Europa från Västroms sönderfall till 1800-tal, 2004-03-25

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Bakgrund

Efter att det västromerska riket gick under, drabbades Europa av förfall och fattigdom. I de f.d. västromerska rikets områden härskade nu olika germanfolk.

I Gallien härskade frankerna. Under 500- och 600-talen växte deras rike. Frankerrikets mest berömda kung hette Karl den store och när han dog år 814 så hade han lagt under sig ett rike som påminde om Västrom i storlek. Det sträckte sig från nuvarande Nederländerna till norra Spanien och från västra Frankrike till Österrike, men även över halva Italien och delar av Tyskland.

Efter Karls död delades detta jätterike. Den västra delen blev Frankrike och den östra blev Tyskland som bestod av många små områden som styrdes av furstar eller hertigar som i sin tur valde en gemensam kung.

Jätteriket återskapades inte förrän över 100 år senare då den sachsiske hertigen Otto, en förfäder till en senare härskarsläkt Habsburg, blev vald till tysk kung och sedan också krönt till tysk-romersk kejsare. Därmed hade Karl den stores rike återskapats.


Habsburg

Det var dock först i slutet av 1200-talet, 1273, som Rudolf av Habsburg valdes till tysk kung och därmed började deras riktiga stormaktstid. De senaste århundradena dessförinnan hade Habsburg bara varit en grevesläkt med sina rötter i schweiziska Aargall. Där hade de även sitt stamslott Habichtsburg (byggt år 1020) som gav släkten namnet Habsburg. Rudolf kom även att besitta Österrike och områden söder därom.
När han 1282 gav dessa områden till sina söner, blev Österrike också Habsburgarnas kärnland.

Genom århundradena låg de tyska småstaterna nästan hela tiden i krig med Frankrike som ville utvidga sina gränser. De tyska staterna kunde bara stå emot Frankrike med hjälp av Habsburgarnas Österrike. Detta var anledningen till att en habsburgare nästan oavbrutet mellan åren 1438 och 1806 var tysk-romersk eller tysk kejsare.

En sak som habsburgarna är kända för är att de gifte till sig stora landområden. Det var på det viset som Maximilian I i slutet av 1400-talet stärkte habsburgarnas ställning i Europa genom att gifta sig med arvtagerskan av Burgund och Nederländerna. Hon hette Maria. Deras son, Filip den sköne gifte sig med Johanna, dotter till ett spanskt kungapar.
Filips och Johannas son, Karl V blev alltså år 1519 kung över ett mycket stort område: Spanien, Nederländerna, Österrike och nästan hela Sydamerika (som vid den här tiden var spanska kolonier). Han blev även vald till tysk-romersk kejsare.
År 1522 gav han dock bort Österrike till sin bror Ferdinand I som även gifte till sig Böhmen och västra delen av Ungern.

Att Karl V gav bort Österrike till sin bror innebar att släkten kom att splittras i en Österrikisk och en spansk gren.
Karl V och hans son Filip II förde många krig mot sina fiender. De kunde inte driva in skatten från kyrkan och adeln. Guldet och silvret från Sydamerika gick åt till att betala skulder och räntor i andra europeiska länder och till på köpet drabbades habsburgarna av inavel. Detta var de största anledningarna till att habsburgarnas Spanien år 1648 var knäckt som stormakt och att den spanska grenen dog ut på manssidan år 1700. Den österrikiska grenen dog ut på manssidan med Karl VI (1685-1740).

Efter Karl VI tog hans dotter Maria Teresia över som ärkehertiginna av Österrike och drottning av Böhmen och Ungern. Hon gifte sig med Frans I Stefan av Lothringen (tysk-romersk kejsare 1745-1765).
I och med detta bildades släkten Habsburg-Lothringen och från Frans I Stefan och Maria Teresia härstammade sedan både tysk-romerska (fram till 1806) och österrikiska (1804-1918) kejsare. Här bör nämnas Frans Ferdinand som när han blev skjuten 1914, kom att bli den utlösande faktorn till det första världskriget.


Tyskland

Som tidigare nämnts så delades Tyskland upp i många små riken, sk furstendömen efter Karl den stores död. Alla dessa små furstendömen styrdes utav enskilda furstar eller hertigar. Dock så valdes även en gemensam kejsare för alla staterna.

Under medeltiden, under åren 1024-1273, styrde först den Saliska ätten fram till år 1125 och sedan släkten Hohenstaufen. Habsburgarna kom sedan att styra, nästan hela tiden i det tysk-romerska riket från 1438, till dess undergång år 1806.
Under det trettioåriga kriget, mellan katoliker och protestanter, som varade mellan åren 1618 och 1648 drabbades det tyska folket hårt och på vissa håll så dog över 2/3 av befolkningen till följd av kriget.

