Bokrecension: Herr Arnes Penningar av Selma Lagerlöf

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har läst boken Herr Arnes Penningar, av Selma Lagerlöf.
Selma föddes i Mårbacka i Värmland 20 november år 1858. Hon var fjärde barnet i familjen. Hon föddes med en höftskada som berodde på att ledkulan i höften inte hade något ordentligt fäste. När hon var 3 år gammal blev hon förlamad i båda benen, men det försvann lika plötsligt som det kom. Hon var mycket tystare och allvarligare än sina syskon och de andra barnen i hennes omgivning, delvis berodde det på att hon inte kunde röra sig lika mycket som de andra. Som andra ”välbeställda” barn fick Selma och hennes undervisning hemma och hon blev undervisad i både engelska och franska. Hennes pappa var svårt sjuk när hon var runt 10 år, då läste hon ut hela bibeln och trodde att det skulle bli bättre. När hon var tolv år skrev hon en lång vers om mårbacka, sedan fortsatte hon skriva mycket. Hennes debut var Gösta Berlings saga som kom ut 1891. Hon har skrivit många böcker och är mycket omtyckt. Hon dog i mårbacka där hon föddes 1940.
Bokens huvudhandling:
Boken handlar om en prästfamilj som överraskat blir rån mördade i staden av ett par främlingar. En i familjen lyckades gömma sig och fick bo hos en bekant, en fiskare som bodde vid hamnen när olyckan hade inträffat, men hon saknade sin familj mycket. Där träffar hon många nya människor, bland annat Sir Archie, väldigt bra. Han erbjuder henne att följa med honom när isen smälter till hans hemland, där hon kan få bo i en mycket vacker villa och få de finaste kläder som hon kan tänka sig. Efter ett tag, återvänder familjen till Elsalill och ber henne att hämnas på mördaren. Elsalill blir förälskad i en av mördarna. Då blir hon tvungen att välja vad som är viktigast för henne.



Huvudpersoner:
Elsalill är jungfrun i boken som är den enda överlevande. Hon är fattig, såsom de andra i familjen. Hon var väldigt ledsen av sig, beroende på vad som drabbade henne. Elsalill är runt 20 år gammal och har ljust hår. Hon är känslofull och är inte rädd att göra det hon har bestämt sig för. Klädseln hör till så som de klädde sig på 1500 talet. I början av boken är hon väldigt sorgsen men det bearbetar hon under bokens gång.

Sir Archie kommer från skottland och är runt 30 år. Han har insjukna ögon och verkar modig i början, men han blir man märker sedan att han är väldigt hänsynslös. Han klär sig med breda hattar och dyra sammetskläder.

Miljö:
Boken utspelar sig i Bohuslän runt kusten i Marstrand runt 1500-talet. Det är vinter och isen ligger tjock på vattnet mellan sverige och danmark. Selma har beskrivit miljön bra, man förstår att de levde på förr i tiden, även på språket hur hon skrev boken. Det var komplicerade meningar, man skriver verkligen inte så nu för tiden. Till exempel:
Där funnos ljunguvor med bruna toppar, stickande snår av törnbuskar, kulor för utter och räv och bo för ejder och mås, men inga stigar, inga hus och inga människor.”
Boken är skriven ur ett allvetande perspektiv. Selma valde att skriva utifrån Torarins och Elsalills perspektiv men även från Sir Archie.
Ex: När Elsalill började tänka så, kommo ett par män gående, som ämnade sig in i källarsalen.
Det jag tror att Selma vill visa på i boken är vikten av att göra det rätta, något som folket nu liksom för hundra år sedan ständigt måste bli påminda om. Detta tycker jag visas på ett bra sätt genom att man får följa Elsalill ända in i döden med all den heder hon då gjorde sig förtjänt av.
Budskap:
Jag tycker att bokens budskap är att man inte alltid kan bestämma över sina egna känslor. När man är kär ser man inte det onda i personen. Boken visar att det inte är omöjligt för en ond människa att visa kärlek. Ofta när två saker betyder lika mycket för en vill man gärna slippa att behöva välja mellan de två, eller hoppas på att man gör det rätta…

Omdöme:
Selma skrev med gammalsvenska i den här boken vilket jag tyckte var jobbigt. Man fick anstränga sig mer när man läste och man fattade inte boken lika lätt som om man skulle läsa en annan vanlig roman. Personligen tyckte jag inte om boken särskilt mycket, jag hade nog inte läst den om jag inte hade gått i skolan. Herr Arnes penningar är nog mer för dem som g...