Bokrecension: Inte en ängel av Tine Bryld

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Den här boken är, tyvärr måste jag säga, sann. Den handlar om Nanna som hela sitt liv blivit misshandlad och våldtagen av sin egen pappa. När hon är tjugo har hon fått nog och börjar kämpa tillbaka genom att ringa till radiostationen ”Tvaers” och prata med Tine. Tine får först inte veta så mycket annat än att Nanna blivit misshandlad av sin pappa. Nanna vill inte säga så mycket och vill verkligen inte prata om det, hon känner sig smutsig och som om alltihop är hennes fel. Dem kommer överens om att Nanna ska skriva brev till Tine och i breven berätta vad som har hänt. Nannas föräldrar har aldrig bott ihop vid Nannas uppväxt, dem var väldigt unga när hon föddes. Så Nanna har alltid bott hos sin mamma och bara varit hemma hos sin pappa på lov och helger. Men Nannas mamma hade många problem och blev ofta inlagd på sjukhus. Då fick Nanna bo hos sin pappa. Nanna har en lillebror också, men han har inte samma pappa som Nanna och han hade en kontaktfamilj han kunde åka till när mamman blev inlagd. Nannas pappa har alltid missbrukat sitt förhållande till sin lilla dotter. Oftast när hon kom på besök kunde han bli väldigt våldsam och slå henne och sedan låsa in henne på hennes rum. Nannas pappa har sex med henne första gången när hon är mellan sju och åtta år. Nanna hatar sin pappa men älskar honom på ett sätt ändå. Han har ju alltid haft en god sida, den visade sig oftast när Nanna var sjuk eller när han hade skadat henne mycket allvarligt. Dessutom var Nanna beroende av sin pappa, han hade alltid haft makten att få alla att känna sig speciella i hans sällskap. Hennes pappa hade alltid hjälpt henne på alla möjliga sätt. Men i slutändan hade det alltid slutat med att han antingen misshandlade henne eller våldtog henne.

Den här boken var så hemsk. Man fick läsa detaljer om allt som hade hänt med Nanna. Jag grät igenom den mesta delen av boken. Den var för mycket för mig, varje gång jag läser en bok får jag bilder i huvudet av hur den person det handlar om ser ut och jag kan se scener framför mig. När det gäller den här boken var det helt enkelt för mycket. Jag kunde se allt framför mig och de var så hemskt. Jag kan inte ens tänka mig hur det måste ha varit i verkligheten. Det är ju helt otroligt sjukt att sådant här får lov att hända! Varför kan man inte stoppa misshandel och våldtäkter i hemmet och ute innan personen som blir utsatt har ärr för hela livet? Jag önskar så att de gick att göra något åt det. Men det kommer alltid att finnas dem som är psykopater, dem som gör något sådant här hemskt mot en medmänniska. Hur en sådan brottsling tänker kan jag inte förstå. Hur kan man vilja göra någon annan så illa? Jag förstår inte. Att läsa den här boken fick mig att vakna upp ur vardagen. Alla har det verkligen inte så bra och underbart som man tror. Det får mig att vilja göra något för mänskligheten, men vad? Vad kan man göra för att få bort incest? Jag vet inte om det är rätt att säga att boken var bra, med tanke på att den är sann är det ju en hemsk sak att säga. Men på något sätt var den bra i alla fall. Den fick mig att vakna och förstå lite bättre, förstå hur en utsatt kan känna sig. Jag ska aldrig glömma hur det kändes att läsa den här boken, jag ska alltid minnas. Sedan när jag b...