Under 1700-talets tidigare del så lades dock grunden för den tyska staten Preusens senare stormaktstid som varade under 1700-talets mellersta och senare delar. När Preusen växte sig starkare så blev den en större utmanare till Österrike om ledarskapet för de tyska staterna. Bl a till följd av Preussens ökade makt så kom Polen att delas tre gånger, 1772, 1793 och 1795 mellan Ryssland och Preussen, men 1772 och 1795 var även Österrike med. Efter delningen 1795 försvann Polen som nation, men återuppstod efter första världskrigets slut 1918.
I början av 1800-talet utkämpades Napoleonkrigen och detta ledde till att det tysk-romerska riket föll samman.

Efter Wienkongressen (1814-1815) så bildades det Tyska förbundet istället för en återförening av det tysk-romerska riket som splittrades vid Napoleonkrigen (1806).
Preussen skulle även med hjälp av sin skickliga ledare Otto von Bismarck komma att ena alla de tyska staterna till ett mäktigt land. Detta gjorde han genom krig mot Danmark (1864) och mot Österrike (1866)


England

År 1497 seglade ett engelskt skepp mot Nordamerika via en nordligare väg än den Columbus valt fem år tidigare. Spanien som härskade i Nordamerika kunde inte hålla Nordamerika fritt från andra européer, därför grundades både franska och engelska kolonier i den ”nya” världsdelen.

Spanien försökte stoppa den engelska utmaningen och år 1588 sände Spanien ut den spanska armadan för att erövra och kolonisera England, men det misslyckades. Armadan besegrades och detta kom att bli början på Englands herravälde över världshaven.

År 1600 bildades det engelska Ostindiska kompaniet som skulle driva handel med Kina och Indien. I början var det främst lyxvaror som kryddor och siden som man importerade, men under 1700-talet började man i större utsträckning att köpa mer dagligvaror som bomull, bomullstyg, te och porslin.

Bomullstygerna blev en stark konkurrent till de gamla ylletygerna och förbjöds därför. Under 1700-talet uppfann britterna dock nya vävstolar och spinnrockar och började göra eget bomullstyg, som dessutom var finare än det indiska (det kallades kalikå). Nu ville indierna istället köpa britternas tyg och därmed vände även guld och silverströmmen. Nu gick den från Asien till Europa istället för tvärtom som den gjort tidigare.

Mellan England och Nordamerika gick en annan handelsväg. Till Nordamerika sändes: tyger, spik, gevär, plogar, stekpannor och yxor. Tillbaka fick de: tobak, socker och bomull. Mycket av dessa importerade varor såldes vidare i Europa. Till Amerika och Västindien kom även slavar från Afrika. Som betalning skickades: tyger, metallvaror och vapen.

År 1707 bildades Storbritannien genom en union mellan England och Skottland. I mitten av seklet under sjuårskriget (1756-1763) vann britterna viktiga segrar över Frankrike i både Indien och Nordamerika. Detta innebar att Storbritannien nu ensam skulle vara världens ledande handelsnation i över 150 år.


Frankrike

Under 1500-talet präglades Frankrike av inbördeskrig, 1562-1598, de s k hugenottkrigen, mellan katolikerna och hugenotterna (protestanterna).
År 1589 kom Henrik av Navarra till makten under namnet Henrik IV. Han övergick till katolicismen år 1593 och fick därmed kontroll även över Paris, katolikernas sista fäste.

Henrik IV mördades år 1610 men hans släkt, Bourbon, skulle regera i Frankrike ända till den franska revolutionen bröt ut år 1789.
Under hans son Ludwig XIII:s regeringstid lyckades Ludwigs rådgivare kardinal Richelieu att stärka regeringsmakten.
Vid den här tiden rasade det trettioåriga kriget (1618-1648) i Europa och tillslut så drogs även Frankrike med i detta.

Under Ludwig XIII:s son, Ludwig XIV:s (även kallad Kung Sol , 1661-1715), regeringstid blev Frankrike den ledande staten i Europa både militärt och kulturellt. Ludwig lät t ex bygga färdigt kungapalatset Versailles. Han förde även fyra större krig däribland det spanska tronföljdskriget (1701-1714) som resulterade i att Bourbon, genom Filip V , även härskade i Spanien ända fram till 1808.

