Stalin och Kommunismen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning och syfte:

Anledningen till att jag valde att inrikta mitt arbete om andra världskriget på Josef Stalin och hans herravälde över det forna Sovjet är mycket simpel. Jag vill helt enkelt veta mer om det.
Allt som oftast när man talar om de fruktansvärda händelser som kriget gav upphov till nämner man Tyskland som den stora syndabocken.
Vilket ju naturligtvis är befogat då det ju faktiskt var Tyskland, som genom sitt handlade, startade striderna.
Men det som man inte så ofta får läsa om i skolböckerna är de fruktansvärda lidanden som det ryska och de andra sovjetstaternas folk utsattes för av Stalin och hans diktatoriska regering.
Vill samtidigt fördjupa mig i den ideologi som Stalin brann så hårt för och som på ett mycket tydligt sätt präglade hansledarskap, kommunismen. En grundidé som i mångas öron låter väldigt tilltalande, men som i alla länder där den har fått fäste lett till ett obeskrivbart lidande för de som utsatts för den.
Jag önskar samtidigt förmedla att även om det var nazisterna som skrev de mörkaste kapitlen i människans historia, så finns det i krig inga oskyldiga.

Bakgrund:

Som bakgrund väljer jag att fokusera på det mest elementära i Stalins sätt att styra, hans egna politiska idéer.
Dessa är inte så lätta att definiera då det råder delade meningar om vad hans egen ideologi, Stalinismen, egentligen innebär. För att göra det hela överskådligt och begripligt så fördjupar jag mig istället i det som länkar i ihop alla de olika extremsocialistiska ideologierna, kommunismen.
Kommunismens historia är slingrig och svårtydd, men grundprinciperna och beteckningen tros ha fötts i Paris 1839 av flera revolutionära grupper.
Dock valde de flesta med överensstämmande åsikter som kommunisterna ändå att kalla sig socialister och ordet kommunism användes i regel inte av politiska partier förens oktoberrevolution i Ryssland 1917.
Grundtanken med kommunism är i de flesta människors öron god, att alla människor ska ha samma rättigheter och att samhällets klasser inte ska avgöra vilka förutsättningar man som människa får i livet.
En annan grundpelare är det så kallade ”gemensamma ägandet” där varje människa ska arbeta efter sin egen kapacitet och få efter vad hon behöver. Staten ska kontrollera allt och inga privata företag, vars enda mål är att profitera på andra ska få växa fram.
Kommunismens metod för att uppnå detta är att arbetarna gör revolution mot ägarna, genom våld. Något som inte överensstämmer med socialisternas åsikter. De anser istället att klasserna ska lösas upp på ett mer politiskt plan, utan att våld behöver förekomma.
Tysken Karl Marx är en känd frontfigur för kommunismen och han skrev också ett av de mest kända dokumenten om den, Det kommunistiska manifestet som gavs ut 1848.
En av de personer som Stalin hämtat sin inspiration ifrån, Vladimir Lenin (ledare för det ryska kommunistpartiet innan Stalin) hade även han sin egen ideologi, leninismen, som grundade sig på Karl Marx tankar.
Stalinismen kallades också med ett annat namn för marxism-leninism.
Dessa grundvärderingar kom alltså att prägla Josef Stalins sätt att leda sitt folk och med sina åsikter som ursäkt slå ner på dem som inte höll med honom.

Den unge Stalin:

