Antikens grekland

55 röster
80759 visningar
uppladdat: 2008-04-15
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
1. När hade grekland sin storhetstid?

Grekland hade sin storhetstid ca: 800 f.kr. till 500 f.kr.

2. Hur såg grekland ut, rent geografiskt?

Rent kartmässigt under Antikens Grekland fanns det inte så stora landsmassor, det mesta bestod av berg. Bergen skar Grekland och som gjorde att det saknade central högslätt som i sin tur gjorde att det blev många stadsstater. Grekland var också berikat med öar som gjorde att man var tvungna att ta sig med båt för att kunna åka runt till olika delar av Grekland. Dessutom så var Grekland väldigt uppdelat, det fanns många stadsstater som inte var några riktiga länder t.ex. på öar, för att grekerna kunde inte ena sig. Runt öarna var det klippigt och bergigt som gjorde det lätt för byborna att kunna skydda sig om de skulle hamna i krig, då blev de bara anfallna från ett håll. Antikens Grekland var mycket utspritt i medelhavet. Kolonierna fanns överallt bland annat Afrikas kust, längs svarta havets kust, i Italien, i Frankrike och även i Spanien.

Runt fastlandet var Grekland också väldigt bergig och högt ovanför vattnet. Det skar även in djupa vikar i vissa områden som fungerade bra som handelsorter. Idag har dessa stadsstater förenats och bildar stora delar av bl.a. Tessalien. Dåtidens Grekland var mycket mindre och mer isolerat än dagens. Istället för att kalla dessa mindre områden för länder var det stadsstater t.ex. Knossos, Aten och Sparta som oftast låg i fejd med varandra. De enades bara när de skulle samarbeta eller föra krig emot någon annan stadsstat.

I Grekland finns det gott om metalltillgångar, byggmaterial som användes under antikens grekland. Även liten nederbörd.

3. Berätta om den minoiske och den mykenske kulturen.

Minoiska kulturen:
Det minoiska folket var en grupp med människor som levde på ön Kreta under bronsåldern, där de byggde upp en civilisation. Namnet på öborna är uppkallat ifrån en kung vid namn Minos av sir Arthur Evans som uppkommer ifrån myterna om gudarna. Enligt namnets uppkomst hade det en mytologi bakom sig. Mytologin handlade om en vacker prinsessa vid namn Europa, som betyder solnedgångens land. Hon kom ifrån Fenicien. En dag var hon ute med sina vänner nära havet där de plockade blommor, i dess närhet betade en vit tjur. Europa fick syn på tjuren och lockades av Zeus att sätta sig på tjurens rygg. Tjuren gick därefter runt med henne lugnt på ryggen. Zeus tog all sats med hjälplösa Europa på ryggen och hoppade ut i havet. Han förde henne till Kreta där hon fick tvillingar som döptes till Minos och Rhadamanantys. Minos var den som sedan blev kung på ön Kreta. Sedan användes namnet Europa som betyder solnedgångens land.

Invånarna på ön talade en okänd mykenska som är i släkt med b.la. Mykensk grekiska, luwiska, etruskiska, pelagiska. Dess skrift hette Linear A och skrevs med hieroglyfskrift. Hittills har 3000 lertavlor funnits på Linear A med hieroglyfskrift.

Precis som på fastlandet drogs minorerna med i handeln, deras jordbruk var enkelt då det odlades vete och korn som de sedan sålde vidare. Oliver och vindruvor plockades även.
Hela ön Kreta hade småbyar där husen låg tätt intill varandra. I varje familj så levde man minst 5 – 8 familjer under samma område. Fördelarna med det var försvaret av byn. Då fiender var tvungna att komma igenom mindre portar för att kunna attackera dem var det svårt att gå i bakhåll. De hjälpte varandra på åkrarna och när plogen och dragdjuren kom fram sparade de mer tid och jordbruken utökades. Deras konst för läkemedel var också utvecklande, idag har man funnit skrifter om kroppen och läkeörter i gravkammare. Utvecklingen för minoerna ökade. Samhället var välordnade med vatten och avlopps avdelningar, minoiska skepp byggde på handeln och knöt områdena från svarta havet till Nildalen.

Allt började naturligt falla på plats i koncentrationer, i hierarki mellan hushåll, bostäder, jordbruket, handeln och även förbättrade transport möjligheter. Båtarna blev allt säkrare och större ute till havs. Men huvudsaken var att allt skulle fungera ekonomiskt och deras religiösa centra i större regioner. Även om ön var självförsörjande exporterade man tenn och i gengäld fick man textil, förädlade matvaror osv. Deras kultur var väldigt organiserade.

Runt 2000- 1900 f.kr. Uppstod den första palats civilisationen, Knossos, Festos och Mallia. Men man har inte funnit så många kvarlevor ifrån palatsen. Palatset i Knossos, räknas vara runt 300 rum fyllda med målningar på väggar och var ett palats för att hedra de döda. Det var en dålig tid runt 1700 f.kr. Då alla palats förstördes i en jordbävning. Även om folket var centrerat och stark skedde det någonting under 1400 f.kr. Det var då den mykenska civilisationen kollapsade p.g.a. Försämrade varutransporter, över utnyttjande av odlings marker och överbefolkning som ledde till en invasion ifrån den grekiska halvön, som minoerna inte kunde stå emot. Civilisationerna styrdes av kvinnor eftersom i deras religion så dyrkade man kvinnor mest och man hade heller ingen krigar makt på ön som gjorde att de utrotades lika snabbt som de byggde upp civilisationen. Om inte minoerna hade levt på Kreta och inte grekerna attackerat dem ifrån andra halvön så skulle inte våra gamla flodkulturer i öst se ut som de gör idag.

Om man tittar i dagens perspektiv så lever mytologin vidare men bara som sagor, dessutom påverkade gudars namn minoerna som började döpa deras namn och eller stora delar av landskap efter deras namn som minne att de tillbringat sin tid. När man dessutom hör deras namn vet men också bakgrunden till varför det namnet uppkom till den staden/landskapet t.ex. ”aha, det var här Europa befann sig”.

Det minoiska folket var också det folket som startade handeln runt olika länder som än idag finns. Där utbyter man varor från olika länder, man importerar och exporterar varor. Om inte handeln hade blivit påfunnen av det landet, som låg i centrum av medelhavet tror jag heller inte att Kreta skulle ha blivit så välkänt och rikt som det var då. Minorerna framträdde också en stark religion för det grekiska folket om vad de trodde på förr det vill säga gudarna, där varje gud hade sin bakgrund och egenskap.



