Astrid Lindgren

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Uppsats om Astrid Lindgren samt bokrecension om hennes bok Bröderna Lejonhjärta.

Astrid Lindgren:

Inledning:

Den här uppsatsen kommer att handla om den otroligt duktiga författarinnan Astrid Lindgren. Om hennes barndom, ungdom, hennes verk, helt enkelt om hela hennes liv.
Jag kommer att berätta om gåtan hur hon lyckades skriva så bra barnböcker.
Om man själv har vart ett barn så vet man nog hur mycket man älskade hennes böcker.
Jag kommer också att ha med en bokrecension om hennes bok Bröderna Lejonhjärta.

Barndomen:

Astrid Anna Emilia Ericsson föddes den 14 november år 1907 i en liten stad i Småland som heter Vimmerby. Där bodde de Astrid, hennes storebror Gunnar, småsystrarna Stina och Ingegerd samt hennes föräldrar Samuel August och Hanna, född med namnet Jonsson.

Gården de bodde i kallades och kallas fortfarande för Näs, som år 1411 blev prästgård, och det är den fortfarande. Astrids pappa var inte präst utan endast prästgårdsarrendator, han var också en genuin berättare med ett enormt minne för människor, miljöer, och situationer. Han brukade ofta berätta om alla sina tusentals minnen från sin barndom för sina barn. Hennes mamma var mera kyligt intelligent. Hon skrev vers i sin ungdom och hade gärna velat bli lärarinna.

Astrid och hennes syskon levde ett underbart liv på landet, precis som Barnen i Bullerby. De gick i skola i Vimmerby, bara 15 minuters promenad hemifrån. Astrid tyckte om att skriva redan i skolan, där hon brukade få sina uppsatser upplästa inför klasen. När hon var 13 år fick hon en av sina berättelser; ”Livet på en gård” publicerad i Vimmerbys tidning. Efter det blev hon kallad för Vimmerbys Selma Lagerlöf. Men hennes planer var aldrig att bli författarinna, fastän hon innerst inne kände att hon kunde, och att det var roligt att skriva.

Ungdomen:

När Astrid var 18 år blev hon gravid, utan att vara gift. Hon ville verkligen inte gifta sig med pappan heller. Så hon flyttade till Stockholm för att slippa undan allt skvaller. Där skaffade hon ett inackorderingsrum och började lära sig stenografi och maskinskrivning.
Innan det var dags att föda fick Astrid hjälp av en kvinna som engagerade sig hårt för ogifta mödrar. Hon ordnade en bra familj i Köpenhamn där Astrid fick bo innan det var dags.

Den 4 December föddes Astrid sitt första barn, som blev vid namn Lars. Familjen som Astrid hade bott hos i Köpenhamn blev seden en utmärkt fosterfamilj åt Lars.

Astrid åkte sedan tillbaka till Stockholm för att avsluta sina studier. Hon fick senare ett jobb som privatsekreterare hos Torsten Lindfors. Nästa alla pengar som hon tjänade gick åt till resor för att hälsa på Lars. Till slut stod hon inte ut mera med alla glesa besöken så hon tog hem Lars till Stockholm där rumsvärdinnan fick ta hand om honom på dagarna.
Efter ett tag tog hon sig mod att åka tillbaka till Näs för att visa upp sin son, och där stannade han, hos Hanna och Samuel August.

Fru Lindgren:

Astrid fortsatte att arbeta på kontoret i Stockholm.
Våren 1931 gifte hon sig med kontorschefen Sture Lindgren. De flyttade in i en tvårumslägenhet på Vulcanusgatan. Astrid blev hemarbetande redaktör för KAK:s, men det bästa var att hon fick bli Lassas mamma på heltid. År 1934 föddes dottern Karin och de flyttade senare in i en större lägenhet på Dalagatan, med utsikt över Vasaparken.

På somrarna brukade familjen bo i ett rött gammalt båtmanshus i Furusund, tillsammans med svärföräldrarna.

Författandet:

En dag år 1941 låg Karin, 7 år, sjuk i lunginflammation. Karin ville att Astrid skulle berätta en saga, som hon ofta brukade göra. När Astrid då frågade Karin ”vad ska jag berätta om då?”

svarade hon ”om Pippi Långstrump” och då föddes namnet Pippi Långstrump. Astrid började att berätta utan att fråga vem det var, och det visade sig vara en väldigt konstig flicka. Karin och alla hennes kompisar älskade Pippi. Astrid fortsatte att berätta om Pippi i flera år.

Sen hände det en dag i mars år 1944. Astrid halkade på trottoaren och stukade foten rejält, och blev sängliggande under en lång tid. Medan hon låg där i sin säng kom hon på att hon skulle kunna stenografera ner alla Pippi berättelserna, och det gjorde hon. I maj kom hon på idén att renskriva alla berättelserna och ge dem till Karin i 10-års present. Hon gjorde en kopia av den renskrivna berättelsen och skickade in den till företaget Bonnier, bara för skoj skull. Men som hon hade väntat sig så kunde inte Bonnier tänka sig en utgivning. Samtidigt hade företaget Rabén & Sjögren en tävling om flickböcker, och Astrid skrev då boken ”Britt-Marie lättar sitt hjärta”. Hon skickade in den och vann andra pris!