Josef Vissarionoviti Dzjugasjvili kom till världen den 9 december 1879 som son till en alkoholiserad skomakare och en tvätterska, vars högsta önskan var att hennes son en gång skulle bli präst.
Den lilla pojken som senare skulle komma att bli en av världens grymmaste ledare och i efterhand kanske den som världen har minst kunskap om föddes i Georgien och pratade i hela sitt liv ryska med en stark georgisk brytning.
Vilket kan ha varit till hans fördel då det fick honom att framstå som mer naturlig, en enkel vanlig medborgare.
Fadern, som agade Josef brutalt, dog 1890, således när Josef var elva år gammal.
Han höll fast vid sin mors önskan om att han skulle utbilda sig till präst (den enda möjligheten för en vanlig fattig pojke att nå någon status).
Han startade sin utbildning i den lokala kyrkskolan, i vilken ha presterade bra och fick goda betyg.
Josef visade dock redan i ungdomsåren upp en sida som skulle komma att spegla honom senare i livet.
Intervjuer och efterforskningar efter hans död har visat att han varken hyste någon medkänsla för människor eller djur och att han var känslomässigt innesluten.
Han började efter avslutade studier i kyrkskolan att studera vid det ortodoxa prästseminariet i Tbilisi.
Efter detta är vetskapen något otydlig, enligt vissa relegerades han efter att ha missat en viktig skrivning, medan andra källor menar att han gick med i en förbjuden socialistisk grupp och därför stängdes av.
Men att Stalin rörde sig i kriminella kretsar var helt klart och han var delaktig i ett flertal bankrån och annan olaglig verksamhet.
Det var också i den vevan när han stängdes av från sin utbildning som han började fördjupa sig i Karl Marx idéer och skrifter.
Han jagades ständigt av den ryska säkerhetspolisen som sökte igenom hans hem efter olagligt socialistiskt material, dock utan resultat.
Det var också under denna tidsperiod som han tog sig smeknamnet ”Koba”.
Han vart pågrund av sina aktiviteter gripen ett flertal gånger och sattes i fängelse, från vilket han lyckades fly sånär som varje gång.
1912 blev Stalin, som 23 åring antagen som ledamot i det förbjuda partiet bolsjevikernas centralkommitté.

Stalin mot makten:

Det var på inget sätt självklart att Stalin skulle få den makt som han senare fick. Många underskattade hans kapacitet då han bara spelade en administrativ roll i partiet, något han gjorde mycket bra, men som inte gav någon större makt.
Någon som däremot varnade för Stalin var kommunistpartiets ledare, Vladimir Lenin, som flera gånger innan sin död påtalade att Stalin var på väg och skulle ta över makten. Något som de andra partimedlemmarna hade svårt att tro.
Stalin var även under denna tidsperiod innan oktoberrevolutionen (1917) en av medarbetarna i den propagandaförande tidningen Pravda.
Just revolutionen skulle för Stalin spela en viktig roll i hans maktövertagande.
Revolutionen inleddes i St: Petersburg 7 november och i Moskva den 10 november. På denna tid använde man dock en annan tideräkning i Ryssland och med den som mall så påbörjades den i slutet av oktober. Revolutionen innebar att arbetare, kontrollerade av bolsjevikerna och soldater störtade den dåvarande ryska regeringen.
I denna strid spelade alltså Stalin en viktig, om än organisatorisk roll.
Stalin blev efter stridigheternas slut invald som folkkommissarie i den första sovjetregeringen. Han fick då ansvar för säkerhetsfrågor på ett nationellt plan.
Det var också här som hans idéer om folkets bestämmanderätt (se bakgrund) började svikta och han började istället inrikta sig på en av de sakerna som skulle bli en av Stalinismens grundpelare, ”den totalitära staten”, där staten har all makt.
Stalin blev efter två år som kommissarie invald i partiets politbyrå, vilket han därefter tog språnget till att bli generalsekreterare, en av de allra mäktigaste rollerna i partiet.
Den sjukdomsdrabbade Vladimir Lenin, som varit oförmögen att leda landet på flera år dog 1924 varefter en ohygglig maktkamp började växa fram mellan Stalin och en annan av partiets frontfigurer Leo Trotskij.
De båda skaffade sig båda allierade och en klyfta uppstod i partiet, de som stod på Stalins sida och sedermera de som föredrog Trotskij. Stalin spelade dock sina kort bättre och fick ett brett folkligt stöd, speciellt hos bönderna, som han ansåg var den viktigaste parten i den kommande stora världsrevolutionen. Senare visade det sig att bönderna var den grupp som drabbades hårdast av Stalins vansinne i och med kollektiviseringen av jordbruket.
Stalin stod slutligen som segrare i maktkampen efter att ha tagit hjälp av flera höger anhängare, sådana som han sedan med sina befogenheter röjde ur vägen.
Trotskij tvingades fly i exil till Mexico, där han senare mördades 1940 av en sovjetisk agent, på uppdrag av Josef Stalin.
1929 utropade sig Stalin som enväldig härskare och arvtagare efter Lenin och detta blev början på hans nära 25 år långa styre.