Mykenska kulturen:
Framträdde ca: 1200 – 1400 f.kr, som varade under bronstiden. Minoernas kultur var fredlig och idérik så var Mykenerna mottsatsen, de var militärt engagerade med en stor ekonomisk plats och var ett krigar folk. Mykerna kommer ursprungligen ifrån Peloponnesos som är en grekisk halv ö och är indoeuropéer. Det var mykenerna som invaderade Kreta där minoerna levde förr. De blev starkt påverkade av deras kultur på Kreta. Mykenerna var även de första som talade riktig grekiska. Mykene var också ett mäktigt rike som styrdes av en girisk kung vid namn Agamemnon.

Lejonporten byggdes, och i det hela området konstruerades nya byggnader eller reparerades gamla. Ett magnifikt palats uppfördes, och platsen omgavs av höga murar. Runt om i landskapet så fanns det hus, bagerier, verkstäder, sädesförvaringar. Det fanns även ett avlopps system som försåg med rent vatten i Mykene. Krukor och målningar utgjorde stora delar av historian för att man målade på väggar och på krukor historier som vi idag har funnit kvarlevor av.

Myten med kung Agamemnon handlar om en kärleks historia som förändrade kartan rent geografiskt.
Allt började med när Menelaos, Agamemnons vackra hustru Helena kidnappades av den trojanske prinsen Paris som var känd för att förföra kvinnor. Han var även den som utgjorde de mest välkända slaget i Greklands historier, det trojanska kriget. Detta krig var bara en av många händelser under perioden. Det mykenska rikets grundare var hjälten Perseus. När hans sista efterkommande, kung Eurystheus som beordrade Herakles stordåd att få Atreus skulle bli deras nya kung. När Atreus bror, Thyestes förförde hans hustru hämnades han genom att döda Thyestes två söner och sedan serverade han dem tillagade åt honom. Thyestes blev så upprörd och äcklad av detta att han förbannades Atreus och hans barn, och från och med denna stund skulle de bara känna till olycka och elände. Sönerna till Atreus hette Agamemnon och Menelaos, Agamemnon var den äldste och ärvde därför kungadömet Mykene, och Menelaos blev kung över Sparta. De två bröderna gifte sig med de två systrarna vid namn Klytamnestra och Helena. Deras lycka tillsammans varade inte länge.
Myten säger att när den trojanske prinsen Paris kallades för att bestämma vilken av de tre gudinnorna Hera, Athena och Afrodite som var den vackraste, försökte alla tre muta honom. Afrodite lovade honom Greklands vackraste kvinna och när Paris valde denna gudinna blev den sköna Helena priset. Med gudinnans hjälp for Helena till Troja med Paris, och de lämnade bakom sig Helenas förre man Menelaos i alla ilska som förklarade krig emot Troja. Han bad sin bror om hjälp och tillsammans fick de ihop en enorm armé av grekiska hjältar och kungar.
När det var dags att åka för Agamemnon till Troja för att kriga lämnade han kvar en sångare med sin fru, Helenas syster. Sångarens sånger var så vackra att de förhindrade henne att förälska sig i någon annan man. Hon var redan uppriven av att Agamemnon hade offrat deras dotter till gudinnan Artemis, Apollons tvillingsyster, jakten och fria naturens gudinna.
Thyestes, Agamemnons farbror, hade mördat sin broder Atreus som hämnd för det han gjorde emot hans söner. Nu härskade han i Mykene med Aegisthus som var son till Pelopia, dotter till Thyestes. Thyestes hade våldtagit sin dotter för att kunna föda en son som skulle Mykene tillsammans med honom. Tronen togs bort ifrån Agamemnon när han åkte till Troja för att kriga. Så fort Agamemnon kom tillbaka med seger i handen, mördades han. Agamenons son Orestes skulle hämna sin faders död genom att mörda sin mor som var med på att döda Agamemnon, men blev senare renad ifrån sitt brott. Han gifte sig sedan med Hermione, Menelaos och Helenas dotter som enade Sparta och Mykene.
Runt 1100 f.kr. så utplånades Mykene nästan helt för att en eld utsatte hela stadsstaten. Som gjorde att denna civilisation hade en stor nedgång. År 1150 f.kr. lyckades dorerna utplåna mykenerna, även då övergick bronsåldern till järnåldern. Dorerna var ett spartanskt folk, som var väldigt krigiska, som levde i en militärstat. Spartan betyder enkelliv, vilket de levde också.
Idag har man funnit kung Agamemnons dödsmask i guld, som är ett bevis på att han verkligen fanns. Masken finns nu på ett museum där det finns andra kända föremål ifrån utgrävningarna i Mykene.
4. Berätta om demokratins framväxt. Vilka blev effekterna i det grekiska samhället?

Demokrati är ett sammansatt ord ifrån demos och kratein som betyder folkstyre, som kommer ursprungligen ifrån Aten. Folkförsamlingar utsåg politiska ledare som skulle vara folkets röst. De satt i en hall som var halvt rund där de var uppdelade i äldre/stora och i yngre/små. Det var bara män som fick finna sig i politiken. I hallen bildade man bland annat stiftande lagar där handuppräckningar skedde, majoriteten vann. Allt skulle vara rättvist, ämbetsmännen utsågs med lottens hjälp i olika grupperingar. En gruppering av ämbetsmän skulle t.ex. diskutera och förhandla om militären m.m. Det finns vissa undantag om man inte har varit behörig inom fel tjänst förut och om man fick lotten att arbeta med militären så kunde man byta. För att om en obehörig ämbetsman skulle börja styra och ställa strategier inom militären skulle allt gå snett om man inte hade erfarenhet eller utbildning, ett krig kan betyda en hel stadsstats nedgång.

Inom demokratin fick heller inte en enväldig person bestämma allt. Man fick rösta om man hade för mycket makt. Fler än 6000 röster innebar att man blev dödad eller utvisad. Alla röster lades i en kruka. Det finns ett undantag och det var Perikles, en strateg och god ledare. Han fick över 6000 röster men blev varken dödad eller utvisad för att han hjälpte folket med förmåner så att de fick det bättre ställt, att alla offentliga uppdrag skulle få betalt. Han fick även andra stadsstater att betala skatt till Aten för att Atenska skepp skyddade dem emot att bli överfallna.

Effekterna till det grekiska samhället förde det vidare till i dagens samhälle om man drar paralleller med t.ex. svenska riksdagen. Med att man utser politiska ledare som går att byta bort om det bli för enväldigt osv. Dessutom finns Demokrati i hela världen idag, de länder som har diktaturer slåss för att alla människor ska ha lika många rättigheter.

5. Beskriv livet för de olika samhällsgrupperna.

I Aten fanns det fyra olika klasser, överklassen, medelklassen, undre klassen och slavarna i Athen. För att tillhöra den övre klassen måste man vara medborgare i Aten och man fick inte ha något arbete. Man fick inte ens sköta sina egna egendomar, utan det hade man slavar till.

