Ivar Lo-Johansson

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Den 23 februari år 1901 föddes författaren Ivar Lo-Johansson i en statarfamilj i Hammersta-Häringe på Södertörn söder om Stockholm. Eftersom han växte upp i en statarfamilj, är hans genre arbetarklass.
Ivar Lo-Johansson, en typisk arbetarklassförfattare, men vad menas med det? Jo, det är en författare som beskriver samhällets klasskillnader. Under 1900- talet, när Lo-Johansson levde, var skillnaderna mellan fattig och rik väldigt stora och samhället var inte alls lika rättvis som det är nu.
Många tror att Lo-Johansson endast skrev om misär och lidande, men hans böcker var också humoristiska.
Flera av hans böcker är självbiografier, baserade på hans uppväxt, till exempel Pubertet där han berättar om hur han fick lära sig allting själv. Lo-Johansson hade en känsla av att han var ett oupptäckt geni, han lärde sig allt han kunde själv, eftersom han bara gick i skolan tills han var elva, för längre gick man inte i skolan om man tillhörde arbetarklassen. Man förväntades istället vara ute på gården för att bruka och skörda jorden. Ett barn som satt inne och läste kunde lätt uppfattas som kontroversiellt, som om man tyckte att man själv var mycket bättre än de andra som var ute och jobbade på gården.
Lo-Johansson ville ändå läsa, skriva och studera och bli av med arbetarstämpeln, han ville till en högre nivå. Han hade usel lön där han jobbade och ville börja ett nytt liv. Han läste hela dagarna, lånade böcker av andra och var så målmedveten och fokuserad att inget kunde stoppa honom. Han skulle bli författare. Han ville också flytta in till staden. Staden där allt kunde hända, staden med nya möjligheter och nya vägar. Det var vad alla ungdomar ville; flytta in till staden. Det beskrev Lo-Johansson i boken ’Asfalt’.
Ivar Lo-Johanssons stora genombrott kom med romanen ”Godnatt jord”. Den kom ut år 1933 och beskriver hela hans barndom.
De tio första åren som Lo-Johansson var författare, var hans föräldrar fortfarande statare. Ivar Lo-Johansson skrev då flera noveller och artiklar om den orättivsa mellan olika samhällsklasser som han såg på så nära håll. Pappa Johansson är huvudpersonen i många av Ivar Lo-Johanssons böcker, till exempel i ”Analfabet”. Ivar Lo-Johansson försvarar pappan, och skriver saker som talar för pappan; hans låga inkomster och jobb. Ivar Lo-Johansson menar att arbetare också är människor. Skillnaden är bara att arbetarna måste arbeta med tungt slitsamt arbete.
Ivar Lo-Johansson engagerade sig också i många andra sociala frågor. År 1952, när han redan var en känd författare, skrev han ”Ålderdoms-Sverige” som handlar om de äldres situation på ålderdomshem och liknande platser. Lo-Johansson hade sett en del hemska saker som de gamla fick vara med om och de händelserna skildrade han i sin bok.
Det är tydligt hur Ivar Lo-Johanssons tid skiljer sig från idag. Förhållandena var i många fall hemska, men kamp och reformer förde på utvecklingen rätt håll. Att Ivar Lo-Johansson var socialdemokrat var inte heller så konstigt, eftersom de genomförde en hel del av de förändringar han ville se. Att Lo-Johansson liksom många andra författare själva fick det bättre ifall socialdemokraterna fick makten, var naturligtvis en extra faktor. Men Ivar Lo-johansson vägrade att lämna sina rötter, det var nog mycket det som gjorde att han i så stor utsträckning skrev om arbetarna och deras upplevelser.

Källor:
Om Ivar Lo-Johansson, en bok av Bertil Palmquist.

http://www.brunnsv...