Tiden vid makten:

Det var inte bara det sovjetiska folket som råkade ut för Stalins fruktansvärda styre, partimedlemmar som han såg som förrädare mördades brutalt. Och efterforskningar visar att i stort sett ingen regional partisekreterare i landet överlevde.
Tusentals agenter, tillhörande den då ryska underrättelsetjänsten NKVD behandlades på samma sätt och inom loppet av bara ett par år beräknades flera hundratusen tjänstemän ha avrättas.
Som nämnt tidigare så var bönderna den grupp som drabbades allra värst, genom den stora kollektiviseringen, som innebar att alla bönder skulle arbeta direkt åt staten. Stalin beskyllde storbönderna, kallade kulakerna, ifrån allt från mord till bränder och de sattes i såkallade arbetsläger. Med ett annat namn Gulag. När alla de duktigaste och mest produktiva bönderna skickats till lägren så blev spannmålskrisen akut i Sovjet, bönder beskylldes av staten för att gömma undan mat. Och säkerhetstjänsten plundrade både det de hade och det de lagt undan för nästkommande år.
Detta medförde en svält som spred sig över hela unionen.
Även många andra samhällsklasser skickades upp till de sibiriska lägren, det var allt ifrån politiska motståndare, till religiösa grupper, kriminella och naturligtvis de totalt oskyldiga. Nu ska sägas att långt ifrån alla var nöjda med Stalins politik och partiet försökte avsätta honom och ersätta honom med regional partichef vid namn Sergej Kirov. Kirov sköts dock till döds efter partikongressen 1934, vilket naturligtvis Stalin misstänktes för. Men några säkra bevis har inte påträffats.
Det var under åren 1936-38 som den största utrensningen på oliktänkande ägde rum, offentliga rättegångar hölls, men mest som en fasad. Många av de som dömdes till döden hade torterats under en lång tid för att erkänna brott de inte begått.
Stalins verklighetsuppfattning var mycket diffus och han såg fiender var än han vände sig och dokument om massavrättningar undertecknades ideligen av honom själv eller nära partikamrater.
Allt som allt beräknas uppskattningsvis sju miljoner sovjetiska medborgare ha skickats till Gulaglägren, där många av dem dog. Ett ohyggligt antal människor miste också sina liv genom avrättningar under dessa två år.
Stalin blev också den enda partimedlem från 1917 som dog av ålder, de övriga avrättades.

Andra världskriget:

Hitler hyste ju som bekant ett stort förakt för kommunismen och alla dess beståndsdelar. Detta medförde ju automatiskt att han också inte satte så stor tillit till Stalin.
Stalin såg ett krig mot det framtida nazityskland som oundvikligt, men ville samtidigt i högsta grad undvika det. Han hade under sina första år som ledare inte lagt ner mycket energi på utrikespolitik överhuvudtaget, utan istället ställt in sig på att rusta upp sitt land, så att det i framtiden åter skulle bli den stormakt han drömde om.
Därför ansågs det av många (om än mycket förvånande) som ett taktiskt drag av Stalin att 1939 sluta den såkallade Molotov-Ribbentrop pakten med Tyskland. I avtalet deklarerade de bägge länderna att de inte skulle starta ett krig mot varandra.
Detta var ju en stor fördel även för Tyskland, som ju hade erfarenhet av hur förödande ett tvåfrontskrig kunde vara.
Avtalet gav även bägge parter fördelar då de i hemlighet bestämde att Polen skulle delas i två lika stor delar mellan länderna.
Stalin ockuperade med stöd från avtalet östra polen och attackerade även Finland (i efterhand finska vinterkriget). Kriget mot vårt grannland varade dock inte länge och fred slöts redan i mars 1940.
Så kom det sig ändå att Tyskland bröt mot avtalet och attackerade Ryssland 1941 (operation Barbossa).
Stalin hade dock länge vägrat att ta hotet om ett krig mot Tyskland på allvar, vilket bidrog till de enorma ryska förlusterna.
Trots att Stalin redan besatt en enorm makt så ville han utöka sitt kontrollerande ytterligare och utnämnde sig själv både som försvarsminister, premiärminister och överbefälhavare.
Han bedrev också stora propaganda kampanjer där de ryska soldaterna hetsades till hat mot de tyska angriparna, något som lyckades bra.
Att tyska var ohyggligt känslokalla mot den inhemska befolkningen (flera miljoner människor massavrättades, kvinnor våldtogs med mera) bidrog också till att hatet trappades upp ytterligare.
För att kunna stå emot tyskarna upprättade Ryssland den välbekanta alliansen med USA och Storbritannien som bidrog med vapen och livsmedel för att de ryska soldaterna skulle orka stå emot tyskarnas enorma offensiv.
Stalin marknadsfördes också i mycket positivs ordalag och allt förakt som hans tidigare gärningar gett upphov till försöktes sopas under mattan.
Detta genomfördes genom att Hollywood producerade filmer tillägnade Stalin och böcker som förringade alla utrensningar och massmord trycktes.
Tyskarnas krigslycka vände 1943 i och med att de förlorade slaget om Stalingrad.
Där de ryska soldaterna bildat en järnring runt den tyska armen och sedan väntat till dess att bristen på mat gjorde tyskarna oförmögna att fortsätta strida.
Ryssarna använde sig också av den mycket effektiva metoden ”den brända jordens taktik” som innebar att byar som tyskarna var på väg att inta, brändes ner och befolkningen flyttades. Detta må vara en bra strategi för att vinna kriget, men befolkningen som tvingats se sina hem brinna upp och förlora allt de ägde fick det allt annat än lätt.
Tyskarna pressades ut ur landet och Stalin utropade sig själv till stor krigshjälte.
Detta var också början till slutet för Hitlers styre och när ryssarna i april 1945 tågade in i Berlin var kriget en än gång för alla förlorat.