Överklassen:
Eftersom slavarna skötte hela deras hem och gods så kunde de spendera till de intressen som var, staten, krig, litteratur och filosofi som ansågs som lite finare för att det gav status och bra smak. Denna klass var mycket liten som innebar ungefär 300 familjer. Dessa familjer hade dessutom goda förknippelser med kungar, adliga, välkända människor.

Medelklassen:
Var den största andelen av ”icke medborgare”. Fria män med utländsk bakgrund fick inte bli en atensk medborgare, trotts att han har levt där i hela sitt liv. Nackdelen med att inte vara en atensk medborgare var att man inte fick rösta. De fick heller inte äga jord eller gifta in sig i en familj som var medborgare. Det var diskriminerande och man gjorde folkgrupperna väldigt individuellt.

I medelklassen så arbetade man bland annat som hantverkare eller handelsman m.m. Tillstörsta del bestod deras lön av att betala stora skatter till flottan och militär styrkan.

Undre klassen:
Tillstörsta del bestod undre klassen av frigivna slavar och en stor del av den gruppen var icke medborgare. Det var vanligt att familjer levde i flera generationer utan att ha blivit medborgare. Medelklassen och underklassen var enormt mycket större än överklassen som tog för sig alla ära medans de lägre klasserna slet. Runt 600 f.kr. så fick tillslut medelklassen och undre klassen äga mark och få sin rösträtt.

Slavarna:
Under dåtidens Aten fanns det ca: 100 000 slavar i området, det vill säga en tredje del av befolkningen. Förmögna familjer kunde äga upp till femtiotal slavar medans en fattig medelklass familj kunde äga från en till två slavar. Grekerna betraktade slaveriet som något naturligt, även denna synpunkt tyckte romerna med. Slavar kunde köpas och säljas. Ön Delos som angränsar till öarna Tenos och Syros, var en ö där man sålde och köpte slavar. På en dag kunde man ha sålt runt 10 000 slavar. Slavarna användes till kroppsarbete, i hushåll och som lärare.

Slavarna har en gång i tiden också vart en vanlig människa det vill säga att han inte ha varit slav. Denna man kunde skickas till krig och motståndarlaget vinner, sedan tar hem de överlevande som blir krigsfångar och sedan kan vara i användning som slav. Fältherren kunde återvända hem med hundratals tills tusentals krigsfångar för slavarbete. När man plundrade statsstater tog man även med sig kvinnor som skulle bli slavar. Slav kunde man också bli genom födelse, eftersom slaven och slavinnan var ägarens egendom. Då kunde man sälja barnet när man ville. En slav kunde friköpas eller bli en fri man genom att göra tjänster i krig.

Om man jämför med Frankrikes samhällsstånd runt 1700 - 1800 talet, finner jag många likheter.
Adeln – Överklassen, där de rika förknippas med att ha presterat någonting stort t.ex. deltagit i krig där de jobbat sig uppåt i karriären. De behövde inte jobba i hemmet. Delade även samma intressen som adeln och överklassen hade. Kunde även äga mark.
Borgarna – Medelklassen, hade ungefär samma jobb som t.ex. hantverkare, hade ingen egen rösträtt.
Bönderna – Undre klassen och slavarna, de var bland de största till antalet av alla samhällsstånd. De var fattiga och arbetade hårt. Dessutom hade de ingen rösträtt. Skillnaden mellan bönderna med undre klassen och slavarna var att bönderna kunde äga jord om de inte tillhörde en feodalherre, som är en herre som äger jorden som han fått i belöning för att t.ex. gjort en krigstjänst och kungen ger honom mark istället för pengar.

6. Vilken betydelse hade gudarna för den grekiska befolkningen?

Som många andra tron, så trodde inte grekerna på en gud, utan på många gudar/gudinnor. Dessa gudar/gudinnor förbands oftast med naturkrafter eller människors känslor t.ex. Poseidon, vattnet/havets gud eller Afrodite, kärlekens gudinna. De gudar som grekerna dyrkade utspelar sig i mytologier och i sagor sen långt tillbaka i tiden innan jorden skapades. Grekerna trodde även att allt var kaos, rymden var oändlig på den tiden m.m.

Det var alla gudar och varelser som hade skapat jorden och människorna. Allt hade en betydelse, varje stadsstat namn hade en mytologi bakom sig. Dessutom skulle man ta sig i akt att inte vara ond så gudarna kastade förbannelser över en, det var det sista man ville göra. Man byggde upp templen och palats för att hedra dem.

Om man jämför med den hinduiska tron så finns det även där många gudar som än idag påverkar folket. Det finns likheter som Brahma, som är skaparen och ledaren över alla varelse och även Zeus. Så som grekernas gudar var också hinduernas gudar förbundna med naturkrafter och känslor.

7. Grekland bestod av stadsstater. Vad var det? Hur fungerade det? Ge exempel på stadsstater.

En stadsstat hade en stad som hade land runt om sig, det vill säga det grundade kolonier runt omkring sig. I en liten by runt om t.ex. stadsstaten Sparta fanns det en informell ledare som informerades från större områden runt Sparta av formella ledare som i sin tur informerades av ledare i stadsstaterna. Stadsstater styrdes förr av kungar eller regenter. Det fungerade som små länder fast i en enklare version. Oftast var stadsstaterna oense med varandra och var ofta i krig. Men i Stadsstaten Olympia, där anordnade man atletiska tävlingar, där ingen var i fejd med någon, det kallades för Olympiska spelen. Många stadsstater enades tillslut för att de upptäckte att man överlevde längre om man höll ihop och bildade större kolonier. Se t.ex. hur det slutade för minoerna.

Två av de största stadsstaterna i Grekland var Aten och Sparta. Varje stat slog dessutom vakt om sin självständighet som var ett utav de skäl som gjorde att de aldrig enades.

8. Gör en jämförelse mellan stadsstaterna Athen och Sparta. Peka på likheter och skillnader.

Aten och Sparta var båda stora stadsstater som konkurrerade med varandra finns det många likheter och olikheter, dessa två stadssystem helt från grundläggandet helt uppbyggda på olika sätt.

