Bokrecension: Brev från ljusårs avstånd av Jostein Gaarder

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Den här boken är i början bara en vanlig bok med en vanlig halvt-seriös kille med en vanlig familj.
Det är i alla fall tills Georg, pojken kommer hem från skolan och märker att hans farmor och farfar har kommit på besök.
Men när han kommer in genom dörren och möter dom så är alla bara sittande och stirrande på Georg.

Hans mamma berättar att hans farmor hittade ett brev i en gammal röd barnvagn som stod ute i garaget.
Det underliga var inte att brevet var där, utan att det var till Georg från hans pappa som är död!
Han tycker att det var lite kusligt i början men sen så gick han in på sitt rum med den och började läsa. När han läst igenom cirka halva så börjar han att känna en koppling till sin pappa som ingen annan haft till varken honom eller hans pappa Jan-olav förut. Det visar sig också att Georg har haft fler minnen av sin pappa än han trott.

Förut trodde han att han bara hade ett minne av honom men han har många fler än det efter att hans pappa påminner honom om olika resor och besök runt om i Norge. Den mer mystiska delen som finns i boken hanldlar om "apelsinflickan" , en kvinna som Georgs pappa mötte i sina " yngre dar"
Han berättar om den mystiska kvinnan ( cirka 20 år) som går runt med en stor påse överfull med apelsiner. Jan-olav möter på henne flera gånger under året och flera konstiga saker händer. T.o.m en händelse med Jörgen ( Georgs mammas pojkvän)

De konstiga sakerna är att en gång så hade Jan-olavs hopp nästan tagit slut då han letat efter apelsinflickan i flera veckor.
Men, en dag så går han ut på en lunch och ser henne, livs levande sittande med en apelsin påse som vanligt eller ovanligt för andra.
När Jan-olav ser henne så sätter han sig lite längre bort från henne och bara stirrar på henne, tills dom fick ögon kontakt och han sätter sig bredvid henne.

Deras ögon fördjupar sig i varandra och det behövs inga ord.
Fast det konstiga kommer då hon plötsligt går ut och går iväg medans hon gråter. Jan-olav blir förvirrad och börjar genast fantisera på varför hon grät och vem hon var.



I boken så får man känslan av att i början så är det inte spänning. Men lite senare så får man reda på en massa olika hemligheter och tänkande " AHA!" tillfällen.

Det finns inte bara en huvudperson utan den delas av far och son: Jan-olav och Georg. Båda är mycket mer lika varandra än Georg trott. Det han minns genom vad hans pappa skrev om dagen innan Jan-olav åkte in på sjukhuset då Georg var bara 4 år men gick ändå upp mitt i natten och tröstade sin pappa som satt där ute på terassen och kollade på stjärnorna genom natten.
Där så hade dom ett riktigt far och son ögonblick som man skulle minnas. Dom satt där och talade om stjärnorna och om himlavalvet.
När Georg väl slutat läsa så känner han sig mer mogen och förståndig.
Han gick ut ifrån sitt rum och var en helt annan pojke. Han skulle kunna bära jorden på sina skuldrar.


Boken ger en ny syn på livet och på hur viktigt det är att ta chansen och göra allt för att leva till fullo.
Jostein visar detta genom en otrolig blandning av död, liv, kärlek och mystik.
Man får också känna på hur det är när forntid beblandas med nutid då far och son skapar en berättelse genom tiderna.
Man ser också på hur dom påverkade varanda trots att dom inte fick tala med varandra så fick dom ändå kontakt.


Dags för beskrivningar om personer i boken: Georg Roed är en vanlig blond blåögd pojke på 15 år och tre veckor cirka 174 cm lång.Nöjd med sig själv och sitt utseende.Han är en väldigt "djup" tänkare.
Han älskar astronomi och att spela på piano, hans favorit stycke är den andra versen i Beethovens månskenssonaten.
Han är en väldigt vanlig kille som har ett vanligt liv.

Jan-olav går det inte att skriva så mycket om utom att han hade en stor del visdom och en stor del kunskap som han ville dela med sin bästa vän: Georg.


Georgs mamma: en snäll dam över sina 40. Hon har en pojkvän och två barn. Mogen och självständig men verkar sträng.


Jörgen: Georgs mammas pojkvän och pappa till miriam. Pålitlig. Rödhårig. Väldigt snäll. Gillar att motionera.

Farmor: Är en snäll dam som talar mycket om minnen och om Jan-olav. Runt 70 år. Gillar att sjunga och lys...