Nästa år, 1945 utlyste samma förlag en pristävling om barnböcker. Självklart skickade hon in Pippi Långstrump och fick an glad överraskning när hon vann första pris! Pippi blev en succé. Trots att vissa blev lite oroliga att alla barnen skulle börja bete sig precis som den galna flickan Pippi.
Rabén & Sjögren fortsatte att ha pristävlingar, denna gång blev det dektektivböcker för ungdomar. Då kom boken ”Mästerdektektiven Blomqvist” till. Den boken fick en delat första pris! Astrid hade nu glömt att hon lovet sig själv att aldrig bli författarinna. Efter att ha vunnit tre priser för Rabén & Sjögren skickade hon inte in flera.

Från första utgivningen av böcker på tre år, blev det sex böcker. Hon har också gjort några visor, teaterpjäser, och filmer.
Astrid skrev alltid sina böcker ifrån sin egen miljö. De flesta av alla hennes böcker utspelar sig ute på landet t ex Emil i Lönneberga, Barnen i Bullerby, Rasmus på luffen, Sunnanäng.

Efter att hon hade bott i Stockholm i ganska många år så började hon också att skriva böcker ifrån småstadsmiljön t ex Pippi Långstrump, Lotta på Bråkmakargatan, Mästerdektektiven Blomqvist, och Madicken. Några av hennes böcker är så overkliga men ändå så verkliga t ex Karlsson på Taket, Nils Karlsson pyssling, Bröderna Lejonhjärta, och Mio min Mio.
Sammanlagt har hon nu skrivit 88 olika böcker som har blivit översatta på 76 olika språk.

Nuläget:

Trots att hon är så gammal och klen så kan hon inte låta bli att bry sig om alla djuren som plågas, och har därför ingått i många olika debatter angående hur djuren behandlas.

Den 3 September år 1997, startade hon en egen djurskyddsfond.
Hon är också engagerad i ”barnens rätt” och hon är stor motståndare till övergrepp och misshandel av barn. Hon har haft stor betydelse politiskt, eftersom att hon har engagerat sig så mycket för barnens och djurens rätt.
År 1952 dog hennes man Sture. Båda hennes barn gifte sig så småningom. Sonen Lars dog år 1986.

Nu har Astrid sju barnbarn, och åtta barnbarnsbarn. Och hon lever kvar i sin lägenhet i Stockholm.

Källor:

Jag har bara använt mig av internet, men jag tycker att jag hittade väldigt bra fakta där. Jag sökte på dessa sökmaskiner:

*www.altavista.se
*www.google.com
*www.evreka.com
*www.yahoo.com

jag hittade bland annat dessa sidor:

*www.alv.se/info/artiklar/astrid.html (en sida där Astrid berättar om hela sitt liv)
*www.alv.se/info/artiklar/priser.html ( där står det alla priser som hon har vunnit)
*www.kuai.se ( en bra sammanfattning om hennes liv)
*www.user.tninet.se (en bra uppsats som jag har tagit lite fakta ifrån)
*www.astridlindgren.se (där står det allt om hennes böcker, men också om hennes liv)

Tycke:
Jag tycker att det var ganska intressant att forska om henne. Hon har levt så länge och hunnit med så mycket i sitt liv. Hon verkar ha haft en mysig barndom, precis som Barnen i Bullerbyn, och hunnit med mycket i sitt långa liv. Jag har alltid älskat hennes böcker, och det gör jag fortfarande. Speciellt Pippi Långstrump 

Bokrecension:

Jag har läst boken Bröderna Lejonhjärta som är Skriven av Astrid Lindgren år 1973.
Man får aldrig reda på vilket år boken utspelar sig men jag skullle gissa på början på 1900-talet.
Boken utspelar sig i ett ställe som man kommer till när man dör, som heter Nangijala.
Nangijala beskrivs vara alldeles vit av körsbärsblom överallt och grönt gräs. Och mitt genom allt det där gröna och vita, flyter en å som ett silverband. Runt alltihop låg höga berg och utanför bergens branter strömmade bäckar och vattenfall ner mot dalen. Luften var jätteren och god nästan så man fick lust att dricka den.
Men det fanns olika dalar i Nangijala, vissa var inte alls lika trevliga som körsbärsdalen...

Citat:
Vi låg i gräset en lång stund och lät solskenet värma oss och tittade på fiskarna som simmade in och ut under bron.

Lite kort om handlingen:
Det hela börjar med att Jonatan, 10 år dör i en brandolycka.
Skorpan, Jonatans lillebror vill då inte leva kvar, och efter två månader dör han i av en sjukdom och dom båda kommer till Körsbärsdalen i Nangijala. I Körsbärsdalen är allt frid och fröjd tycker Skorpan, men Jonatan berättar sedan en hel del hemska saker om Nangijala.

Bland annat att det finns en drake som ingan vill prata om, Katla het...