en rad händelser, b.l.a där Fiona försöker ta livet av sig, så kommer Will och Marcus ännu närmare varandra.

Livet i den nya skolan blir inte bättre för Marcus, och han blir ofta utsatt för mobbing och ensamhet. Saken förenklas inte av hans ärliga läggning eller förmåga att gå och sjunga för sig själv. Men till slut stiftar han bekantskap med Ellie, en av skolans mest ökända personer. Ellie är 3 år äldre än Marcus, har svart läppstift, tovigt hår och hamnar inte alltför sällan hos rektorn. Hon och Marcus blir snabbt bättre vänner och hon visar stolt upp sin udda vän för resten av skolan. Om någon skulle våga reta honom, skulle de genast få Ellie efter sig.

Will vill som sagt inte egentligen ha känslomässiga band till någon, men detta tenderar att bli rätt så krångligt och kräver en hel del ansträngning från hans annars så enkla liv. Trots att han inte gillar Marcus i början, som bara våldgästar honom och stör i hans eftermiddagsserier blir Will till slut som en fadersgestalt för Marcus. Som inte har särskilt bra kontakt med sin biologiska pappa. Han försöker också göra det lättare för honom i skolan, och köper nya trendiga skor till honom. Tyvärr blir de stulna redan första dagen.

Will vet vad som är trendigt och vad som inte är trendigt, han har till och med bättre koll på vad Marcus ska ha på sig än vad Marcus själv vet.

Boken utspelar sig runt 1993/94 i och skildrar en ovanlig vänskap mellan en vuxen man och en liten pojke. En vänskap som blir än mer speciell då Will är en barnslig man medan Marcus är en ovanligt mogen pojke, betydligt mognare än Will.
I boken får man som läsare se handlingen från de båda huvudpersonernas ögon och livsuppfattning, vartannat kapitel från Marcus och vartannat från Wills. Marcus med sin oförmåga att förstå ironi och Will med sin enkla och glidiga syn på livet.

Marcus är en sådan speciell pojke i bokens början. Han tänker inte som en vanlig tolvåring, klär sig inte som en vanlig tonåring eller uttrycker sig som en vanlig tonåring. Han är helt enkelt inte en vanlig tonåring. Varför? Varför kan man fråga sig, och det finns nog inget direkt svar på den frågan. Eftersom han har bott med sin mamma hela livet har han fått influenser av henne, oavsett om han vill eller inte. Jag tror inte han har bett efter att få vara vegiterian, eller att få lyssna på Joni Mitchell och Bob Marley. Det framgår också väldigt tydligt i boken, t e x efter att Will har köpt skorna åt honom börjar han fundera på allt det där. Han börjar fråga sig själv, och sin mamma varför han är som han är. Men man får aldrig riktigt reda på om han verkligen vill bli ett s k ”får”, eller om han vill vara sig själv.

I början tvekade jag om Will verkligen hade någon insida, men desto längre in i boken man kommer förstår man att ”kvinnor, mode och tidningar” inte är allt i hans huvud. Jag märker hur han sakta börjar intressera sig på riktigt i Marcus underliga liv, och tänka över sitt egna. Ovillig att riktigt acceptera det, tror jag nästan att han inser att han inte har något liv. Jag blir inte riktigt klok på Will, hur mycket jag än funderar och reflekterar är han nästan mer mystisk än Marcus.
Men när julen börjar närma sig skrivs det såhär.
” Will hade försökt att inte tänka på julen, men ju närmare den kom desto mindre tilltalande kändes idén att titta på ett par hundra videor och röka några tusen jointar”. Jag tycker att det är ett ganska stort steg i rätt riktning mot ett liv, och det slutar med att han firar jul hos Fiona och Marcus.

