Islams utbredning

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Medan jag höll på att samla in material för den här uppsatsen fann jag det väldigt intressant när jag jämförde olika källor, speciellt texter på Internet. Jag visste sedan förut att islam var ett känsligt ämne att ta upp, för att det första de flesta tänker på när man nämner islam är det heliga kriget, terrorister och kvinnoförtryck. I många texter som jag läste fick jag en känsla av författarens subjektivitet, oftast tog man ställning som ”vi” och ”de”.

Jag valde att skriva om detta ämne av flera olika orsaker. För det första är det väldigt aktuellt tema, det talas mycket om muslimer, islam och speciellt det heliga kriget i våran media. Jag tycker att mina kunskaper om islam och dess utbredning är väldigt dåliga och det ville jag ändra på. Jag har ofta hört om den heliga staden Mecka och Kaba men jag visste inte exakt vilka deras roller var i islams historia. Jag ville ta reda på var början av själva religionen utspelades och under vilka omständigheter. Vilka var det som blev muslimer i första taget och varför? Hur lyckades Muhammed övertala så många att ta honom som sin ledare?

Jag ville undersöka på vilket sätt islam lyckades spridas så snabbt och till olika delar av världen. Muslimer bor i stort antal inte bara i arabiska länder, utan i Afrika och Europa. Jag ville ta reda på hur utbredningen gick till och vad det var som fick folk att omvända sig till muslimer.


Hur levde araber innan islam?

Hela Arabien hängde samman genom handel men inte bara genom den. De bofasta och beduiner var beroende av varandra. De bofasta var jordbrukare och odlade växter medan de från beduinerna fick kött och mjölk. Beduinerna bedrev karavanhandel och bytte sina varor med de bofasta.

Fram till början av 600 – talet hade araberna en sorts naturreligion. Vid sidan av gudarna dyrkades heliga träd, stenar och källor. Man dyrkade den svarta stenen Kaba i staden Mecka.
Nomader var under ledning av olika hövdingar. Hövdingen kallades shejk och var en man som tillhörde en av de ledande familjerna och hans uppgift var att vara skiljedomare.

Arabien är området väldigt känsligt för klimatpåverkan och fruktbarheten är osäker. Vid befolkningsöverskott eller svält hände det att stammarna gav sig iväg mot de civiliserade områdena i norr på jakt efter byte eller helt enkelt för att överleva. Det har ofta hänt att stammarna invaderat rikena i Palestina, Syrien och Irak. Ibland lyckades de hålla sig fast och skapa små stater. Men inom kort hände det att de smälte ihop med den lokala befolkningen och civilisationen och assimilerades helt.
Det var viktigt för dem att försvara sin heder - den skulle försvaras med blodshämnd om det behövdes. Detta ledde till långvariga släkt tvister. Samhället var patriarkaliskt och krävde lydnad från kvinnorna men de hade relativt stor frihet.

I slutet av 500-talet hade befolkningen i staden Mecka upphört att vara nomader men klanerna var fortfarande sammanhållna och alla medlemmar hölls ihop med sina egna. Tänkesätten var i princip de samma som hos nomaderna.

En viss rivalitet förekom, några blev rikare än andra allt eftersom köpenskapen blev viktigare i staden. Handeln började utvecklas på allvar. Vissa köpmän blev rika och började strunta i klansolidariteten. Det fanns ett starkt behov av en ny ideologi med en mer allomfattande bas än stamorganisationen och här kom Muhammed ganska bra in i bilden. Men först stötte han på ovilja hon meckaborna.

Det var i början av 600-talet som köpmannen Muhammed kom och började predika om ny religion och arabernas levnadssätt började förändras.

Hur reagerade meckaborna på Muhammeds förkunnelser?
Omkring år 610 trädde Muhammed fram bland sin stads invånare med sina förkunnelser. Han predikade att det bara finns en Gud. Han berättade om att han fick sina budskap från Gud genom ängel Gabriel och talade om domedagen som väntar alla otrogna.

De rika borgarna i Mecka ogillade Muhammed. Hans förkunnelser stred mot deras tro på flera gudar och stenar. Samtidigt var den heliga stenen i Kaba deras stora inkomst källa. Helgedomen Kaba gav invånarna stora inkomster eftersom vallfärden förde dit människor från hela Arabien. Att domedagen väntar på dem som dyrkar avgudar uppfattade de som ett hot mot dem själva vilket gjorde Muhammed ännu mer ogillad. Under tio år lyckades han vinna bara ett 60-tal anhängare bland meckaborna.


Flykten från Mecka till Medina

År 622 blir Muhammed slutligen tvungen att fly från Mecka till Medina. Med det året börjar muslimerna sin tideräkning.
Medina var en enkel stad med tre olika stammar som levde väldigt utspritt och försörjde sig med jordbruk. De slogs ihop i en gemenskap med utvandrarna från Mecka under Muhammeds ledning. Det blev svåra tider för Muhammed och hans anhängare. De hade svårt att försörja sig eftersom de kunde väldigt lite om jordbruk. Ibland fick de även svälta. Då började konflikter med Mecka på allvar. De gav sig ofta på meckabornas karavaner och plundrade dem på mat och värdesaker. De små attackerna utvecklades med tiden till väpnad konflikt.