Skillnader.
 Spartanerna var kända för sina hårda markeringar inom militären, barnen togs ifrån sina mammor vid 7 års ålder där de sedan fick leva på en akademi bland bergen. Där undervisades de i minimal teoretisk undervisning utan allt låg i fokus på disciplin och olika vapen och kroppsövningar. De fick även lära sig simma och tåla kyla. Maten var knapp, som gjorde att pojkarna uppmuntrades till att stjäla. Avsikten med det var att pojkarna sedan skulle kunna lära sig att skaffa mat när de räder byar i fälttåg. Dessa pojkar blev med tiden någonting som kallas för hopeliter, som blev en elit militär. Skillnaden emellan Sparta och Aten var att alla i Aten fick man bara rekryteras om de hade råd till utrustning. I Sparta fick de ekonomiska bidrag till att köpa utrustning. Atenska 7 åriga pojkar fick gå i skolan med någon som kallades för pedagog, en slav som följde barnet till och hem ifrån skolan. Där lärde de sig läsa, matematik m.m.
 Medans Sparta hade den starkaste armén till lands hade Aten en mäktig flotta som dominerade i haven. Aten hade inte lika starka män som Sparta hade men Sparta hade inte en välutrustad flotta och Spartas soldater var mer hjärntvättade än fria.
 Vardagslyx fanns inte i Spartanernas värld, de ansåg att man bara blev lat av lyxiga prylar t.ex. Kryddor, var förbjudet i Sparta, man sade att ”hungern var den bästa kryddan” medans Atenarna njöt av de lyxvaror de kunde komma åt.
 I Sparta var alla män soldater, det var förbjudet att ha andra yrken. Mat skaffades genom att dela in ladet i gårdar där slavarna drev in mat till befolkningen. I Aten är det raka mottsatsen där får män med medborgarskap äga jord och i princip de flesta fick arbeta med vad de kunde få t.ex. hantverkare, lärare, soldat, jordbrukare m.m. Alla fick skaffa mat åt sig själva.
 Kvinnan i Sparta var mer fri än kvinnan i Aten, eftersom männen i Sparta hela tiden var borta och kvinnorna i Sparta fick sköta jordbruk m.m. Med hjälp av att de ägde mycket jordbruk fick de också större makt i politiken. Dessutom fick kvinnorna i Sparta göra i princip vad de ville. Den Atenska kvinnan var mer utelåst ifrån samhället det vill säga att de inte fick bestämma så mycket.
 Den som skapade lagarna i Aten, hade gynnat de rika och missgynnat de fattiga, i Sparta var alla värda lika mycket.
 Den största skillnaden emellan Sparta och Aten var politiken. Aten utvecklades från en monarki till en demokratisk republik. De som fick vara enbart de män som var medborgare, då de stod på torg och utgjorde den hederliga handuppräckningen om vad de röstade för eller mot. Majoriteten vann alltid. Ämbetsmännen som tog upp alla de frågor och styrde lite granna skulle oftast bytas ut för att det inte skulle bli att någon försökte styra allt. I Sparta hade man en eller två kungar som styrde hela landet, när de dock inte var hemma så hade ”de gamles råd” som var 28 erfarna äldre män och de två kungarna. De viktigare frågor skulle män som var över 30år och ha ett medborgarskap rösta. Aten var den första demokratin i hela världen och Sparta var en krigsstat.

Skillnaden mellan Aten och Sparta var stora, de tänkte hel enkelt olika men de båda var två överlevare till stadsstater. Den största skillnaden utgav politiken hur de styrde sin stadsstat, eftersom folket i Aten fick styra sin stadsstat men ca: 30 personer fick styra Sparta om inte kungarna var ute i krig. De båda var dominerande fast på olika sätt. Dessa två stadsstater visar också hur två alternativ på stadsstater kan byggas upp.


Likheter.
 Aten och Sparta har samma grundbyggnad på de olika stadsstaterna med avlopp till rent vatten.
 Kvinnan i Sparta och i Aten hade heller ingen rätt om vilka de fick gifta sig med. Antingen blev de bortgifta eller så blev de bortrövade. De hade också samma huvuduppgift och det var att föda barn.

Jag finner inte så många stora likheter mellan Sparta och Grekland eftersom de har olika uppbyggnader på deras stadsstater. Den störta likheten är grundbyggnaderna till stadsstaterna, dvs. Hur de har byggt upp dem. I grunden är dessa två stater alltid haft olika uppbyggnader av politiken, lagar och synen på militären osv.

9. Försökt att ge en bild av kvinnans liv/situation under denna tid.

Kvinnan var lägre ställd än mannen, oavsett om man var rik eller inte. Alla stadsstater var mansdominerade. Kvinnan var bara till för att föda männens släkte vidare annars skulle det vara en svek emot förfäderna, ansågs det. Som kvinna hade man det svårt, som 15 åringar blev kvinnor bortgifta. I Athen var det så att männen skulle vara mycket äldre än kvinnorna, för att de äldre männen hade pengar tillskillnad ifrån de yngre männen. I Sparta var det däremot tvärtom, då kvinnor och män giftes jämnåriga. Dessutom fick kvinnorna i Sparta mer mat än alla de andra kvinnorna i de olika stadsstaterna i Grekland för att man trodde att om man gav kvinnan mycket mat skulle hon hålla sig frisk och stark, så hon sedan kunde föda friska och starka barn.

Huvudsaken var att kvinnan skulle föda pojkar, flickorna var mindre värda och kunde därför ibland kastas iväg i skogen. En kvinna skulle i snitt föda minst en eller flera pojkar för att inte låta manslinjen dö ut. Sammanlagt födde en kvinna minst fem barn men en eller flera dog ofta i spädbarnsdöd. Kvinnans livslängd var dessutom lägre än mannens, minst en tredje del av alla flickor dog som barn. En kvinna kunde leva upp till 35 års ålder och mannen 45 år. Det var för att kvinnan födde mycket barn, kvinnorna fick också sämre och mindre mat än männen. Sällan vart en kvinna änka. Männen som ofta var ute i krig dog i så fall en död i kriget men det var farligare att föda barn på den tiden som gjorde att de flesta kvinnor dog i under födelsen av barnet.

Mannen och kvinnan levde dessutom i skilda världar. Kvinnorna levde inte det offentliga livet som männen, för vi kvinnor skulle helst hålla oss inomhus i ett trångt och mörkt förhållande till huset. Trivsamt i husen var det inte. Hon var den som skulle sköta om huset, städa, laga mat, tvätta, passa barnen, sy m.m. Kvinnliga slavar till familjen hjälpe oftast till. Även kunde grannar och släktingar hålla henne sällskap i mörkret. Männens värld var det offentliga livet som ”kvinnan inte kunde förstå sig på”. Det var från arbetet till politiken. Många män tillbringade sina dagar ofta på idrottsplatser där de kunde diskutera och umgås eller under dryckeslag, där vinet och samtalen var viktiga. Vinet späddes alltid ut med vatten i antiken.

Men det fanns ett undantag i Sparta där en stad vid namn pólis, där kvinnorna styrde samhället eftersom männen levde för sin armé och tillbringade sin största del av sitt liv på en krigsförläggning. Kvinnorna hade även där status för att föda krigs dugliga söner.

