Fosterdiagnostik

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Fosterdiagnostik:

Fosterdiagnostik är former av provtagning där man genom analys kan avgöra om fostret en kvinna bär på bär eller riskerar att drabbas av allvarliga sjukdomar, missbildningar, handikapp eller liknande.
En av de vanligaste av dessa undersökningar är fostervattenprov där man genom att suga ut en del av kvinnas fostervatten för att sedan analysera det kan avgöra om barnet bär på ett kromosomfel.

Att ett barn i Sverige ska födas med en missbildning beräknas i Sverige till ungefär 2 %, till detta räknas grova mentala handikapp, svåra sjukdomar, eller missbildningar.
Då det kan vara svårt att både leva med och ta hand om ett barn som kräver extra tillsyn eller hjälp är fosterdiagnostik ett hjälpmedel för föräldrarna.
För om det visar sig att det barn modern bär på har en allvarlig form av tidigare nämnda åkommor så kan hon välja att göra abort.
Det är därför viktigt att genomföra undersökningen i ett tidigt stadium av graviditeten, då svensk lag begränsar hur sent det är tillåtet att genomföra en abort.
Proverna ger dock inte en fullkomlig bild av vilka sjukdomar barnet eventuellt kan bära på, utan kan bara ge svar på det som läkarna avser. I Sverige görs denna sorts undersökningar i första hand för att ta reda på om barnet riskerar att drabbas av sjukdomen Downs Syndrom, som innebär att man föds med en extra kromosom i det som skulle ha varit det 21:a kromosomparet.
Det är dock viktigt att poängtera att det alltid är föräldrarna som bestämmer vad de vill göra om provet skulle visa på en allvarlig skada hos barnet, sjukvårdens uppgift är bara att informera om vilka olika behandlingsmöjligheter som finns. I de fall där möjligheterna för ett drägligt liv även med en sjukdom alternativt missbildning är stora erbjuds sällan fosterdiagnostik.
Fostervattenprov går till så att man sticker in en nål via kvinnans buk och suger ut en liten mängd vätska ur dennas livmoder. Detta ingrepp innebär en något förhöjd risk för missfall men det ligger endast på ungefär ½ -1 %. Missfallet inträffar då strax efter att provet har avklarats, eller först flera veckor senare.
Provet görs under ultraljuds övervakning och brukar upplevas utan smärta om än med en del obehag. Provet skickas sedan på analys och svar kommer inom en vecka.
Men då risken för missfall ändå är så pass stor (då det ju faktiskt handlar om liv och död) rekommenderas en ordentlig anledning för att genomgå testet. Detta kan till exempel vara att man väntar barn i sen ålder, då risken för kromosomfel ökar markant.
Sedan finns dock de moraliska ställningstagandena, om det är rätt att ta reda på om ens barn bär på sjukdomar och om så är fallet, inte låta det komma till världen.

Vissa typer av analyser genomförs heller aldrig om man inte redan innan vet att föräldrarna bär på anlag för svåra sjukdomar. Dessa genomförs då endast om föräldrarna tidigare fått ett sjukt barn eller om det är fastställt att någon av dem, eller båda, bär på en sjuklig gen.

Fosterdiagnostik innefattar dock inte endast fostervatten prov, utan även ultraljud, magnetröntgen, moderkaksprov räknas in under denna kategori.
Gemensamt för allt detta är att de bara ger svar på det som man söker efter och alltså inte någon heltäckande bild.
Ultraljud, som är den vanligaste av de nämnda undersökningarna, erbjuds alla gravida kvinnor och redan då kan man i vissa fall avgöra om barnet drabbats av några fysiska handikapp.
Ultraljudet spelar också en central roll i avgörandet om när barnet kommer att födas.

Min egen åsikt i frågan är att det är upp till var och en att bestämma hur man vill göra, då det är svårt att sätta sig in i en situation man aldrig kommer att hamna i. För även om också fadern ska ha viss del i beslut så är det kvinnans ord man går efter, då det ju faktiskt är hon som bär på och förhoppningsvis ska föda barnet.
Om det är så att man har fött ett barn tidigare som lidit av en svår åkomma är det än mer förståeligt om föräldrarna överväger ett eller flera test, då bördan av att ta hand om två svårt sjuka barn möjligtvis skulle bli för stor. Vi...