Skriet från vildmarken

Skriet från vildmarken utspelar sig under slutet av 1800-talet, då det är väldigt dåliga tider i Amerika. Många människor söker sig till Alaska för att prova lyckan som gulgrävare, men inte många lyckas.

Boken handlar om hunden Bucks liv. Han är en modig, intelligent, stor och stark hund, en blandning mellan Sankt Bernard och Fårhund. Buck lever i det soliga Kalifornien med sin ägare Domare Miller och hans familj. Buck lever som en kung på Domare Millers stora ägor och är väldigt bortskämd. Hans förhållande till hans ägare är starkt och de är mycket goda vänner.

Den dramatiska vändningen på Bucks liv börjar när trädgårdsmästaren Manuel kidnappar honom och säljer honom för mycket pengar till en man, som sätter honom på ett tåg utan varken mat eller vatten. Han färdas i två dagar, när han till slut kommer till en man med röd tröja. Buck, som är rasande över hur han behandlats, attackerar mannen gång på gång, men får bara tillbaka hårda slag. Till slut är Buck halvt medvetslös och full med sår och han ger sig. Det är nu som han lär sig Påkens lag; respektera en påk och den som håller den.

Mannen med den röda tröjan är en försäljare och Buck säljs till två män som heter François och Perrault. De är snälla, rättvisa men också stränga. Buck gillar dem och mer hundvana människor får man leta efter. De tar med honom på ett skepp och Buck åker från Kalifornien till Alaska.

François och Perraults jobb är att åka flera hundratals mil med post genom snön, och det enda sättet att göra det är med slädhundar, vilket är vad Buck är till för. Klimatet är en stor förändring för Buck, som annars levt sina fyra år av sitt liv i soliga Kalifornien, och nu får komma till det kalla, snöiga Klondyke.

Det Buck får lära sig tidigt på det nya stället är Tandens lag, genom att se hur hunden Curly hamnar i bråk med en av de andra hundarna. Hon faller när den andra hunden attackerar henne, och när hon ligger ner skadad på marken blir hon snabbt uppäten av skocken av andra hundar som tittat på, och Buck lär sig från och med den dagen att han alltid ska stå upp i bråk.

Det hundarna får att äta är inte mycket och det nya livet förändrar Buck snabbt från kräsen till att äta nästan vad som helst.

Buck lär sig väldigt snabbt hur han ska arbeta i selen och till slut är han en stark och duktig slädhund, mycket tack vare hundarna Sol-leks och Dave som hjälper honom. 

Ledarhunden Spitz, är en elak hund som stjäl mat från de andra hundar, och Buck tycker inte om honom alls. Spitz känner sig hotad av Buck tack vare hans framgång i selen, och för varje chans de får, försöker de bita den andre. Deras aggressivitet leder till slut till ett stort bråk mellan liv och död. Buck vinner, och utses till ledarhund.

När François och Perrault vilar i en stad får de ett nytt arbete, och hundarna säljs. De hinner inte lära känna sina nya ägare innan de säljs igen till de mest okunniga hundmänniskor som finns, Hal, Charles och Mercedes. De är ute efter att bli rika och ska gräva efter guld. De kan nästan ingenting om slädhundar, packning eller mat. De åker iväg från staden innan hundarna har hunnit återhämta sig tillräckligt, och under färdens gång låter de hundarna springa länge innan de endast tar en kort vila. Hundarna blir tröttare och tröttare och till slut orkar inte Dave något mer, han kämpar, men till slut dör han i selen, plågad av smärtor och totalt utmattad. Trots Daves bortgång fortsätter Hal, Charles och Mercedes färden som vanligt, som bara blir värre och värre.

Dagarna går, och eftersom det är vår har isarna på floderna och sjöarna blivit tunna. När Hal, Charles och Mercedes kommer till ett nytt ställe för en kort vila, vill inte Buck resa sig igen när de sedan ska ge sig av. Dels är han utmattad, dels känner han på sig att något inte är som det ska. När han inte ställer sig upp slår och piskar Hal honom för att få upp honom, utan att lyckas. Halvt ihjälslagen räddas Buck av en man vid namn John Thornton. Han skär loss linorna till släden och därmed är Buck fri från de hemska människorna.

Eftersom Hal och de andra är så envisa fortsätter de över floden, trots John Thorntons försök att stoppa dem, och både John och Buck ser dem plötsligt försvinna ner i floden. Det var det sista Buck såg av någon av dem.

Buck och Johns förhållande är så bra, att den enda människa Buck någonsin kommer att älska är John. De gör allting tillsammans och Buck är väldigt lycklig, om man bortser från de rop han hör inifrån sig. Rop han har hört ända sedan han började som slädhund, rop om hur han borde leva, med sina förfäder, fria i skogen. De är inte heller de enda rop han hör. Han hör vargarna som ylar från vildmarken och Buck tillbringar mer och mer tid i skogen. När han är med John kan han försvinna och ibland vara borta flera dagar, bara för att vara med sina förfäder vargarna och jaga. En gång följer han med en varg som är ute och jagar, flera dagar är de tillsammans, men mitt ute i vildmarken kommer han plötsligt ihåg John och återvänder till honom.

Buck slutar inte vara ute i skogen, men han går inte heller direkt långt från John. En dag hade han dödat en fullvuxen älgtjur helt själv, och återvänder till Johns läger, fylld av stolthet. Men stoltheten försvinner och ersätts av sorg och hat när Buck finner honom död. Hans kropp är full av pilar och Buck sätter igång att följa efter spåren efter dem som gjort detta mot hans älskade vän. Spåren leder till indianer, som Buck dödar. Dessa blir de sista människor Buck träffar på, innan han försvinner in i vildmarken till hans förfäder och egentliga liv. 

Författaren till boken Skriet från vildmarken är Jack London. Jag gillade att han presenterade olika sorts människor i boken, så som snälla som elaka. Exempel på snälla var Domare Miller, John Thornton, François och Perrault, medan mannen med den röda tröjan var elak. Han var elak eftersom han slog Buck, men samtidigt räddade han livet på honom på ett sätt, för hade inte Buck haft respekt för påken hade han kunnat försöka ta död på många människor, som då hade skjutit honom eller nåt liknande.

Det fanns exempel på kunniga och okunniga människor också. Kunniga var John, François och Perrault. Okunniga var Hal, Charles och Mercedes som även ett bra exempel på hur människor inte ska göra och vara. De gav sig ut i vildmarken med för mycket packning och för lite kunskap. Tack vare deras egoism tog de död på Dave, och till sist alla de andra hundarna...