Dansens utveckling från medeltiden till barocken

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

1. Inledning

Dansen har alltid varit en viktig del av människans tillvaro. Numera finns det åtskilliga danskulturer, dansgenrer och stilar, allt från klassisk balett till contemporary och breakdance. Men så har det inte alltid varit. I detta arbete vill jag titta lite närmare på hur dansen såg ut på medeltiden och hur den fortsatte att utvecklas fram till slutet av 1600-talet.

1.1 Frågeställningar
Jag bestämde mig för att ta reda på hur dansen utvecklades under perioden medeltiden–barock, och min frågeställning blir alltså:
• Hur såg dansen ut under medeltiden och barocken?

1.2 Metod
Jag kommer att använda böcker som jag lånat på biblioteket, bl. a. ”Dansens historia” skriven av Margo Wahlström, där man kan hitta det mesta av fakta som jag behöver, samt några andra böcker och också häften som vi fick på kulturhistoriens genomgång. Jag ska eventuellt leta efter information på Internet också, men jag tror faktiskt inte att jag kommer att hitta så mycket fakta där som man kan hitta i böckerna.

2. Redovisning

Här ska jag presentera alla fakta som jag hittat efter några dagars aktivt letande och som jag har sorterat så bra jag kunde för att man ska kunna följa linjen av dansens utveckling.

• Hur såg dansen ut under medeltiden och barocken?

Människors uppfattning om dans och själva dansen för några hundra år sedan skilde sig mycket från nutida dans. Men ibland kan man fortfarande se resterna av medeltida dans i de dansformerna vi har nu, ex folkdans.

Det fanns två sorters dans under medeltiden – kyrklig dans och världslig dans. Genom kyrklig dans, som skulle föreställa dansande änglar, uttryckte man glädjen över Gud. Men samtidigt tyckte man att kroppen var syndig och så småningom försvann dansen ur kyrkan, men fortsatte att finnas utanför i formen av världslig dans, som dansades vid bröllop och andra fester.

Det romerska riket höll på att rasa samman och den kristna tron spred sig allt mer under medeltiden. Samtidigt som kristendomen utvecklades kom människor med nya idéer och begrepp, inte minst inom olika konstarter. Alla form av underhållning där känslorna var inblandade förbjöds av kyrkan. Däremot var det tillåtet med dans, vars innehåll var heligt. Fram till 1100-talet var heliga dansstycken en del av gudstjänsterna, särskilt i Spanien.

Under medeltiden fanns det också kyrkor som var lite mindre och inte hade så stor betydelse som de stora katedralerna. I de mindre kyrkorna var underhållningen mer populär och man var mer öppen för dansen. Under bröllop och andra kyrkliga högtider var det vanligt med underhållning med sång, dans och spel, där man dolde sina ansikten under maskerna.

Men det högre prästerskapet tyckte fortfarande att det var syndigt med dans och kunde inte acceptera att dansen fanns överhuvudtaget. Det ledde till att dansen förbjöds helt i mitten av 1400-talet. Men dansen fortsatte att leva utanför kyrkans gränser.

En form av världslig dans som användes ofta under medeltiden var folkdans, som egentligen har sina rötter i antiken. Det var först och främst bönderna som brukade dansa under marscherna vid olika högtider. Denna sorts dans utvecklades med tiden, det lades till nya rörelser och till slut blev det mycket populärt. Det förekom två typer av folkdans – pardansen, som var lugn och till stor del innehöll mim, och ringdansen, som var mycket mera högljudd och livlig är pardansen.

Under tiden som dansen var förbjuden av kyrkan under medeltiden, blev den populär inom adeln. Man ordnade parader där man klädde ut sig och hade masker. Damernas kostymer kunde väga upp till 75 kilo och det var anledningen till att dansrörelserna inte var så avancerade under den tiden.