10. Iliaden och Odysséen är litterära verk med verklighetsbrukrund. Förklara.
Iliaden: Är ett antikt epos, som var under Trojas krig och fall. Bakgrunden för det trojanska kriget började med Peleus, berömd hjälte som deltagit i jakten på det gyllene skinnet och Thetis, dotter till havsguden Nerevs skulle gifta sig. Alla odödliga gudar/gudinnor var bjudna förutom en, osämjans gudinna, Eris. Hon utsatte en hämnd för att hon inte var bjuden, under festligheterna kastade hon in ett gyllene äpple, som var till för den skönaste dvs. Vackraste.
Tre gudinnor tog åt sig och ansåg sig att vara värd äpplet för de ansåg sig som den skönaste.
Det var:
Hera: Zeus hustru, härskarinna över himmelen och jorden.
Pallas Atena: Krigets gudinna, som fötts i Zeus huvud efter att ha en kraftig huvudvärk.
Afrodite: Skönheten och kärlekens gudinna.

De tre gudinnorna vände sig till Zeus för att han skulle avgöra striden, men han finner det svårt och därför ger Hermes ett uppdrag att finna gudinnorna en annan plats där en annan domare kunde döma. Den utvalde blev Paris, som var tjurahede och visste inte om att han tillhörde kungasläktet i Troja.
Skälet till att Paris inte känner till sitt ursprung är att han som nyfödd sattes ut i skogen för att dö och orsaken till detta i sin tur är att Hekabe, Paris modet och drottning över Troja upprepade gånger drömt om eld under sin graviditet. Hon vände sig då till sin dotter Kassandra, som fått siargåvan av vishets guden Apollon som även var solens gud. När hon inte lyssnade på varningarna så kunde inte Apollon ta tillbaka Kassandras gåva ifrån honom, men han kunde ”korrigera” som gjorde att ingen lyssnade på henne.

Kassandra spådde att Paris skulle bli undergången för Troja. Hekabe sätter ut Paris i skogen efter födseln då han ska ligga där till sin död, men en herde plockar upp honom och fostrar honom som sitt barn.

De tre gudinnorna vände sig till Paris för att fortsätta skönhetstävlingen då alla mutade honom med olika saker:
Hera mutade Paris med att få kungaväldet över Europa och Asien.
Pallas Atena lovade honom att vinna alla strider och visheten.
Afrodite mutade med att ge honom jordens vackraste kvinna till honom.

Paris tänkte inte efter utan gav Afrodite äpplet. Utan en tanke på att detta äpple skulle förändra en hel framtid och många människors liv skulle spillas. Afrodite blir ett stöd för Paris och hans hemstad Troja, men Hera och Pallas Atena blir hans bittra motståndare.
Kort efter skönhetstävlingen som Paris var domare till, utlyser det en stor idrottstävling och som första pris en tjur, som tillhör den hjord som Paris har tagit ansvar för och under tävlingen vistas det att det just är Paris älsklingstjur. För att favoriten inte ska bli någon annans egendom ställer Paris upp i denna tävling och vinner. Vid prisutdelningen känner Kassandra igen sin bror, men när Priamos, kungen över Troja får veta sanningen kan han inte annat än att sluta Paris i sin famn och erkänna honom som prins av Troja.

Helena, som var gift med Menelaos, kung över Sparta var den vackraste kvinnan på jorden som Paris skulle vinna. Afrodite såg till att Helena blev förälskad i Paris som var på besök i Sparta efter fredsavtalet mellan Sparta och Troja. Paris ”kidnappar” Helena och förde henne till Troja. När Menelaos fick reda på detta blev han störtrasande och törstade efter hämnd. Agamemnon som var Menelaos bror, övertalade honom till att starta krig emot Troja men med Greklands alla stora kungar samlade på deras sida. Troja skulle störtas, var planen.

Agamemnon lägger beslag på den unga kvinnan Kryseis och ger i gåva till Akilles en annan ung kvinna, Briseis. Kryseis far Krystes är Apollons präst och han begav sig till Agamemnons läger för att få tillbaka sin dotter. Agamemnon bemöter honom emellertid hånfullt och vägrar att gå med på hans begäran. Kryseis klagade då inför sin gud Apollon och straffade grekerna genom att skjuta pest pilar in i deras läger.

Agamemnon sökte sig till en siare för att råda sig om hur han skall få bort pesten på hans läger och det enda var att lämna tillbaka Kryseis till hennes fader. Han lämnade tillbaka Kryseis men missunnar Akilles Briseis och kräver henne som gåva ifrån Akilles. Ett stort bråk uppstod emellan kung Agamemnon och Akilles, som var hans främste stridsman. Akilles som hunnit bli förälskad i Briseis går då i protest och strejkar emot Agamemnons vilja.

När grekerna ligger i underkastelse emot trojanerna, så märker Agamemnon att han har gjort ett misstag att bli osams med Akilles, som var hoppet för kriget och skänker honom en massa försonings gåvor. Akilles ignorerad dem och lyssnar inte på Agamemnons böner. Den ende som Akilles lyssnar till är den nära vännen Patroklos, som är en bror för honom. Även hans lärning. Han var den som fick låna Akilles välkända rustning och iklädd den skrämmer han trojanerna, som tror att Akilles återupptagit striden. Den ende som inte låter skrämma sig är trojanernas främste kämpe Hektor, som är bror till Paris. Hektor dödar Patroklos och lägger beslag på hans rustning, den som han alltså lånat av Akilles och som gjordes av gudarnas smed Hefaistos. När Akilles får reda på detta blir han så arg att han bryter sin strejk och återupptar stridandet, för att utlösa sin hämnd. Hektor och Akilles slåss men det slutar med misär att Hektor, Trojas kronprins och hopp dog.

När hoppet var ute för Trojanerna kommer amasonerna, ett folkslag där kvinnor styr och krigar. Det löser sig inte, Akilles var oövervinnlig. En ny motståndare till Akilles dyker upp, det var etiopiernas kung Memnon, son till morgonrodnadens gudinna Eos och även han har en rustning som är gjord av Hefaistos. Denna tvekamp är länge jämn men tillslut väger Memnons vågskål ned, då Zeus prövar deras öde och Akilles står som segrare.

Ödet hade bestämt att Akilles skulle stupa kort efter Memnons död och så sker det också. Akilles träffas i sin sårbara häl av en pil från Paris båge.

Det 10 åriga kriget var ännu inte över, Odysseus hade fått en briljant idé att lyckas ta sig förbi Trojas murar. Han låter soldaterna bygga en gigantisk häst i trä som sedan står där på sandstranden ensamt, men soldater som spelar ”döda” runt stranden som om de fått pesten. Istället hade båtarna gömt sig bakom en vik. Trojanerna tar med sig hästen in genom portarna för de tror att det är en gåva ifrån Apollon, där de sedan firar. Under natten så hoppar Odysseus och hans män ut och öppnar Trojas portar där det sedan strömmar in greker och sätter Troja i lågor.

