Koreakriget

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

1. Vilka var konfliktens huvudaktörer?

Självständiga stater: USA, Kina, Sovjet, Nordkorea och Sydkorea
Statliga organisationer: FN
Militära allianser: Kina och USA
Betydelsefulla personer: President Trumman. General Douglas MacArthur. General Peng De-huai.

2. Konfliktens bakgrund.

Under andra världskriget fanns en överenskommelse mellan Korea och Japan. Korea som sedan 1905 stod under Japanskt kontroll, skulle bli ett självständigt land om man skulle besegra Japan. Efter att Japans förlorat gick sovjetiska trupper in i Korea och intog norr om den 38:e breddgraden och amerikanska söder om den 38:e breddgraden. Dessa soldater var mest till för att se till att avtalen följdes. Men ändå blev det konflikter mellan länderna.
Sovjet tyckte likadant som nordkoreanska kommunister, för att de flesta av hade tillbringat större delen av sina liv i Sovjet eller i Kina när kommunisterna styrde, medan amerikanerna höll med antikommunistiska koreanska politiker. Eftersom Korea inte kom överens om en enad regering, delades landet upp i två delar, Nordkorea och Sydkorea och bildade sina egna regeringar redan den 15 augusti 1948. Nordkorea blev en demokratisk folkrepublik med Kim il Sung som regeringschef. Sydkorea däremot blev en diktatur med Syngman Rhee som ledare.

2. Konfliktens förlopp.

I Nordkorea fanns de stora industrierna och de stora företagen men i Sydkorea fanns mest arbetskraft och människor. Nordkorea ville då med hjälp av Sovjet ta över Sydkorea för att bli en stabil ekonomisk stat. Man hade tänkt ut att med hjälp av Sovjet så skulle man kunna ta över med militär makt. Man ville ta över Sydkorea och på så sätt förena länderna genom krig.
Det var den 25 juni 1950 som nordkoreanska trupper gick över gränsen till Sydkorea för att ta sig till Sydkoreas huvudstad Söul. Detta hade Moskva godkänt, något som gjorde USA och FN mycket upprörda. I New York kallade generalsekreteraren Tryggve Lie samman säkerhetsrådet för att ta upp vad det var som pågick. Sovjet ville inte vara med i mötet för att de visste redan om att säkerhetsrådet ändå skulle säga till dem att sluta hjälpa Nordkorea. I detta möte kom man fram till att man skulle säga till båda de koreanska länderna att sluta kriga. Man skulle kräva att nordkoreanerna drog sig tillbaka från Sydkorea, men Nordkorea ville inte lyda detta. Efter en stridsvagnsattack av Nordkorea föll Söul.
USA:s president Harry Truman såg detta som ett detta som ett hot från det Sovjet och han tänkte men militära medel kunde stoppa detta. Men istället för att vänta på ett godkännande från säkerhetsrådets gav han klartecken till amerikanska luft- och sjötrupper att gå in i Korea och kriga. Nordkoreas stridslinjer bombades av amerikanska flygplan och amerikanska arméer landsattes i Sydkorea. Därmed förklarades krig från båda länderna.

2. Kriget kortfattat

Amerikanerna lyckades i början av augusti 1950 stoppa den nordkoreanska attacken och därefter ta tillbaka huvudstaden Söul. Truman utnämnde General Macarthur som överbefälhavare för FN styrkorna. FN:s trupper var mycket starka och Nordkoreas försvar togs bort utan några större problem. Då kom Sovjet tillbaka till sin plats i säkerhetsrådet för att försöka skydda Nordkorea på ett smidigare sätt än krig. Man höll då en omröstning i generalförsamlingen där man med stor majoritet bestämde att FN-trupperna skulle få fortsätta kriga. Alla var då inte överens. De flesta länder som inte var överens var neutrala länder eller kommunister bland annat Indien.
Samtidigt som Truman gett order om krig i Korea, hade han också gett order att en av USA:s båtar skulle placeras mellan Taiwan och det kinesiska fastlandet för att se till att någon annan försökte lägga sig i från Beijings sida. Kina varnade flera gånger om att de inte tänkte tillåta USA att ta kontroll över hela Korea och ha sina soldater ända till Kinas gräns.
Men MacArthur tog inte Beijings varningar på allvar. Samma dag som de USA-ledda FN-styrkorna gick över den 38:e breddgraden gick då kinesiska arméer över Yalufloden in i Nordkorea under ledning av Peng De-huai.
I mitten av oktober föll den nordkoreanska huvudstaden Pyongyang men när MacArthurs styrkor nådde fram till gränsfloden Yalu slogs de tillbaka av kinesiska styrkor. Nu visade sig att kinesernas varningar inte bara var bluff. Kineserna hade sänt ungefär 250 000 män i hemlighet till Jalufloden i Nordkorea. Denna trupp var mycket framgångsrik och lyckades i november 1950 ta sönder det mesta av motståndarens stridslinjer och ledde till en USA fick retirera. Detta var verkligen ett stort bakslag för USA. USA hade använt nästan alla stridsklara trupper de hade. De hade bara två trupper kvar i Tyskland, men dessa vågade man inte använda eftersom man var rädd att Sovjet skulle kunna ta över en stor del av Europa. Runt nyår erövrade kineserna staden Söul.
Hemma i Washington började man fundera över hur detta skulle sluta och vad man skulle göra. General MacArthur tyckte att man skulle ta till alla medel för att få stopp på Kina tom bomba Kina med atombomber, men man visste att krig mellan Kina och USA hade Sovjet tyckt om. Så denna iden tyckte presidenten var vansinnigt och på våren 1951 blev MacArthur sparkad då han blev för svår att behärska. Detta ledde sen i sin tur till att striderna minskade oerhört mycket. Efter detta så märkte USA att det var omöjligt att ta hela Nordkorea för att Kina hade fått vapen och krigsmaterial från Sovjet och om man skulle försöka ta Nordkorea så skulle kanske ett tredje världskrig bryta ut.
På sommaren år 1951 började fredsförhandlingarna mellan länderna. Kriget fortsatte under tiden men i mycket små former men dessa småstrider utvecklades till större strider och detta gjorde att USA drog sig ur fredsförhandlingarna. De kraftiga strider pågick under två år. Men i juli 1953 undertecknades vapenstillestånd. Men mellan Nord- och Sydkorea fortsatte konflikten men utan strider. Man fortsatte att vakta den 38:e bredgraden.
Under Koreakriget dog cirka 300 000 sydkoreaner, 140 000 amerikaner och 10 000 bland de övriga FN-länderna. Jag hittade ingen fakta om hur stora Kinas och Nordkoreas förluster var, men de förmodas ha varit mycket större. Man beräknade att sammanlagt ca 5 miljoner människor dog i detta krig som inte gjorde någon större förändring.

