Digerdöden

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Digerdöden eller som den kallades först, Svarta döden är namnet på en världsomfattande epidemi som ägde rum i mitten av 1300-talet.
Flera olika sjukdomar spreds i världen, böldpest och blodpest. Böldpesten angrepp lymfkörtlar och var mycket smittsam. Blodpesten angrep blodet via lungorna.
Nästan alla som dog, gjorde det i Blodpesten.

Böldpesten spreds med lopporna som hade bakterien Pasteurella Pestis från gnagare till människorna. Gnagarna sökte sig till värme och kom i kontakt med människor. Hälften av de smittade i böldpesten dog. Offrarna dog inom 5-1 dygn. Troligen kunde även människor smitta människor.

Pesterna spreds från Centralasien och Kina, via båtar till Medelhavet.
Alexandria, Genua och Venedig var troligen de områdena som angreps först, det skedde troligen 1347. Digerdöden spreds sedan snabbt norrut via båtar. Island klarade sig från pesten men fick stora följder ändå. Till Norden kom den 1350. Digerdöden ägde rum mellan ett halvt år till ett år på varje plats. Ungefär var tredje person som levde dog i pesten.

Digerdöden ägde rum 1331-1351, 1361-1362, 1369 och några fler gånger under medeltiden. Efter digerdöden hade befolkningen minskat kraftigt. Kristendomen ansåg att det var Guds straff och att judarna spred pesten, detta resulterade i att judar mördades.