Elise Ottesen Jensen

1 röster
7246 visningar
uppladdat: 2008-05-11
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Att kunna gå till vilken affär som helst och köpa kondomer, eller att gå till ungdomsmottagningen och få andra preventivmedel är idag för de flesta en självklarhet. Men för inte allt för länge sedan var detta otänkbart, ja, till och med olagligt. En av de ledande personerna i kampen om sexuell frihet och upplysning var Elise Ottesen Jensen.

Hon föddes i Norge 1886 som det 17e barnet av 18. Som ung fick hon se sin syster Magnhild skickas iväg till okänd ort för att föda och lämna bort sitt oäkta barn. Systern visste ingenting om graviditeter eller födslar, och var givetvis vettskrämd, i nio månader fruktade hon att magen skulle spricka. Senare tog Magnhild sitt liv av längtan till sitt barn.

Ottesen växte upp i en starkt troende familj, hennes far var präst och hennes mor biskopsdotter, och familjerelationerna blev något ansträngda när Ottesen vägrade konfirmera sig på grund av att hon ”inte kunde tro”. Många av Ottesens syskon valde yrken med religiösa inriktningar, men Ottesen valde istället att utbilda sig till tandläkare.

Hon var en duktig elev och det gick bra för henne, tills hon var med om en olycka på en kemilektion, då en explosion kostade henne båda tummarna och ett lillfinger. Hon insåg att hon inte skulle kunna jobba som tandläkare, utan utbildade sig till riksstenograf istället. När hon fick jobb på en tidning i Sverige blev hon mer och mer intresserad av hur hon kunde engagera sig för att åstadkomma en förändring i samhället. Det var också då hon träffade sin blivande man, svensken Albert Jensen.

Ottesen började snart engagera kvinnor i att få bättre arbetstider och att organisera sig i fackföreningar, och hon fick mycket positivt gensvar från kvinnorna inom textilarbeten. Tyvärr så tyckte inte arbetsgivarna att fackföreningar var en bra idé, och förbjöd att man organiserade sig. När hon började hålla föredrag hörde många kvinnor av sig till henne, men inte om just fackföreningsfrågor, utan om sexualfrågor. Många hade frågor som var tabu att prata om, och nu kände de att de kunde lita på Ottesen. Hon själv hade ingen större erfarenhet, så hon kom att läsa ”Die sexuelle Frage” av August Forel. Det var när hon läste den boken som hon började intressera sig för preventivmedel och familjeplanering.

På den här tiden (20-talet) fanns det en preventivlag, som förbjöd spridande av information om preventivmedel, och en abortlag, som förbjöd kvinnor att göra abort. Dessa lagar bidrog till att fattiga familjer inte fick någon information om preventivmedel, så de fick fler barn än de egentligen hade råd med. När de fattiga kvinnorna då varken kunde förhindra eller avsluta en graviditet lagligt var det inte ovanligt att de sökte hjälp av kvacksalvare. Ofta resulterade det i döden, inte bara för fostret, utan även för kvinnan.

Ottesen insåg att många i de lägre samhällsklasserna skulle kunna få otroligt mycket högre livskvalitet om de hade färre barn, eller i alla fall möjlighet att välja hur många barn de ville ha.
Efter att Ottesen några år senare fått höra en 17årig flickas historia om hur hon fick syfilis av en man som sedan utnyttjade henne och hävdade att hon hade smittat honom, och att hon därför måste hjälpa till att betala hans mediciner, började hon föreläsa med ny glöd. I skogsgläntor och vägskäl, från Lappland till Skåne stod hon och försökte eliminera arbetarklassens okunnighet:

Det allmänna rättsmedvetandet, det är du och jag!
Och därför är det vi, som har ansvar för lagen.
Må vi lära sedlighetsgycklarna i riksdagen,
att det svenska rättsmedvetandet inte är så genomruttet som de tro.
Må vi lära dem att grunden för verklig sedlighet måste byggas på
frihet, upplysning och självansvar
och inte på medeltida lagparagrafer!
(Ur: Könslagarnas offer, 1927)

Senare publicerade Ottar (som Ottesen kallade sig) en egen tidning, ”Vi kvinnor”, där hon varje månad intervjuade en läkare eller socialarbetare som på något sätt hade kontakt med problemen som preventivlagen och abortlagen orsakade. Det var också i denna tidning som författaren Moa Martinsson började skriva insändare, för att sedan få en egen spalt, som senare även ledde till hennes första bok.

Genom professorer och läkare, som hade samma åsikter som Ottar, fick hon lära sig att prova in pessar. När hon reste runt i Sverige och föreläste blev även inprovning av pessar en del av hennes vardag.
Under början av 30-talet reste Ottar omkring och gick på kongresser i olika delar av världen. Där träffade hon många likasinnade, och fick bland annat höra om de första experimenten som skulle leda till dagens p-piller. Det var här hon blev inspirerad till att skapa ett förbund där man kunde organisera upplysningsverksamheten. När Ottar sedan kom tillbaka till Sverige, reste hon runt med sin Ford (som fick tjäna som transportmedel, mottagning och varulager för kondomer och pessar på en och samma gång) och föreläste om igen om könssjukdomar, preventivmedel och onani, och höll dessutom föreläsningar för barn om hur ett barn blir till.

År 1933 var hon tillbaka till Stockholm och grundade tillsammans med några läkare och professorer RFSU, Riksförbundet för Sexuell Upplysning. Deras primära mål var:
• Införa sexualundervisning i skolorna.
• Starta rådgivningsbyråer.
• Avskaffa preventivlagen.
Dessutom ville de jobba med:
• Rätten till abort.
• Rätten till sterilisering.
• Kostnadsfria preventivmedel till behövande.
• Avkriminalisering av homosexualitet.

Detta är en av de största händelserna i sexualpolitisk historia. RFSU hade inga pengar, och fick klara sig på det de fick till skänks, tills de började sälja preventivmedel.
Trots att det de gjorde var olagligt gick det väldigt bra för RFSU:s styrelse. Bara en gång blev Ottar ställd inför rätta, för att ha rekommenderat en abortläkare till ett blint par som inte ville ha fler blinda barn, men hon klarade sig undan med ett par hundra kronor i böter. Ottar fortsatte sitt arbete hela livet ut, tills hon dog 1973.

Idag kan vi tacka Elise Ottesen Jensen för hennes engagemang och outtröttlighet, hon hjälpte oräkneliga familjer att undvika oönskade barn och könssjukdomar, och spred information om preventivmedel vida längre än någon annan.
RFSU har varit otroligt aktiva i ovanstående frågor, och de var en stor del i att preventivlagen och abortlagen avskaffades. Utan RFSU hade Sveriges syn på sexualitet kanske fortfarande varit lika konservativ som den var i början av 1900-talet. Vi har ändå inte riktigt nått fram till Ottars dröm och motto:

Jag drömmer om den dag då alla barn som ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Elise Ottesen Jensen

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2008-05-11]   Elise Ottesen Jensen
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=9836 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×