Bödeln, resume

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Boken handlar om en kväll inne på ett värdshus. Där inne sitter en mängd olika människor, som pratar och dricker öl. Vid ett ensamt bord sitter även bödeln för sig själv, i en röd dräkt och med ena handen för pannan. Överallt pratas det om att bödeln är här och ingen kan låta bli att snegla ditåt.
Vid ett bord bestående av karlar pratar man om bödeln och galgbacken. Man spekulerar om att bödeln är odödlig och vilken enorm makt han måste ha så nära som han står det onda.
En av männen säger att han haft ondskan hos sig en gång när han var barn, fem-sex år gammal. Det började med att han en dag på sommaren var ute och strövade omkring för sig själv i skogen. Rätt som det var stötte han på en pojke och en flicka i sin egen ålder. De var väldigt blyga i början men sen lekte de alla tre. Efter en stund var barnen tvungna att gå hem och de skildes åt. Men ända sedan den dagen träffades de och lekte i skogen varje dag.
Mannen berättar att han en dag kom till barnens hem eftersom han var nyfiken på hur de bodde. Deras mor var väldigt avstötande emot honom, men tillät honom att komma in. Väl inne tyckte han sig höra någon som grät och sa detta till barnens mor. Hon blev förskräckt och ropade hysteriskt att det kom ifrån svärdet som hängde på väggen. Den som kunde höra snyftanden från svärdet skulle någon gång dö för bödelns svärd. Raskt tog hon tag i honom, följde honom hem och berättade alltsammans för hans mor.
Hans mor och far blev förskräckta och talade knappt till honom längre. Det viskades bland folk att han hade ondska i sig.
Men en dag tog mor honom i handen och de gick inåt skogen där de andra barnen han lekt med bodde. Förutom barnen och deras mor fanns där en karl. Det var bödeln. Han tog med sig pojken för att häva ondskan. Han fick dricka vatten från en brunn tre gånger ur bödelns hand, sedan skulle det vara hävt. Han och modern gick lyckliga och lättade hemåt.
Efter berättelsen kom karlarna kring bordet framtill att bödeln allt kunde vara god av sig också. Han ber ju alltid den dömde om förlåtelse innan han tar livet av honom.
Man pratar också om vilken mäktig kraft bödeln har och att den säkerligen kommer från det onda. Det sägs att i det onda är det kraft, mycket kraft.
Männen ropar till sig mer öl av flickan som serverar under kvällen och fortsätter samtala.
En man berättar ivrigt att bödeln haft kärlek till en kvinna. Kvinnan skulle dö på galgbacken men bödeln klarade inte av att göra det. Han hade blivit förälskad, och ropade då ut att han skulle gifta sig med henne. Därför kunde domaren och folket benåda. Prästen sammanvigde dem och de blev gifta. Lyckligt levde de tillsammans i bödelshuset och hon blev gravid. När barnet föddes var hon helt själv hemma. Hon ska ha sett att ungen hade bödelsmärket i pannan och sedan strypt det.
Hon blev då dömd till att begravas levande, så han blev hennes bödel ändå till sist. Männen runt om säger att det var synd om dem, men annars skulle barnet ha blivit lika öärligt som de.
Orkestern spelar och fler och fler folk kommer in.
Något som diskuteras mycket vid ett av borden är våld och olika raser. Man säger att om det tänks rätt nu så kommer det aldrig att tänkas fel någon gång sedan heller. Att de nu är ansvariga för mänskligheten och tillvarons vidareutveckling. Männen tycker också att deras folk ska ha en egen gud som inte används av andra, mindervärdiga raser.
På andra håll pratas det ivrigt om krig, att krig är något som måste finnas. Ett folk som inte vill ha krig är ett sjukt folk och den som gör slut på ett krig är en förrädare. Man säger att framtiden kan betraktas som säkerställd om barnen uppfostras inför krig. Alla håller med och man talar också om att nerrivandet är betydelsefullare än uppbyggandet. Att det är nödvändigt att mänskligheten efter en tid river ner vad den byggt upp.
En herre på väg tillbaka från pissoaren får syn på negrerna ur orkestern sitta och äta smörgåsar bakom sin estrad. Han blir mycket upprörd och går fram till dem. Han förstod inte hur de kunde med att äta bland vita människor och det blev en väldig uppståndelse runt om. Folk störtade dit, föremål yrde i luften och negrerna jagades till slut upp på scenen igen. De tvingades spela, om de inte fortsatte hotades de med revolvrar.
En herre reser sig sen upp och säger inför alla att segern är deras, ingen ska sätta sig upp emot ordning och disciplin.
Några vågar sig sedan fram för att prata med bödeln, men han bara ser på dem utan ett ord. Osäkert börjar man undra om han verkligen är bödeln. Då tar han ner handen från pannan där bödelsmärket var inbränt och ställer sig upp. Allas blickar riktas mot honom och det blir helt tyst när han förklarar sig vara bödeln. Han börjar tala högt till folket och säger att han troget gjort sitt, ända sedan tidernas gryning. Han påstår att han gjort allt det som de begärt av honom och att hans själ är full av blod för deras sk...