Under Ludwig XV:s regeringstid (1715-1774) var Frankrike inblandat i polska tronföljdskriget, 1733-1738 och österrikiska tronföljdskriget, 1740-1748 och sjuårskriget, 1756-1763 där Frankrike förlorade en rad kolonier så som Kanada, allt land öster om floden Mississippi och kolonier i Indien till Storbritannien. Dessa förlusterna drabbade Frankrikes handel och alla krigen drabbade Frankrikes ekonomi hårt.
Den franska befolkningen blev också alltmer missnöjd med sina härskare då många miljoner ”vanliga” fransmän levde i djup fattigdom. Detta och en mängd andra saker ledde till att den stora revolutionen (1789-1799) bröt ut. Detta ledde bl. a till att kungamakten avskaffades.


Den franska revolutionen

Att den franska staten hade så ont om pengar ledde till att man försökte genomföra ett reformprogram, som dock misslyckades. Detta gjorde att den franska kungen, Ludwig XVI, sammankallade till en riksdag som var den första på 175 år.
I maj 1789 samlades riksdagen, som var uppdelad i tre stånd, adel, präster och det tredje ståndet som representerade 98% av befolkningen men hade nästan ingen makt alls. Det tredje ståndet bildade i juni Frankrikes nationalförsamling och svor en ed om att inte skiljas förrän Frankrike fått ett nytt styre. Veckorna efter slog sig alla tre stånden samman till en nationalförsamling med uppgift att ge landet ett nytt styre och att lösa den ekonomiska krisen.
Förutom den ekonomiska krisen så orsakades revolutionen bl. a. också av: Att kungen inte var stark nog för att styra landet som ett envälde, att en växande grupp i det tredje ståndet började vilja ha politisk makt. Bönderna var missnöjda med att adeln kunde driva in skatt från dem utan att själva betala någon. Frankrike fungerade inte som ett enat land då regeringen och kungen inte kunde vara säker på att deras beslut efterlevdes ute i landet. Detta p.g.a. att adelsmän hade tagit makten över de lokala parlamenten.

Den 14 juli 1789 stormades Bastiljen, en gammal fästning i Paris och på landsbygden gjordes snart samma sak mot adelsmännen, som slogs ihjäl eller fördrevs då bönder angrep deras gårdar.
Den 4 augusti beslutade nationalförsamlingen att alla (även adeln) skulle betala skatt. I oktober 1789 hämtades kungen och hans familj från Versailles och fördes till Paris, vid en protestmarsch där 20 000 människor deltog.

År 1791 så minskades kungamakten. Något år senare skulle den komma att avskaffas helt. I juni samma år försökte kungafamiljen fly från landet, men misslyckades och fördes tillbaka till Paris. Både Ludwig XVI och hans drottning Marie Antoinette skulle senare komma att avrättas.
Preussen och Österrike gick under revolutionen till anfall mot Frankrike. Preussen och Österrike stoppades först vid Valmy, 15 mil från Paris.

Under revolutionen infördes även värnplikt. Alltså blev alla unga män skyldiga att tjänstgöra i armén. Detta ledde till inbördesstrider då bönderna inte ville få sina söner utskrivna till krig. Regeringen försökte stoppa upproren med allt hårdare metoder. Detta utvecklades till ett skräckvälde där 35 000 människor avrättades.

Revolutionen tog slut 1799 då Frankrike fick en ny grundlag som sa att landet skulle styras av tre konsuler. Napoleon utsåg sig själv till förste konsul. 1804 lät Napoleon kröna sig själv till kejsare.

Napoleon blev en diktator liksom härskarna varit innan revolutionen. Alla skolor blev nu statliga och landet fick även en del nya skolor. Bönderna hade fått ökad frihet och odlingsmark. Borgarnas mellan- och överklass fick politisk makt och bättre ekonomiska förutsättningar. De fattigaste var dock de som fick ut minst av revolutionen, varken pengar eller politisk makt. Frankrikes ekonomi blev däremot bättre efter den stora revolutionen. Napoleon utarbetade en lagbok, Code Napoleon, där det bl. a stod att alla är lika inför lagen, alla som kunde skulle betala skatt, ingen grupp skulle ha några speciell förmåner (privilegier) och att man fick ha den religion man själv ville.


Napoleon

År 1810 hade Napoleon lyckats erövra nästan hela Europa. Frankrikes armé, under ledning av den geniale fältherren Napoleon var totalt överlägsen de andra ländernas arméer.
Till havs möttes den franska och den brittiska flottan år 1805 utanför Spaniens kust vid Trafalgar ,där britterna under amiral Nelson vann.
Frankrike skulle aldrig komma att besegra den brittiska flottan.

