Lucia

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Lucia kommer av det latinska ordet Lux som betyder ljus. Redan på 1600-talet firades Lucia och det var midvinternatten man firade, eftersom man trodde att det var årets längsta natt och att djävulen själv, huserade då.
Det förekom att man trodde att Lucia var en motsvarighet till Lucifer och att hon hade demoniska krafter.

Man höll barnen hemma den dagen, så att de inte skulle bli utsatta för onda krafter och man fick inte heller arbeta för då kunde man bli straffad.
Den vanligaste Lucia-sången, Sankta Lucia, hyllar den heliga Lucia av Syrakusa, som blev martyr på 300-talet. Ljuskronan som Lucia bär motsvarar helgonglorian. Numera är Lucia den som kommer med ljuset i mörkret.

Lucia var mycket modig
I en berättelse var Lucia mycket modig*. Hon ska gifta sig med en man som inte är kristen. En kvinna ska ha med sig en hemgift*, när hon gifter sig. Det är pengar, djur eller dyra saker. Men Lucia gav bort sin hemgift till fattiga kristna.

Mannen som hon ska gifta sig med, berättar det för romarna. Då kommer de för att döda Lucia. Först försöker de dränka* henne. Men det går inte. Då försöker de bränna henne och döda henne med ett svärd* i magen. Blodet rinner nerför hennes vita klänning. Det är därför Lucia har ett rött band kring midjan.

En annan berättelse säger: Lucias kristna vänner gömde sig för romarna i gångar under marken. Där var det mycket mörkt. När Lucia gick till sina vänner hade hon händerna fulla med mat. Hon satte fast ljus på huvudet för att kunna se. Därför har vår Lucia en krona med ljus på huvudet. Hon har ofta kaffe och lussekatter* med sig. En tredje berättelse säger: Lucia var en kristen flicka med underbart (mycket) vackra ögon. En prins blev kär* i henne. Han var inte kristen. Lucia ville inte gifta sig med honom.. Därför stack* hon ut sina ögon och gav dem till prinsen. Då förstod han hur mycket hon trodde på Gud. Han blev också kristen. Lucia fick nya och vackrare ögon av Gud. Därför säger man att Lucia är ögonens beskyddarinna*.

Den svenska Lucian
I Sverige har man firat Lucia under många hundra år. Men inte på samma sätt som idag. Förr var lucianatten en mycket speciell natt. Man trodde att den var årets längsta och mörkaste natt. Man sa att alla olika trolltyg* härjade fritt* denna natt och att djuren kunde tala människornas språk.

Under medeltiden* var Luciadagen den tid då jul-fastan* började. Efter Lucia fick man inte äta kött utan bara fisk ända fram till jul. Till luciadagen skulle man ha tagit hand om all säd* och jul-slakten* skulle vara färdig. Grisen som man åt på julafton slaktade man på natten till Lucia. På luciadagens morgon åt man så mycket man orkade - ända upp till 7 frukostar* kunde man äta!

Under 1660- och 1700-talet kom den första Lucian - lussebruden. Man hade också "lusse-gubbar" - ungdomar som gick från gård till gård. De var klädda i pälsar* som var vända ut och in. Lussebruden var klädd i vitt och hade ett ljus i handen. Hon gick före lusse-gubbarna mellan de olika gårdarna. De sjöng och skojade* och fick mat och dryck.

Den första lussebruden hade ingen ljuskrona* och inga tärnor*. Det kom först senare. Det moderna* luciatåget började under 1800-talet. Då hade Lucia fått krona i håret och ett följe* med tärnor och stjärngossar*.
(Bilden på stjärngossarna kommer från Stiftelsen Skansen, fotograf Marie Andersson.)

Lucia kommer tidigt på morgonen, när det är mörkt ute. Hon ger kaffe med saffransbröd* (lussekatter) och pepparkakor* till dem hon kommer till.

Att välja* Lucia bö...