Parfymen, av: Patrick Suskind

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

I denna bok får vi följa Jean-Baptiste Grenouilles livsöde. Han beskrivs i första stycket som ett genialt vidunder, frågan är om man kan kalla en man genial som bara andvänder ett sinne, luktsinnet. Hans smaksinne är oviktigt, syn, hörsel och känsel skulle han klara sig utan, då han skulle hitta sin väg i den bläcksvarta natten bara med hjälp av sitt luktsinne och han andvänder talet endast i nödfall.

Boken utspelas under 1700-talet i Frankrike, man får en mycket bra uppfattning om hur människorna lever och hur det såg ut i landet, boken är skriven i modern tid men det känns nästan som författare verkligen vet hur äckligt det var på den tiden, speciellt i städerna. När man läser boken och författaren beskriver alla dofter i Paris kan man se stan framför sig, även om den är beskriven i dofter vilket jag tyckte var väldigt bra gjort att illustrera så Det känns än mer när man följer allt Grenouille får intryck från när han känner dessa dofter eller hur det stank.

I boken får vi lära känna Grenouille från födseln och se hur han utvecklas som människa, hur han blir mer uppslukad och insatt av alla dofter, och mindre mänsklig för varje del i hans liv. Handlingen i boken, är ganska ointressant, det är ingen bra handling som man rycks med i och vill veta vad som kommer hända i boken. Det är mer ett personporträtt och man får reda på hur Grenouille känner, tänker och upplever händelserna. Sen skulle det inte spela så stor roll vad som hände. Och även om handlingen i sig borde vara en spännande thriller, tycker inte jag boken är skriven så att handlingen ska vara det viktigaste. Det viktigaste i boken är stämningen och känslan. Handlingen är inte huvudpunkten i boken parfymen, och den ger inte läsaren någon riktig poäng, inget budskap, ingen åsikt. Boken fick dock mig att tänka mycket mer på lukten, om man är så omedveten och om man kan bli så påverkad av en doft som människorna i Parfymen blev.

Grenouille föds och lever sin första del av livet i Paris, där han uppfostras av en kallhjärtad barnmorska och det är här han finner sin unika gåva att ha ett luktsinne som kan skilja på träslag och känna en doft på flera kilometers avstånd, men han är också luktlös. Han försöker alltid göra rätt, jobbar bra och lever ett hårt liv för att vara en föräldralös pojke, så hårt att det var underligt hur han kunde överleva, en liten pojke som läsaren tyckte om, tyckte synd om. Tills den dagen han känner doften av en ung vacker oskuldsfulla kvinna, hennes doft blev sen Grenouilles största önskan, han ville ha den, som en parfym. Men han dödar den unga kvinnor för att ta hela hennes doft och spara den.

Grenouille måste nu få reda på hur man kan få ut dofter ur saker och han blir hjälpreda på ett av Paris finaste parfymerier. Grenouille blir en framgångsrik parfymör, men han vill få ut doften ur en kvinnas kropp och för att finna det svaret beger han sig ut ur Paris. När Grenouille ger sig ut i landet är det en vändning i boken och efter det är han mycket mer i fokus, allt handlar om hans dröm om att fånga flickans doft och han ägnar sig endast åt sig själv. Det kan ju ha att göra med hur han isolerar sig i en grotta och inte träffar en människa på sju år, men även efter tycker jag boken blev allt mer absurd, mer otrolig även om Grenouille har ett intressant liv tycker jag att mot slutet kunde han lika gärna bli fasttagen, all min sympati för den lilla pojken är borta och den här mannen är sjuk. Så brukar det annars inte kännas när man följt en människas liv så brukar man stå på dennes sida men så var det inte för mig.

Jag såg inte hur han skulle förvandlas till den grymma massmördare han visar i slutet av boken, undra bara om han kanske var född för detta ändamål, som de andra människorna i boken trodde att han var född av djävulen. Men det tror jag inte, jag tror bara det var ett vanligt barn som inte fick en ordentlig uppfostran, om man vill se till en lite tråkig anledning till att en massmördare föds. Boken har en liten aning deckare i sig där man följer mördarens spår i det smutsiga och oglamorösa Frankrike, hur han lever och hur han tänker, inte så mycket om hur människorna runt om kring honom upplever honom, men hur han upplever dom. Boken är helt klar läsvärd, men slutet är jag lite besviken på, jag hade hoppats på ett mer realis...