Sista tiden:

Efter krigets slut hade Sovjetunionen återigen återupprättat sin status som stormakt och Stalin ansågs (möjligtvis med undantag för USA:s president) som världens mäktigaste ledare. Behandlingen av det ryska folket lindrades dock inte, Stalin var fortfarande lika misstänksam som innan krigets början och människor fortsatte att transporteras till Gulag lägren. Relationerna med västländerna började bli sämre och det såkallade ”kalla kriget” tog fart. Kalla kriget innebar inte att länderna låg i aktiv strid med varandra, utan maktkamperna låg på ett politiskt plan. Stalin ville ändå vara på sin vakt och gav order om att Sovjet skulle utveckla sina egna kärnvapen. Något som kärnfysikerna lyckades med och Sovjetunionens första atombomb provsprängdes 1949.
Ryssland kontrollerade hela Östeuropa och länderna var formellt självständiga, men kontrollerades i praktiken totalt av den ryska staten.
Stalins mentala tillstånd var allt annat än hälsosamt och han började innan sin död att enbart arbeta på nätterna för att sedan sova på dagen.
Han drabbades av en hjärnblödning i sömnen och vaknade därefter aldrig upp.


Sammanfattning och diskussion:

Att sammanfatta Stalin som person i ett relativt kort skolarbete är så gott som omöjligt, det har skrivits hundratals böcker i ämnet utan att frågan riktigt har besvarats. Därför bestämde jag mig redan innan för att lämna Stalins privatliv utanför det här arbetet, just därför att det är så lite man egentligen vet. Det är först på senare år som nyöppnade arkiv klargjort en del runt honom.
Stalin lät också skriva om mycket i historien om honom själv, för att aldrig framställas som vek eller oförmögen att leda sitt land.
Att han bytte efternamn till ”Stalin” som på ryska betyder ”av stål” visar också hur han ville att folk skulle uppfatta honom som.
Arbetet är därför koncentrerat på det som man faktiskt vet det mesta om, Stalins härskarteknik och terrorn av det ryska folket, samt Rysslands roll i kriget.
Stalin hade dock under perioder en familj och han var gift två gånger båda fruarna dog dock unga, hans andra fru ”Nadja” begick självmord 1932. Något som för ett tag verkade få Stalin mer återhållsam.
Han fick även tre kända barn, två pojkar och en flicka, hans första son tjänstgjorde i röda armen och tillfångatogs av tyskarna och fördes till koncentrationsläger där han troligen begick självmord. Den andra sonen överlevde kriget men hade stora alkoholproblem och dog som...