Bokrecension: Ondskan av Jan Guillou

7 röster
25529 visningar
uppladdat: 2008-05-04
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Titel: Ondskan
Författare: Jan Guillou
Handling:
Redan på de första sidorna och till och med redan i den första meningen ( ”Slaget träffade högt upp på höger kindben.”) så märker man att bokens titel har en speciell innerbörd. Erik, som är själva huvudpersonen i boken har en jobbig uppväxt. Hans styvpappa slår honom så fort han tycker att Erik gör någonting fel och ibland helt utan anledning.
Erik är som en slagkudde. Han vet att om han inte gör som hans styvpappa säger får han stryk och om han vägrar att ta emot stryk eller visar sig svag blir allting bara värre.
Erik är en smart kille som är väldigt duktig i idrott (speciellt simning, han skulle kunna bli bland de bästa i världen) och han har lätt för skolan. Trots detta är han skolans mest beryktade person. Erik hotar, skrämmer och ger stryk till andra på skolan. Han förstör lektioner och käftar mot lärarna. Han anser att detta är det enda sättet att få respekt och få de andra att lyda honom.
Erik blir relegerad från sin skola och nu inser han att det liv han lever måste ändras drastiskt om han ska komma någonvart i livet. Eriks mamma skickar honom till en internatskola (Stjärnsberg) där han direkt bestämmer sig för att han aldrig mer ska slåss, han ska ändra attityd och ta examen med toppbetyg. Han blir rumskamrat med en kille som heter Pierre. Pierre är en äkta ”bokmal” som är mobbad och som egentligen är helt olik Erik. Det kommer dock att visa sig att Pierre är en av de bästa saker som hänt Erik. Utan Pierre skulle Erik få det svårt att klara sig ur den knipa som han nästan direkt hamnar i när han visar sig stöddig mot ”rådismedlemmarna” som styr Stjärnsberg. På skolan så använder de något som kallas kamratuppfostran, de äldre skall alltså respekteras och de har all makt. Erik tycker att systemet är helt värdelöst och han ska nu försöka få med sig de andra på skolan att sätta sig emot dem. Till en början hänger Pierre med och vägrar ”peppisar” (slag mot huvudet med ett vasst föremål) och andra saker. Men han är inte lika stark som Erik och han lämnar till slut skolan. Erik gör allting för att det ska bli svårt för de två han hatar mest. Han ger två av rådismedlemmarna öknamn, Skitenhielm och Blinkenfyren.
Eriks kamp blir inte utan skador och trubbel, men han slipper i alla fall åka hem på helgerna till sin styvfar. Rådet på skolan dömer Erik till straffarbete och arrest på lördagar och söndagar. Detta bara efter några veckor in på den första terminen. Att bli dömd att stanna på skolan är precis vad han vill.

Eriks kamp är lång och han lyckas inte med vad han kämpat för, att alla med gemensam kraft ska krossa skolans regelsystem. I boken handlar det mycket om politik, vad som är rätt och fel och om kamp. Det handlar om kamp mellan Erik och ”rådisarna”, Erik och systemet, Erik och hans oförstånd att trappa ner på våldet och vad jag tror är en inre kamp för Erik att bevisa att han är intelligent, speciellt för sin styvfar.



Tankar:
Jag har sett filmen ”Ondskan” för ett par år sedan. Jag minns att jag tyckte den var bra. Den hade en annorlunda handling som jag tyckte var nästan lite väl magstark men det var ändå något som gjorde att man ville se mer.
Nu fick jag i alla fall chansen att läsa boken. De är ju ofta så att boken är bättre än filmen om det finns en av båda. Jag kan bara instämma när det gäller det uttrycket. Man blir mer insatt i huvudpersonen Eriks liv i boken. Man tar allt mer personligt och man kan nästan känna slagen m.m. som träffar Eriks ansikte och kropp. Det som kan bevisa detta var att jag målade upp bilder i mitt huvud som skilde sig från filmen. Jag hade alltså en annan uppfattning än filmressigören om hur jag tyckte att det egentligen var.
Vissa gånger stängde jag faktiskt igen boken bara för att det var så starka känslor och så omtumlande händelser. Man klarade bara av att läsa ett visst antal sidor av allt hat och framförallt all ondska som denna bok faktiskt innehåller. Som tur var så satt jag för det mesta på en balkong i Krabi, Thailand när jag läste denna bok så jag hade inte direkt svårt att låta mina tankar fara iväg på roligare saker så fort man stängt igen boken vilket var tur.
Erik förändras mycket under bokens gång. I början är han bara en person som vill ha makt, men i slutet vill han ha makt för att kunna göra något bra med den. Han vill med sin makt förändra för de som skulle komma till Stjärnsberg efter honom.
Den här boken har lärt mig mycket. Jag tyckte boken kändes ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Bokrecension: Ondskan av Jan Guillou

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2008-05-04]   Bokrecension: Ondskan av Jan Guillou
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=9776 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×