Menelaos finner Helena och förlåter henne, som sedan färdas hem till Sparta igen. Troja har stupat och mycket var inte kvar, de flesta som bodde där blev slavar eller så hade de hunnit rymt.

Odysseus: var en grekisk sagohjälte. Han var en av personerna i berättelserna om trojanska kriget, som varade i 10 år. Det finns en dikt som handlar om Odysseus resa hem från Troja. Resan hem tog också tio år. Han var borta i 20 år sammanlagt. Ursprungligen kommer Odysseus ifrån ön Ithaka där han levde med sin fru och son.
Odysseus fick bud om att man ville att han skulle delta i kriget. Men när han fick höra det försökte han spela galen för han ville inte lämna sin fru och sin son. Han spände för en åsna och en oxe för plogen och började plöja. I fårorna strödde han salt i stället för frö. Men sändebudet som hade kommit för att hämta honom tog upp Telemachos ur vaggan och lade honom framför plogen. Odysseus stannade då och tog upp barnet. Sändebudet ansåg då att han genomskådat hans bluff och att det kunde anses bevisat att han inte var galen. Sedan vägrade inte Odysseus längre att följa med till kriget.
Han seglade iväg emot sitt hem efter 10års krig tills hans skepp blev vinddrivet då de hamnade hos lotofagerna. De var ett folkslag som tyckte om den söta frukten ifrån lotusblomman, som man blev lycklig av och drömde sig bort. Odysseus tyckte om denna frukt men lyckades efter många motsägningar att ta sin besättning på båten igen och segla iväg. Han seglade västerut och kom till ett land som var bebott av cykloper. Cykloper var som jättar fast med ett stort öga i mitten av pannan. Odysseus och hans besättning var oförsiktiga och gick in i en grotta. Grottan tillhörde Polyfemos och när han kom hem överraskade han dem och stängde igen grottan med ett stort klippblock. Han åt upp ett par stycken till kvällsmat och en del åt han upp till frukost. Odysseus kom på en lösning, han bjöd jätten på vin som de hade haft med sig till grottan. Det fick jätten på bra humör.
Han frågade vad Odysseus hette och Odysseus svarade att han hette Outis. Det betyder ingen. Till slut somnade jätten och då vässade Odysseus och hans män en olivstav och sedan lade de den på elden. När den var glödande het stack de den i ögat på jätten. Alla jättar som bodde i grannskapet kom springandes och frågade om vad som stod på. . Han svarade att ingen försökte mörda honom. Dem andra tyckte inte att det i så fall var något att bråka om och gick hem.
Jätten var rasande men han var tvungen att släppa ut sina djur på bete nästa morgon. Odysseus var väldigt påhittig och händig. Då kom han på att om de band fast sig under magarna på gumsarna så kunde de smita ut fast jätten stod i öppningen och vaktade. Den blinde jätten kände på gumsarnas ryggar när de sprang ut ur grottan. Efter ett tag upptäckte han att Odysseus hade flytt men då hade redan Odysseus och hans mannar lagt ut. Cyklonen sprang efter till stranden och slängde stora stenblock ut i havet men han träffade inga fartyg. Fartyget seglade vidare så kom de till en ö där väderguden bodde, han och Odysseus blev goda vänner han gav honom en säck som han band fast på fartyget och fick endast öppnas när de låg i hamnen på Ithaka. Efter att ha lämnat ön där väderguden, Aiolos bodde så fick de goda västvindar hem och redan efter 10 dagar kunde de se sin hemö, de var otåliga till att komma hem så de öppnade säcken. De insåg egentligen inte vad som låg i säcken. Där kom det ut en stor storm som gjorde att de drevs till vädergudens ö och sedan till ett land med ljusa nätter. Där fanns det människoätande varelser.
Detta var bara en försmak av hans historia och den slutar lyckligt med att han finner tillbaka till sin familj och lever lyckligt i alla sina dagar. Denna berättelse är indelad i 24 sånger och är en fortsättnings historia av Iliaden.
11. Redogör för konflikter och krig grekerna hamnade i. Orsaker? Följder?

Slaget vid Marathon.

Ett slag som utgjordes år 490 f.kr. Vid byn Marathon. Grekerna slogs emot perserna. Den grekiska hären bestod av ca: 10 000 man, som leddes av 10 grekiska generaler. Den persiska hären var ca: 25 000- 30 000 man. Orsaken till kriget var att grekerna i Jonien gjorde uppror emot den persiska kungen, som då sände en stor armé som en respons på deras uppror.

Detta slag började med att grekerna anföll. Medan den grekiska centern lockade perserna längre fram så avancerades grekernas flanker, då de sedan drevs på flykten. Bakifrån attackerar grekerna persiska soldaterna. Efter att ha blivit omringade försökte de att strida men det gick inte så bra så de flydde till sina fartyg. Grekernas list var inte bara det som utgjorde slaget utan också dess utrustning de använde som var betydligt bättre än persernas. Under slaget dog det 192 atenare och ca: 6400 perser. Efter kriget sänder byn Marathon, byns snabbaste löpare Feidippides, han sprang ca: 42 kilometer från Marathon till Aten för att säga att de vann slaget emot perserna, sedan föll han ihop och dog. Idag under den moderna tiden har han blivit hyllad och förebilden till maraton loppet.

Dessa följder blev ett senare krig 10 år senare och en myt om löparen, Feidippides.

Slaget vid Thermoplye.

10 år efter slaget vid Marathon så gick perserna över till Grekland norr ifrån, vilket var skälet till varför de krigade. Det var en spartansk kung som var ledde dem till kriget Leonidas, med sig hade han 300 spartanska soldater, tränade sedan 7 års ålder som var med och även 7000 vanliga soldater ifrån olika stadsstater i Grekland.

Grekerna ställde sig vid Thermopylepasset, där de hindrade perserna att komma förbi, eftersom att grekerna var mycket rustade så kunde de lätt slå tillbaka varje gång perserna angrep. En nackdel för perserna var att de hade mycket kortare svärd och mindre utrustning som skydde kroppen till kriget, vilket grekerna vann på. Dessutom när de stod vi passet så krigade spartanerna i de inövade formationer, som gjorde motståndarna svagare. Slaget vid passet pågick i två dagar, ibland vistades några spartaner utanför passet för att locka till sig perser som de sedan lurade in i passet och dödade. Kung Leonidas, med stöd av 4900 andra greker stå emot Xerxes, antalet på truppen var runt 200 000 till 300 000 soldater.