År 1812 anföll Napoleon Ryssland, med en armé på 600 000 man. Han misslyckades dock totalt. Ryssarna vek tillbaka och brände alla byar, broar, matförråd och sädesfält framför de framryckande franska trupperna. Fransmännen intog Moskva och förväntade sig att ryssarna skulle be om fred, vilket de inte gjorde. För att inte vintern skulle svälta ut dem drog de sig tillbaka men förintades då nästan helt av kylan och de ryska trupperna som följde efter.

Vid Leipzig år 1813 besegrades Napoleon av Brittiska, tyska, österrikiska och ryska trupper som gått i förbund mot honom. Napoleon förvisades till en ö vid Italiens västkust, Elba. Han återkom dock i mars 1815 och tog tillbaka makten, men besegrades i slaget vid Waterloo, samma år och deporterades till atlantön S:t Helena där han dog sex år senare.


Norden från medeltid till gustaviansk tid

Hittills har texten handlat om länderna ute i Europa under medeltiden och framåt. Men vad hände i Norden, och då främst i Sverige, under denhär tiden?


Medeltiden

Under 900-talet bildades Norge, vars första kung anses vara Harald Hårfager. Sverige bildades på 1000-talet genom att Götaland och Svealand förenades till ett rike. Olof Skötkonung räknas som Sveriges första kung. Harald Blåtand var den första kungen i Danmark, som bildades runt år 950.

Margareta föddes 1353 och var en danska prinsessa skulle komma att bli drottning över först Danmark som hon ärvde efter sin far. Men sedan också över Norge, som hon kom i besittning 1387 efter att hennes man kung Håkan Magnusson av Norge dött och så även hennes son Olof, som annars skulle ärvt Norge efter sin far. 1389 besegrade hon den svenska kungen, Albrekt av Mecklenburg, med hjälp av svenska stormän och tog därmed makten över hela Norden. År 1388 adopterade Margareta Erik av Pommern och 1397 kröntes han till kung över de nordiska rikena. I samband med kröningen bildades även den s.k. Kalmarunionen bestående av de tre nordiska rikena. Men trots att Erik efter 1397 var kung över de förenade rikena så fortsatte Margareta att styra ända fram till sin död år 1412.


Gustav I Eriksson Vasa

Gustav föddes i Uppland den 12 maj år 1496. Han skulle som vuxen komma att bli kung och få en stor betydelse för Sveriges historia.
År 1520 blev den danske kungen Kristian II, efter ett lyckat krig, också kung i Sverige. I november på kröningsfestens tredje dag tillfångatog han dock de svenska adelsmän som han såg som ett hot, och som var närvarande, och lät döma dessa till döden. Under tre dagar halshöggs 90 personer på Stortorget i Stockholm i vad som brukar kallas Stockholms blodbad. Bland de avrättade fanns Gustavs far, och hans mor och systrar fängslades och fördes till Köpenhamn.

Gustav, kom tillbaka från Lübeck, och dessförinnan fångenskap i Danmark, den 31 maj 1520. Och snart därefter började han söka stöd mot den danska kungen.
Först fick han inget gensvar, men tillslut, när han var uppe i Dalarna, fick han med sig folket där i ett uppror mot kung Kristian II (i januari 1521). Redan på sommaren samma år hade Gustav kontroll över större delen av Sverige, den 23 augusti 1521 valdes han till riksföreståndare. Nu började Gustav även få hjälp av det tyska handelsförbundet Hansan, och då främst Lübeck, i sin kamp mot danskarna. Kriget gick bra för Gustav och den 6 juni 1523 valdes han vid en riksdag i Strängnäs till landets konung.

Men Gustav I Eriksson Vasa skulle även komma att förändra många saker som kung. Under hans styre blev Sverige protestantiskt (en anledning var säkert att kungen då fick makten över kyrkan). Kloster stängdes och staten lade beslag på mycket utav kyrkans egendom. Gustav bestämde även att kronan skulle ärvas av kungens barn eller släkting. Man slutade alltså att välja kungarna. Det förekom också en rad uppror mot kungen, dessa slogs emellertid ner.
När Gustav dog den 29 september 1560 efterlämnade han ett rike med god ekonomi och en centraliserad förvaltning. Under hans regeringstid lades även grunden till dagens byråkrati.
Hans söner Erik (XVI), Johan (III) och Karl (IX) liksom deras barn skulle komma att efterträda honom som Sveriges regenter.


Stormaktstid, frihetstid och gustaviansk tid

Under 1600-talet blev Sverige en stormakt. År 1630 gick Sverige med i det trettioåriga kriget på protestanternas sida som senare skulle g...