Teodicéproblemet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Teodicéproblemet handlar om problemet med att det finns ondska och Guds existens, och en lösning på det problemet kallas teodicé. Man kan inte på en och samma gång yttra dessa tre påståenden: Gud är allsmäktig; Gud är fullkomligt god; det onda finns?
Det finns två olika former av ondska inom Kristendomen; om människan har syndat och Gud straffar människan ser man det som att ett mindre ont kan leda till ett stort gott. Men det finns även det ont som är oförtjänt, som naturkatastrofer.
Förut ansåg man att lidandet var Guds straff för att man syndat, men det är inte många som tänker så idag. Även de som tror att lidandet är Guds straff har svårt att förklara all det lidande som finns på jorden.
Många av oss ser på lidande och död som något dåligt, men även om vi såg på det annorlunda skulle inte teodicéproblemet försvinna, men kanske förenklas. I vissa religioner, som till exempel Hinduismen och Buddhismen är döden en befrielse, men det går ändå inte ihop med idéerna om att Gud är god och allsmäktig, för varför skulle han vilja släcka det liv som han har skapat?
En teori jag finner intressant är den en man vid namn Gottfried Wilhelm von Leibniz presenterade där han menar att det goda kräver ett ont för att utvecklas, att det måste finnas lite ont i världen för att det goda ska finnas fullt ut. Enligt Leibniz har vår värld den perfekta balansen mellan ont och gott, men det är inte många som tror det idag. Gudsbildens klarhet nådde sin höjdpunkt när Jesus på korset led för våra synder och därmed öppnade förlåtelsens och Himlens port. Därigenom avslöjades Guds kärlek på ett oöverträffat sätt.
Jag tycker som sagt att Leibniz teori är intressant; att det goda kräver ett ont för att utvecklas. Det tycker jag låter sannolikt. Om man tänker på hur man själv utvecklas är det oftast i samband med något man anser vara jobbigt, personliga kriser eller plötsliga händelser som man ser negativt på.
Jag tror inte att världen skulle finnas om inte det onda fanns. Jorden skulle vara överbefolkad, man skulle vara nästintill odödlig.

En annan intressant teori är Brian Davis’, som har utvecklat en teodicé där han ifrågasätter betydelsen av godhet. Att Gud är god, vad innebär det? Han undrar om vi kan applicera våra moraliska normer på Gud. Enligt honom är Gud ontologiskt (http://sv.wikipedia.org/wiki/Ontologi) god, och han undrar vad som gör att Gud ska förpliktiga sig till någonting i vår värld. Många monoteister är överens om att ingen kan kräva något av Gud, men den stora frågan är: vem är Gud och vad vill han?
En kristen författare vid namn Lactantius (300-talet) försökte besvara frågan om vad Gud vill och kan: Antingen vill Gud utplåna det onda, men kan det inte. Eller så kan han det, men vill inte. Eller så varken kan eller vill han. Om han vill men inte kan är han maktlös, vilket går emot hans natur. Om han kan men inte vill är han ond, vilket också går emot hans natur. Om han varken vill eller kan är han både ond och svag och är alltså inte Gud. Men om han vill och kan, vilket är det enda som stämmer överens med vad han är, varifrån kommer då det onda och varför gör han inte slut på det? (http://sv.wikipedia.org/wiki/Teodic%C3%A9)

Enligt wikipedia.se är den mest allmänt accepterade lösningen på problemet, inom kristendomen, att det är en del av problemet med den mänskliga friheten. Man tror då att det var Guds vilja att människan skulle vara fri och kunna bestämma själv om man vill tro på honom eller inte, och då skulle gemenskapen mellan en människa och Gud inte vara påtvingad, utan man ska ha valt den av fri vilja.
I och med att man kan säga ja, kan man också säga nej. Enligt den här teodicén valde människan att vända sig bort från Gud och hävda sig själva istället, vilket gjorde att de drabbades av död och lidande. Gud försöker då alltså, med respekt för människans fria vilja, att föra henne tillbaka till den gemenskap som han ville ge dem i begynnelsen.
En annan teodicé är att Gud inte är färdig med sin skapelse, vilket gör att skapelsens fullbordan ligger i framtiden, och då tänker man främst på Kristi återkomst.
Vissa har velat försvara Guds godhet genom att minska Guds allmakt; att hans makt är begränsad, men att han kämpar för det goda i världen. Detta gör att man måste förutsätta att Gud och de onda existerar. Om Gud eller det onda försvinner, finns inte heller längre något problem. Några anser att utan några gudar finns ingen ondska.