Även andra former av världslig dans förekom under 1200 – 1400 talet, nämligen dödsdans, som man brukade utföra på kyrkogårdar och som användes för kommunikation med de döda. Syftet med dödsdansen var att hindra de döda från att återvända till de levandes värld, och man trodde att man kunde åstadkomma det genom ett vilt musicerande och dansande.
Det förekom också häxdanserna som utfördes nattetid för att hylla djävulen.

En annan sorts medeltida dans kom från Italien och kallades för ”tarantella”. Från början var dess syfte att befria kroppen från tarantelspindelns gift, men så småningom utvecklades rörelserna och blev till en folkdans under 1400-talet.

Begreppet ”dansmani” uppkom under perioden mellan 1000- och 1300-talet, och innebar ett slags massdansande. En hel stads invånare kunde dansa i dagar och nätter tills de inte orkade mer. Anledningen till det kunde vara krig, bränder, naturkatastrofer, epidemier osv., där folket fick uttrycka sina känslor.

Under medeltidens senare skede, dvs. renässansen, utvecklades danskonsten ytterligare, det skapades ständigt nya hovdanser och det blev alltmer vanligt med sällskapsdanser, som kunde vara både långsamma och livliga. Pavane, allemande och sarabande tillhörde de långsamma, medan guigue, menuetten och galliard var livliga. Man brukade använda näsdukar, solfjädrar och liknande som rekvisita när man dansade. Alla danser hade ett bestämt rörelsemönster och det förekom aldrig någon form av improvisation.

Man kan säga att sällskapsdansen vid hovet blev en början till balettens utveckling. Under renässansen i Frankrike och Italien ordnade man stora föreställningar med dans, sång, musik och skådespel. Dessa föreställningar kallades för ”ballo” eller ”baletto”, och först där fick man ibland börja använda improvisation. Den klassiska baletten har alltså sina rötter i Italien.

Under början av barockepoken utvecklades dansen till den graden, då den blev en konstform som krävde professionella dansare. De första yrkesdansarna kom till Frankrike och Italien 1571. Den första baletten framfördes 1581 i Frankrike. Den hette ”Ballet Comique de la Reine”, och hade ett grekiskt motiv. Den innehöll inte bara dans, utan förenade fler konstformer som sång, taldialog, musik och pantomim.

”Inom den professionella teatern ingick dans som ett självklart inslag i föreställningarna. Dansen användes tidigare bara som en liten utsmyckning i föreställningarna eller som underhållning i pauserna, men nu fick den vara en del av handlingen.”

Under början av 1600-talet blev det populärt med hästbaletter, där ryttarna utförde koreograferade rörelser på scenen. Även hästens rörelser skulle vara noga planerade. Det fanns inga riktiga scener på den tiden, och man fick uppträda i ett stort rum.

Baletten utvecklades ännu mer under Ludvig XIV regering. Han var en begåvad dansare själv och tog lektioner i 20 år. Balettens grundregler fastställdes år 1661 av Ludvig XIV:s dansmästare Beauchamps, och blev grunden för den klassiska balettens positioner som används idag. 1669 grundade Ludvig XIV Parisoperan och dansakademi (Academie de Musique et de Dance) i Frankrike. Det var då man började ta dansyrket på allvar, och dans som konstform blev alltmer populär hos publiken.

Den upphöjda scenen infördes år 1671 och ledde till att det blev viktigt med utåtvridna knä- och höftpositioner, eftersom man fick vända sig till publiken.

I början var det bara män som fick uppträda på scen, de fick även spela kvinnoroller. Men i samband med att baletten blev en oberoende teaterform i slutet av 1600-talet fick också kvinnorna uppträda på scen och så småningom blev det just kvinnor som fick stå i rampljuset.


3. Slutdiskussion
Som vi kan se i redovisningen har dansen förändrats oerhört mycket och fortsätter att växa och förändras än idag. Och den utvecklingen kommer aldrig att ta slut, den kommer att gå vidare så länge dansen finns.

Om man jämför dansen under medeltiden med den dans vi är bekanta med idag, ser man vilka enorma skillnader det finns mellan dem. Allt från tekniken till klädseln verkar...