3. Hur ser läget ut idag?

Nu 50 år senare har de fortfarande inte löst konflikten. Den 38:e bredgraden är hårt bevakad dygnet runt, men man har gjort några framsteg. Sydkoreaner har släppts in i Nordkorea för att hälsa på sina släktingar som de inte har träffat på 50 år. Ledarna för de båda länderna har träffats och skakat hand och man förhandlar om att förena länderna till ett land, men detta kan nog ta ett par år till. Hoppet finns att denna konflikt snart ska lösa sig så att länderna kan handla med varandra och bli ett land till slut. Det sker framsteg hela tiden som är ett tecken på att detta kan vara möjligt.
Sydkorea är idag ett ganska rikt samhälle där folk inte har det så speciellt kämpigt medan folk i Nordkorea svälter och är fattiga. Man ser i detta fall att de länder som på 50-60-talet valde att bli kapitalister och följa USA är ganska rika idag medan de som följde Sovjet och blev kommunister är ganska fattiga.

4. De olika perspektiven

Liberalismen: Den största liberalismen är att demokrater krigar mot diktaturer, inte bara en gång utan två. Man kan säga att detta krig utspelar sig mellan USA och Sovjet men att båda har använt Nord och Sydkorea som ”spelpjäser” Det hela startade i grunden för att Sovjet och USA lade sig i och hade två olika sätt att representera politiken på. Sedan att Syd och Nordkorea lätt länderna lägga sig i och valde att spela med ledde till ett krig där fem miljoner människor dog utan anledning. Så kriget var mellan Syd och Nordkorea men på samma sätt också mellan Sovjet och USA samt i slutet mellan Kina och USA.
Det finns många olika aktörer med i kriget vilket också tyder på liberalism. Samt aktörerna ville i början skapa fred men det gick snett och det ledde till ett krig. Man ville redan från början ha ett enat land som i sin tur kunde åstadkomma något men det blev inte som man tänkte, ena sidan blev för girig och fel påverkad av en annan aktör.
Folkrätten påverkades mycket av vad som pågick. Folk hade inte rätt att gå över till den andra sidan och träffa sin familj under kriget. Men till sist började det gå bättre och man insåg att kriget inte ledde någon stans utan man valde att lösa detta på ett fredligt sätt. På så viss lät man folket leva i fred.

Realismen: Hela realismen handlar i detta fall om makt och militära resurser. Sovjet och USA hade en bra arme som de kunde skicka ner. Sovjet försörjde även andra aktörer genom att bidra med vapen. Båda var militärt starka och ville bara skydda sitt eget intresse.
Att Kina lade sig i var inte heller något oväntat eftersom USA så gott som tvingade Kina att ge respons genom att sätta trupper vid Kinas gränser för att se till att ingen blandade sig. USA trodde att de hade så mycket makt och kunde på så sätt ”skrämma” Kina så att de inte skulle lägga sig i. Men USA hade fel igen.

Konstruktivismen: Det ända som jag tycker stämmer in som konstruktivistisk handling är att Nordkorea hade så mycket företag men så lite arbetskraft att man försökte med våld vinna över Syd så man kunde gå i vinst. Detta tyder på att Nord agerade i så sätt att d...