Parodi på rödluvan (Pjäs)

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

I rollerna:
Vargen (V)
Rödluvan (R)
Mamma (Ma), veganen & mormor (Mo)
Act 1
B: Det var en gång en liten varg som bodde i stora skogen. Han var alldeles förfärligt ensam. Det berodde på att hans bröder inte ville vara med honom eftersom han inte ville äta upp någon. Och det var det enda sättet vargar kunde fixa mat.
Vargen går in på scenen och ylar ensamt och sorgset.
V: Det är inte så lätt att vara varg i en så stor skog. Alltid ska man vara vild och arg och äta up massa folk som kommer förbi. Jag önskar att jag kunde bo i ett sådant där varmt hem med massa mat som R har.
Vargen sitter och lutar sig mot en sten och är vänd mot publiken. På andra sidan stenen kommer mamma och Rödluvan in på scen.
Ma: Ta med dig maten till mormor och prata inte med främlingar, inga killar heller, och håll dig på stigen och spring inte - för då kan du snubbla. Okej?
Vargen vänder sig om och lyssnar på R & Ma.
R: Ja mamma.
Rödluvan studsar lite otåligt upp och ner och himlar med ögonen och suckar.
Här ser vargen sin chans och gnäller lite ynkligt och valpaktigt samtidigt som han torkar sig för munnen och ler ett förfärligt psykopatiskt leende.
V: Här är min chans allt jag behöver göra är att ta den där maten från R och ge till bröderna, sen kommer dom låta mig vara med igen.
R skuttar omkring på scenen och trallar fånigt och V putsar sig och slickar sig på pälsen och förbereder sig att hoppa fram och råna R. Han provar att sätta en nylonstrumpa över huvudet, men den fastnar och han försöker trycka ner den i fickan.
V: Hej R, vart är du på väg? (Han låter obeskrivligt fånig).
R: Jag ska till mormor med lite mackor och bullar. Hon mår inte riktigt bra.
Rödluvan ler oavbrutet när hon pratar och på något konstigt sätt påminner hon om en norsk väderflicka i TV4.
B: Vargen hade kommit på en plan, vilket är väldigt typiskt för just den här arten nordeuropeisk gycklarvarg. Han skulle klä ut sig till mormor och så skulle R lugnt och fint lämna över maten till honom. På så sätt skulle han kunna springa iväg med maten till sina artfränder som väntade vid lyan – en tvåa i Huskvarna.
Berättarrösten gör här sitt bästa för att låta som Arne Weise i ett naturprogram i SVT.
V: Det var ju sorligt att hon inte mår bra. Jag kanske också borde hälsa på henne. Var bor hon?
Han gnuggar lite med händerna och upptäcker förskräckt att nylonstrumpan hänger ut på ett väldigt pinsamt sätt ur ena framfickan.
R: På andra sidan skogen alldeles vid de stora hasselbuskarna.
Rödluvan pekar med båda händerna som en mycket erfaren väderflicka.
V: Jag kanske skulle bära korgen åt dig? Varg sträcker fram tassarna mot korgen.
R: Nej jag håller den nog själv R drar åt sig korgen och tittar misstänksamt på Vargen samtidigt som hon med ens påminner betydligt mer om en icke namngiven rektor på en skola i Huskvarna –än en glättig väderbimbo – jag menar väderflicka.
V: Oj kolla vilka fina blåsippor. Varför plockar du inte några till din mormor?
R: Hon är allergisk mot blommor.
V: Det finns några väldigt vackra stenar där också. Det måste vara bergskristall. Hon är väl inte allergisk mot stenar va? Det skulle bli en jättefin present.
R: Vilken bra ide Varg. Tack för tipset.
Här förvandlas hon till väderbimbo igen. R går bort till stenarna och börjar plocka i dom i korgen. Plötsligt vänder hon sig om.
R: Föresten, jag tror inte hon vill att du hälsar på, för hon är hemskt rädd för vargar och är pälsallergiker.

Act 2
Mormor ligger nedstoppad i sin säng läser en tidning, petar sig i näsan och harklar sig som om halsen var full av slem. Vargen traskar hem till mormor och knackar på dörren.
Mo: Vem är det?
B: Det låter som om hon skulle spotta när som helst, men hon pratar faktiskt. Så gör en del gamla människor sägs det.
V: Det är varg. Det är vaaargennn. Tja tja tja…
Vargen försöker sjunga sin presentation för att få mormors uppskattning.
Mo: Gå din väg!
Här låter mormor som om hon ska spotta igen, men som sagt det är helt naturligt, sägs det…
V: just det hon är ju rädd för vargar.
Vargen tittar på publiken när han ynkligt väser denna replik och inser hur oerhört korkad han just varit. Vargen knackar på igen och rufsar till sig lite extra och övar på sin arga min.
Mo: Vem är det?
Ni har börjat fatta hur mormor låter när hon talar nu va? Som om hon skulle spotta alltså.
V: Det är rödluvan.
Här låter faktiskt vargen som vilken kille i sjunde klass som helst som helt olyckligt förpassats till målbrottet.
Mo: Kom in du bara det är öppet.
Varg går in och mormor tittar på varg och tar fram glasögonen.
Mo: Vad du ser konstig ut rödluvan.
V: Det är därför att jag inte är R. Jag är en varg. Känn lukten av min päls och frukta mig.
Varg ryter åt mormor och mormor svimmar. Varg släpar iväg mormor i ett hörn och lägger en filt över henne. Han tar snabbt på sig några av mormors saker och lägger sig i sängen.
Det knackar på dörren igen och R står vi dörren.
V: Vem är det?
Vargen gör sitt bästa för att låta som om han håller på att spotta på det där konstiga sättet.
R: Det är jag- rödluvan mormor!
V: Nejmen, så rart! Jag kan inte ta mig till dörren för jag är sängliggande men kom in du bara.
R: Men mormor vilka stora ögon du har.
V: Det är bara så att jag ska se dig desto bättre lilla unge, kom närmare.
R: Men mormor vilka stora öron du har.
V: Det är bara så att jag ska höra dig bättre lilla unge, kom lite närmare.
R: Men mormor vilka stora händer du har.
V: Tänker du bara sitta här och prata om hur stor jag har blivit. Du kom väl hit av en anledning eller?
Mormor som ligger under ett täcke nyser till.
R: Vad var det där?
Varg hoppar upp från sängen och försöker ta korgen från R men hon stretar i mot. Efter en viss kamp tappar R taget om korgen. Vargen blir överraskad och far med full kraft bakåt och landar på ryggen.
Rödluvan skriker, vargen ylar.

B: Det är fullkomlig kaos. Ingen vet hur en så här rörig historia ska få ett vettigt slut. Men här kommer en militant vegan in i bilden. En av dem som är beredd att gå hur långt som helst i sin kamp för våra håriga släktingar. <...