Den tredje dagen kom det en förrädare fram Eialates, som kände till bergsstigarna runt passet som skulle ta grekerna bakom ryggen på dem. Xerxes såg sin chans att vinna. Denna stig vaktades av en stad, Fokia som berättade det till den spartanske kungen som sände iväg sina 300 spartanska soldater till en kulle för att slåss emot dem. Med honom stod det 700 thespianer. Tillsist stod alla på en kulle och perserna var så rädda att de istället för att springa upp hade de skjutit pilar emot dem, till alla stupade. De sista spartanerna dog av en pilsvärm övertäckta av kung Leonidas, som skyddades av dem.

Perserna hade vunnit kriget, de hade erövrat Attika och Aten. Detta slaget, slutade på tre dagar då 1000 greker stupade och 20 000 perser dog. En av anledningarna till att spartanerna var så få var att Leonidas skall ha hört en profetia som sa att antingen skulle en spartansk kung stupa, eller så skulle Sparta bli bränt. Därför var de få: ju färre som dör, desto bättre.

Slaget vid Salamis.

Detta slag utkämpades 480 f.kr. Som var ett sjöslag mellan stor konungen Xerxes med perserna mellan grekerna, vid ön Salamis. Themistokeles var den som ledde grekerna som dess ledare till kriget. Grekerna hade ca: 380 skepp, med 200 st där roddarna satt i 3 våningar medan perserna hade ca: 600 skepp.

En natt skickade Themistokeles en av hans män som skulle spela att han var en förrädare. Denna man sade till Xerxes att grekerna skulle fly, då Xerxes såg en utväg att vinna detta krig genom att anfalla grekiska flottan, ”när de låg i underläge”. Themistokeles hade förberett sig genom att gömma deras skepp i tre bukter tätt intill varandra, mellan Salamis och det grekiska fastlandet. Grekerna låtsades fly med perserna hack i häl bakom dem, men vad perserna in visste var att grekerna hade en enorm fördel med att lura in dem i sundet. Eftersom att grekernas skepp var snabbare och smidigare så lämnades de persiska skeppen kvar i sundet brinnandes. Xerxes lät sin armé vara kvar i Plataiai medan han åkte hem. Det gav grekerna ännu mer hot…

Slaget vid Plataiai.

Under de år Grekland låg i krig mot perserna bildades en allians och alla stadsstaterna var med på att strida tillsammans mot deras gemensamma fiendemakt, perserna! En del av den persiska armén fanns ju kvar på fastlandet efter att de hade bränt ner Aten efter sin seger vid Thermopyle. När Xerxes hade återvänt hem så tog Mardonios hans plats som ledare medan han var borta. 479 f.kr. så slog kung Pausanias av Sparta vid Plataiai.

I gryningen marscherade Mardonios in med sin armé, och ryckte framåt till anfall. Spartanerna kurade ihop sig bakom sina sköldar för att skydda sig mot persernas pilar och andra kastvapen, och rusade sedan fram mot perserna i ett motanfall. De överlevande perserna flydde, och spartanerna hade till slut hämnats nederlaget i Thermopyle. Tillbaka vann de Aten och Attika som en gång var förlorat men nu uppbränt. Under senare år gav denna samarbete ett fredsavtal.

12. Vilken betydelse hade handeln för den grekiska ekonomin? Ge exempel.

Eftersom att Grekland låg i ”centrum” av Medelhavet så var det mycket handel, det exporterades från kryddor till olivolja, deras export länder var bl.a. Cypern, Fenicien m.m.
Kreta var störst på handel. Handel betydde pengar för folket, som kunde gå till krig och makt. Även vilket stånd man tillhörde i. Genom att landet hade någonting de kunde sälja eller byta med till andra länder, så innebar det rikedomar. De importerade bl.a. tenn.

13. Inom vilka områden gjorde grekerna sina viktigaste insatser? Motivera.

Grekerna var väldigt förmån om makt och land, så därför lade de ner mycket rikedomar och uppbyggnader av arméer. T.ex. Hopliterna som fanns i Sparta. Män som har tränats och härdats i hela sitt liv åt att kriga. Det kan man även se på dess mytologi och historia att mycket handlar om krig.

Demokrati var även viktigt för grekerna, där man tillsammans bestämde och lag ordnade. T.ex. man bytte ofta ut ordförande på mötena så att han inte skulle bli dominant. Om folket tycker att en är dominant och har fått fler än 6000 röster, skall han avrättas.

14. Berätta om de antika olympiska spelen. (Hur uppkom spelen, vad tävlade man i och vilka deltog?)

Redan omkring 2000 f.kr hölls festspel i den grekiska staden Olympia. Vart fjärde år samlades männen, framför allt för att offra till gudarna, men även för att delta i ädel tävlan till guden Zeus ära. När dessa OS dagar hölls så skulle alla stadsstater ingå i ett fredligt avtal tills de olympiska spelen var slut. De som tävlade kom oftast till Olympia 30 dagar innan tävlingen, för att träna.

OS- dagarna på gick i fem dagar då man hade schemalagt vad som skulle göras. De som ställde upp till tävlingarna var oftast idrottsmän eller elitsoldater.
Dag 1: Ägnades åt att offra och avlägga den olympiska eden.
Dag 2: Öppnas stadion med ett praktfullt intågande med alla deltagande, sedan började de mindres tävlingar att utföras. Efter varje dag gav man till Zeus.
Dag 3: Ägnades tiden åt löpning, brottning, boxning och allkamp.
Dag 4: Häst- och vagnkapplöpningarna ansågs som de förnämsta tävlingarna. Ryttare och kuskar hade med omsorg sökt ut och tränat ädla och snabba hästar och visade upp dem med stolthet.
Dag 5: var skaldernas och musikanternas dag. Då fick också segrarna olivkransar som segertecken. Det var domarna, klädda i vackra purpurmantlar, som satte kransarna på segrarnas huvuden. Festspelen avslutades med en måltid, och det ansågs vara högsta utmärkelse att få delta i den.

Under antiken fick varken gifta eller mödrar titta på de olympiska spelen. Det fanns dock. Undantag då kvinnor har klätt ut sig till män för att se sina män eller söner tävla. Den som blev påkommen blev dömd till döden. Däremot fick ogifta kvinnor titta på och de anordnades även tävlingar för kvinnor i Heras ära.



15. Försök ge en heltäckande bild av kulturen under den här tiden.

Deras kultur byggde mycket på gudarna/gudinnorna dvs. Att de byggde upp templen, målade väggar, tillverkade krukor, kött som åts sällan bara under religiösa tider m.m. Grekerna var starkt troende på alla sagor och mytologier som de hört. De offrade gåvor till gudarna under olika tillfällen t.ex. Under Olympiaden.

Det var också att kvinnor och män hade stora skillnader från både fritid till jobb och att de knappt aldrig sågs t.ex. Då männen bara var ute i krig och kvinnorna stannade där hemma och fortsatte sitt liv som förut. Precis också vilken klass man tillhör inom familjen och hur man skall behandlas.

