Krönika: Integration

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Litet slött vaknar jag ur nattens behagliga sömn och inleder morgontimmens rutiner. Jag fumlar fram tre limpskivor varvid jag lägger en skiva ost på den ena och brer kaviar på den andra; liksom varje morgon är jag väldigt kluven när det gäller valet av det pålägg som skall smaksätta min tredje skiva. Det slutar med att limpan förblir naken, utan varken ost eller kaviar. Startar kaffekokaren och sätter mig med mina mackor, min egen lilla morgonstund avslutas med fil och stillsam morgonlektyr i form av DN i något som kan ses som ett försök till uppdatering.
Någonstans mellan duschen och cykelturen till skolan lamslås jag plötsligt av att min morgonstund kanske inte riktigt är just min egna lilla morgonstund. Den liknar påtagligt skrämmande den klichébild jag har av en typiskt svensk morgonstund, limpskivorna med osten och kaviar, filen, tidningen och inte minst oförmågan att kunna bestämma sig. Detta skulle alltså teoretiskt betyda att min egna lilla privata och synnerligen högst individuella morgonstund skulle delas med en majoritet av det svenska folket, självfallet undantaget morgontidningen som kan skilja sig från fall till fall; min morgonstund är i alla fall en svensk morgonstund.
Efter fjorton år i Sverige är det väl föga konstigt att jag samlat på mig en hel del svenska klichébilder och vanor, men att jag själv skulle bli en del av denna svenskhet har legat långt bortom min fantasi. Till och med min far kör en Saab, ett märke som kan ses som ett signum för svensk industri; även om det numer ägs av USA baserade GM-koncernen. Under dagens gång hittar jag hela tiden fler paralleller mellan mina vanor och klichéer. Jag intalar mig själv att jag verkligen är svensk eller integrerad - kalla det vad du vill; min lilla röda bok med texten ”Europeiska Unionen Sverige” säger både och.
Trots detta, samt att jag pratar flytande svenska, finns det en del av mig som inte känner sig riktigt hemma. Det finns någon sorts inre längtan till något ännu tryggare. Jag kanske rentav inte hör hemma här? Att det sedan sticker till i hjärtat när kritiska saker sägs gentemot hemlandet är ännu en tydlig indikation på att mina rötter finns någon annanstans – kan jag, efter alla dessa år och dessa reflektioner verkligen påstå att jag är integrerad? Följaktligen, räcker det med att jag lever utifrån endast några få av de klichébilder av Sverige som jag har för att anses vara integrerad?
Som svar till mina egna frågor svarar jag: ja!
Enligt mig innebär integration en förståelse för landets kultur och dess oskrivna sociala lagar. Integration betyder inte att man måste se sex uppsättningar Fröken Julie varje vecka, eller för den delen byråkratisk och kantigt följa alla landets sociala lagar. Det säger sig självt att behärskning av språket är ett måste, hur skall man annars bilda sig en förståelse för landets kultur? Integration innebär inte heller att man måste ha en mogen och sanningsenlig uppfattning av vad som är typiskt för landet man bor i, bara att man inser vad som är en överdriven kliché – huruvida dessa klichéer stämmer överens med ens egna handlingar är en annan fråga.
Att integreras eller att inte integreras, det är och kommer alltid att förbli ett viktigt beslut som alla utlänningar förr eller senare måste konfrontera med; och varje fall är unikt vad det gäller både attityd och utfall. Ibland möter man utlänningar som verkar vara rädda för integrationen. Vad är det som skrämmer de kan man fråga sig? Att de skall bli en i mängden, en Svensson utan någon individuell identitet och kanske förlora sin kulturella bakgrund?
När min familj samlas på kvällen verkar det som att svenskheten är bortblåst, för vid matbordet finns varken kniv eller gaffel - endast ätpinnar. Och när jag efter maten sätter mig i läsrummet är det inte de kråkfötter som du är van vid som dominerar bland boktitlarna. Och analogt med att morgontidningen kan skilja sig från fall till fall kan det vara de små detaljerna som skiljer svenskarna åt. Förra året fanns Volvos bilmodeller representerade i listan med Sveriges tio mest sålda bilar. Vad som skiljde en V70 från en annan V70 var kringutrustning, de små detaljerna. Det är de små detaljerna som ger oss den välbehövliga känslan av identitet.
Att man skulle förlora sin bakgrund eller identitet, vilket en del påstår skulle jag klassa som...