Det är spännande att se hur Marcus kan ha en sådan otrolig påverkan på en 36-årig man. Genom bokens gång märker man hur båda två, mer och mer förändrar varandras liv successivt. Will som har byggt upp en mur runt sig själv, för att slippa känslosamma stunder och människor, för att sedan låta den bli nerbruten av en 12 årig pojke. Ett bra exempel är när Will och Marcus är tillsammans i en spelhall. Will har träffat en tjej han verkligen, verkligen tycker om och börjar diskutera det med Marcus. Marcus som också är intresserad av Ellie vid tillfället, ger honom råd som han faktiskt tar till sig. Will frågar honom vilka saker han vill ska vara annorlunda mellan Ellie och honom. Han svarar: ”Jag vill vara tillsammans med henne mer. Jag vill vara ihop med henne hela tiden, inte bara när jag råkar stöta ihop med henne. Jag vill ha henne för mig själv. Jag vill berätta saker för henne innan jag berättar dem för någon annan, till och med dig och Mamma. Jag vill inte att hon ska ha någon annan pojkvän. Om allt det där gick i uppfyllelse skulle det inte spela någon roll om jag inte fick röra henne eller inte.” På kvällen inser Will att, han också är villig att göra det offer Marcus skulle kunna göra. Att han bara skulle kunna nöja sig med att vara nära henne. Jag tycker själv att det visar stort åt vilket håll Wills utveckling går åt, och hur Marcus påverkar den. Samtalet i spelhallen etablerade en stark gemenskap, det hade båda yppat något som de önskade sig, och bådas önskningar var när allt kom omkring inte helt olikartade.

Miljön i boken skiftar i takt med hur årstiderna ändras och kanske även från huvud personernas perspektiv att se på den. Boken tar plats i Londons 90-tal och man får följa med i allt från stadsmiljö till tystare kvarter och parker. Wills lägenhet är en modern fyra rummare och är placerad i centrum, Marcus och hans mamma bor i en lägenhet i Islington, som ligger lite utanför centrum. Miljön är inte det som står i fokus i den här boken, och man får inga riktiga miljöbeskrivningar utan får gissa sig till det mesta.

Både Will och Marcus genomgår en sådan otrolig personförändrig på en så relativt kort period. Will som från början egentligen är en tonåring till sinnet, lär sig i slutet att ta ansvar och att det inte är så hemskt att ha känslomässiga band till människor. Marcus som alltid har varit den eftertänksamma av de två, blir i slutet en ”riktig” tonåring. Det är precis som de lär varandra hur de ska agera och vara i 90-talets samhälle. Sedan kan man få tanken, ”borde det inte vara tvärtom”? Borde det inte vara Will som lär Marcus att ta ansvar och uppträda på ett mer moget sätt. Eller Marcus som får Will att bli mer ungdomlig och lär honom vem Kurt Cobain är, och vilka skor man ska ha? Men Nick Hornby har skapat en bok med ombytta roller, och jag tror att det är delvis det som gör boken så älskvärd. Jag menar, hade den verkligen varit lika underhållande om det hade varit tvärtom? Att Will varit en helt normal vuxen och Marcus en helt vanlig tonåring. Jag tror inte det.
”Sanningen var att den nya versionen av Marcus inte var så svår att ha att göra med. Han hade kompisar, han kunde ta vara på sig själv, han hade fått nytt skinn – samma sorts skinn som Will just förlorat.” Så står det på den sista sidan i boken, och jag tycker att det redovisar hela personförändringen. I slutet, övergick båda till de personer som de kanske är innerst inne men inte vågat ta fram eller ens provat på.

Jag har hört någon säga att för att någon ska bli riktigt rolig, krävs det en motvikt, något väldigt sorgligt. Det tror jag stämmer, i det här fallet består det tragiska i Marcus mammas depression och mer konkret, hennes självmords försök. Wills liv kan onekligen te sig helt bekymmerslöst på ytan men han plågas också av känslor av misslyckande och meningslöshet. Han är cool på ytan men inuti känner han sig totalt ointressant och intetsägande. Vad har han egentligen uträttat med sitt liv?
Boken är alltså inte bara rolig, den har ett djup också. Den får mig att tänka. Är det de små sakerna eller det stora sammanhanget som är meningen med livet? Hur är det med vänskap, finns det verkligen en klar definition på vänskap? Kan en man på trettiosex och en kille på tolv bli vänner? Vad krävs för att man ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Romananalys: Om en pojke

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2009-11-24

    Well, done!

Källhänvisning

Inactive member [2008-04-06]   Romananalys: Om en pojke
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=9555 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×