Även de stora filosoferna är en del av kulturen samt. Fysiken, matematiken, frågeställningarna om den religiösa tron och vetenskapen, hur man utforskade och antog hur det såg ut i kroppen.

16. Berätta om följande personer och lägg fokus på deras betydelse för Grekland:

a) Aristoteles: Född 384 f.kr. Död 322 f.kr.

Aristoteles var en grekisk filosof och en naturforskare. Hans verk omfattar en rad ämnen bland annat biologi, filosofi, poesi, politik, retorik och etik. Han var lärjunge till Platon och lärare till Alexander den store.

Vid 17 års ålder så sökte Aristoteles till Platons akademi i Aten, han tillbringade sitt liv hos Platon fram till hans död år 347 f.kr. Sedan en tid i staden Assos och på ön Lesbos tills år 343 f.kr. då han återvände till Makedonien och undervisade Filip II:s son, Alexander, som idag känt som Alexander den store. Omkring 335 f.kr. så åkte han till Aten för att undervisa i ett offentligt gymnasie, Lyceum. Även fast Aristoteles var bosatt i Aten var han inte en atensk medborgare bara för att hans föräldrar inte var det. I logiken såg Aristoteles som oss människor av naturen, politiska varelser. Det betydde att människor var sociala varelser och att varje förståelse har ett mänskligt beteende. Han analyserade även olika politiska makter som republik, monarki, demokrati, tyranni m.m. han beskrev även deras för- och nackdelar.
Även Aristoteles poesi har varit mycket stor betydelse idag för litteraturvetenskapen.

Efter Alexander den stores död 323 f.kr. lämnade Aristoteles Aten och flydde till Chalkis, Euboia, som är idag dagens Italien. Han lämnade Aten på grund av hans kontakter i Makedonien så blev han politik misshag. Året efter hans flykt dog han på Chalis, Aristoteles blev 63 år gammal.

Aristoteles var också en naturvetenskapare, fysik, som var väldigt nytt på hans tid, då han menade att allt i den här världen är gjort av materia och form. Materia är det ämnet det hela är gjort av och formen är som det blivit till. Detta är en åsikt som hölls sann i nästan 2000 år när Newton upptäckte trögheten, dvs. motstånd.

Aristoteles antydelse av rörelse innefattar till exempel nästan alla former av förändring, det vill säga även tillväxt, åldrande m.m. Världsalltet sades bestå av fem element och var indelat i åtta sfärer. Fyra av elementen finns i den innersta sfären, det vill säga på, runt och i jorden. Elementen är jord, luft, eld och vatten. Det femte elementet antogs att vara himlakropparna. Aristoteles visste att jorden var ett klot, det var då han visste att månen skymde solen när det var solförmörkelse. Oavsett vilken vinkel månen stod på himlen var skuggan av jorden alltid rund. Hade jorden haft en annan form hade det varit andra vinklar och en annan skugga.

Idag använder vi Aristoteles tänkande i fysik, etik, metafysik och logik och frågeställningar som närmar sig verkligenheten. Vårt moderna tänkande och Aristoteles tänkande har samma grundläggning. Idag använder vi även ord och uttryck som Aristoteles använde t.ex. substans, materia.

b) Sokrates: Född, 470 f.kr. Död, 399 f.kr.

Sokrates var en grekisk filosof. Han samlade lärjungar omkring sig och blev berömd för sitt speciella sätt att resonera. Sokrates förläste aldrig utan frågade frågor som aldrig krävde något svar. Frågorna kunde handla om rättvisans frågor. En rättighet var ens skyldighet, antydde han ofta på. Hans mor var barnmorska och han lär ha tagit kunskaper ifrån henne som att föda fram nya idéer. Han jämförde hennes arbete med sitt tänkande och drog paralleller T.ex. En människa som föder barn behöver hjälp precis som Sokrates att hjälpa dem med en ställd fråga. Men i alla frågeställningar i frågesatte han inte utan ibland fanns det motståndare, då man skulle överbevisa. Något som han kallade det för sokratisk ironi, då han lovprisade sin motståndare och antydde sig själv som underlägsen. Motståndaren gav många självsäkra argument men Sokrates smulade ner dem. Vilket innebar osäkerhet och han började förneka något an tidigare påstått.

T.ex. Två diskuterar en brädas längd. Den förste säger att den är 2,50m lång och den andre säger att den är 2m lång. Då mäter de med en måttstock då den visar 2.18m. Den som sa att den var 2m lång mest rätt. I detta exemplar menar Sokrates att värdena är absoluta och inte relativa och vi kan leta vad som är rätt lika säkert som vi vet hur långt föremålet är, lika säkert men inte på samma sätt.

Sokrates undervisade ungdomar där han bodde i Aten, han tog heller inte betalt som alla de andra sofisterna. Han ägnade ner mycket tid på etiska frågar och problemet vad vishet var. Han hade även frågor om hur stater skulle och hur det skulle finnas förändring och mångfald. Han besökte Oraklet Delfi som då talade om att han var den visaste mannen som funnits, men Sokrates trodde inte på detta utan frågade personer som ansågs visa, konstnärer och hantverkare, även där ansåg Sokrates att de fann kunskap om och åsikter de inte hade någon kunskap av. Då förstod han vad oraklet menat. Sokrates kan ha haft en sinnessjukdom då han helt hamnar i trance då han står och grubblar tills han fortsätter som om allting var som förut. Under trancen var han okontaktbar. Han hörde röster, men visste inte om det var symboliserat menat det vill säga att gudarna har tagit kontakt med honom.

Även hade Sokrates en otrolig kontroll över sin kropp han gick alltid barnfota och en mantel på sig när det var vinter och blev aldrig sjuk. Han tålde svält, törst och hunger, tills hans död vid 70 års ålder.

År 399 f.kr. Blev Sokrates ställd inför sin död, han blev anklagad för att ha fördärvat ungdomen utanför politiken. Även för sin gudlöshet, då han ifrågasatte mänskliga svagheterna från avundsjuka till otroheter. Till och med så anklagade de honom att han har försökt att tillföra nya gudar och i frågesatt de gamla. En av hans bäste lärjungar var Platon, som skrivit ner de flesta skrifter som är utformade dialoger med Sokrates som samtalets motor. Även Xenofon var även aktivt deltagande i Sokrates liv. Idag har Sokrates lett oss tankar som vi fortfarande funderar över.

c) Alexander den store: Född, 356 f.kr. Död, 323 f.kr.

Han var en genial armé ledare, taktiken han använde för att erövra stora delar av världen. Denne man behövde inte bara vara en genial armé ledare utan också han sina dåliga sidor som hänsynslös och grym.

Alexander kommer ursprungligen ifrån Makedonien vars fader, Filip II v...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Antikens grekland

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2008-04-15]   Antikens grekland
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=9643 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×