Om Gud vore allsmäktig skulle vi inte ha någon vilja, tror jag. Att Gud skulle ha gett oss en fri vilja och sedan att han är allsmäktig rimmar illa i mina öron. Hade han varit allsmäktig hade han härskat över oss, då allsmäktighet innebär gränslös makt.
Men jag tycker inte att förekomsten av ondska visar på att Gud inte existerar. Kanske har man tillskrivit Gud en makt han inte besitter? Då vi dyrkar, tillber eller älskar en person har vi en förmåga att bara se det som är bra och inte se till det som är dåligt. Vi är så vana vid att den här personen är perfekt och kan göra det nästintill omöjliga, att vi missar deras sämre sidor, eller så vill vi helt enkelt inte veta.
För mig är allsmäktigheten omöjlig. Jag läste på wikipedia.se om vad Guds allsmäktighet innebär (http://sv.wikipedia.org/wiki/Allsm%C3%A4ktighet) och jag drog slutsatsen att jag tycker att de har glorifierat honom (eller henne?).
Frågan är om det är vi människor eller Gud som har skapat ondska. Om Gud har skapat godheten borde han även ha skapat ondskan, om han skapade alltings motsats. Så alltså kan inte godhet existera om det onda existerar, och en värld utan godhet är en mindre värdefull värld. Det innebär att Gud är moraliskt tvungen att skapa en god värld, trots att det innebär att det finns ondska. Det gäller att välja mellan:
1. Ingen godhet, men heller ingen ondska.
2. Godhet, men även ondska.
I Bibeln kan man hitta stöd för att Guds handlingar inte alltid är sådana att vi människor uppfattar dem som goda.
Vem avgör vad som är gott eller ont? Något som är ont för en annan kan vara gott för dig. Ett etiskt problem som passar in på det påståendet är: en fattig kvinna och en hennes tre barn har ingenstans att bo, inga pengar och ingen mat. För att få mat måste de stjäla den från en affär i kvarteret där de oftast är. Detta innebär att affären blir bestulen och förlorar inkomst, men samtidigt innebär det att kvinnan och hennes barn kan bli mätta för dagen och överleva ett tag till.
För att ta det till nästa nivå kan man fråga sig vilken positiv meningen det finns med naturkatastrofer och krig. Vad finns det för dold, god mening med det? Vad är Guds syfte med att göra tusentals människor hemlösa eller till och med döda? Det kan man förklara med att mänsklighetens historiska utveckling med allt dess lidande och allt det ont som finns är en lång skapelseprocess, enligt vissa. Jag förstår inte den här tanken.

En annan förklaring på teodicéproblemet är den deistiska tanken, som går ut på att man erkänner Gud som alltings skapare, men att han inte befattar sig med den värld han skapat. Det är människans fria vilja och den självgående naturen som styr utvecklingen på jorden.
Om det vore så kan man ju ställa sig frågan varför han då ens skapade vår värld? Varför har han skapat oss människor? Är det för att vi ska pröva våra vingar, se hur långt vi kan nå, se vilka potential vi har?
Med tanke på hur kort tid det tog att skapa världen, enligt kristendomen, kan man nästan tänka sig att vi är lämnade till vårt öde. Sex dagar är inte alls lång tid, men är man allsmäktig och överlägsen allt annat kanske man inte behöver mer tid.
Den deistiska tanken är ändå lockande. Med tanke på allt det ont som finns i världen, kanske han inte finns här, han kanske fokuserar på något annat. Många känner att deras böner inte blir besvarade, att Gud inte finns där. Det kanske beror på att han övergett oss?

När jag var mindre såg jag Gud som en person som satt uppe i himlen och att vi var hans dockor som han lekte med, att det var han som avgjorde vad vi gjorde och inte gjorde, att han bestämde vart vi gick och vad vi gjorde.

Angående Jesusgestaltens förmåga att ge svar på frågan om Guds relation till det onda, bevisar Jesus snarare att Gud är god. Jesus led för våra synder när han blev korsfäst, och därmed öppnades förlåtelsens och himmelens port. Gud offrade sin son till oss, för att vi skulle bli befriade från synden, och det avslöjade Guds kärlek på ett oöverträffat sett enligt de kristna.

Det är så otroligt svårt att försöka föreställa sig en värld i fred, speciellt med tanke på det senaste århundradets åtskilliga stora krig.
Jag tror att skillnaden mellan en kristen och en icke-kristen är att många kristna anser att världens ondska är ett straff för människans synd, medan icke-kristna anser att det är ett tecken på att Gud inte...