Muhammeds första stora seger gjorde att hans namn kom på allas läppar. Han visade sig vara en mästare i att förhandla, han behöll goda kontakter med beduinerna. Hans personlighet gjorde ett starkt intryck på folk. Han upprättade ett nät av bundsförvanter vilket ökade hans militära möjligheter. Till slut blev Muhammeds ställning så stark och efter att han avgjort att den heliga stenen i Mecka var värd att dyrka lyckades han helt övervinna meckabornas motstånd. Han dog år 632.


Hur gick islams expansion till?

Expansionen gick snabbt. Stammar från den inre Arabien har också förut brutit sig ut och invaderat Palestina, Syrien, Irak i letandet efter nya inkomstmöjligheter. Men den här gången var det något helt annat. Meckaborna hade under ett par hundra år förändrats från beduiner till etablerade köpmän. Tack vare islams politisk-religiösa organisation lyckades expansionen så snabbt. Islams ideal ledde till en originell allians mellan stadsbor och nomader vilket blev grunden till islams styrka. Den nya religionen passade klansamhällets moral som byggde på tapperhet och ära. Den svetsade samman olika stammar och stadsborna med dem och på det viset blev araber alltmer organiserade och starkare.

Efter Muhammeds död rådde stark oro bland stammar och hans efterträdare var tvungen att hitta en gemensam fiende för att ena stammarna. Det var början på det heliga kriget. De stora erövringarna var kalifen Omars triumf och ansvar. Syrien och Palestina intogs ganska snabbt. Persernas huvudstad föll redan 637.

Araberna trängde effektivast fram där de kunde rida med sina kameler. Sådana områden var de stora öknarna och de mellanliggande floddalarna medan det gick lite svårare med bergstrakterna. De religiösa och språkliga minoriteterna lyckades leva kvar i bergen t ex berberna i Nordvästafrika, kristna i Libanon och kurderna i norra Irak.

År 651 låg det hela persiska riket öppet för kalifen. Den snabba framgången berodde på flera olika saker. Bysantinerna och perserna hade tröttat ut varandra genom en lång kamp. Ingen av de förstod i tid vilken fara som hotade från araber. De hade också inre problem som exempelvis motstånd från den syriska och egyptiska befolkningen mot bysantinernas tro och att den syriska befolkningen inte ville stötta kejsaren. I Egypten var stämningen häftigt antigrekisk.

Som belöning gav Omar sina soldater en fast lön istället för jord. Araberna fick inte äga fast egendom utanför Arabien och de bodde i olika läger eller garnisonsstäder. De blandades eller tog kontakt sällan med den lokala befolkningen. Regeringen övertog administrationen över all jord som varit kronans eller som lämnats i flykt.

De ickemuslimer som stannade kvar fick behålla sin jord mot betalning av en fast skatt. De blev fritagna från militärtjänst och alla som var monoteister fick utöva sin religion fritt. De fick också behålla sina platser i samhället därför att araber inte hade folk nog eller tillräckligt med utbildade administratörer för att hålla igång samhället i hela Främre Orienten själva.

Omar dödades år 644 men framgångarna fortsatte men i långsammare takt än förut. Avståndet till baserna blev längre, den första generationens glöd var borta och fälttågen blev dyrbarare på alla sätt.

Medan Iran definitivt besegrades byggde den nye kalifen upp en flotta som han bemannade med kristna syrier och egyptier. Med den lyckades han inta Cypern och efter en stor seger i Mindre Asiens kust låg år 655 Medelhavet öppet för islam och likaså Mindre Asiens fastland. En seger över kineserna vid Talas säkrade muslimernas välde.

I väster lyckades araberna inte med försök att krossa det bysantinska riket. Konstantinopel attackerades ofta men klarade sig alltid. Däremot lyckades bysantiner inte försvara sina områden i Nordafrika. Kalifen gjorde framstötar här och från Tunisien fortsatte han ända fram till Atlanten. Man lade under sig hela Nordafrika under en kort period. Karthago föll år 698 och blev en gång till utraderad från kartan.

Slutligen gick araberna över Gibraltar sund och Pyrenéerna. Men med erövring av Spanien hade de gått så långt det gick att gå. De sista kaliferna härskade då över ett imperium som sträckte sig från de nordspanska bergen ända bort till kinesernas gränsposter.


Araber som handelsfolket

Genom sitt herravälde över Medelhavets kuster blev araberna snart det ledande handelsfolket. Från perserna ärvde de en betydande industri som de byggde ut. Vapen, tyger, mattor, schalar spreds över hela den kända världen. De arabiska köpmännen övertog även handeln med Indien och Kina varifrån de hämtade kryddor och siden.
Stora handelsstäder uppkom och rikedom och förmögenhet spreds; både till privat personer och till kaliferna.
Mycket av denna förmögenhet användes för utbyggandet av landet, vattenledningar, värdshus för karavaner, skolor, moskéer…


Hur behandlades och omvandlades de besegrade folken?

Islam var nästan från början spridd med hjälp av militära framgångar. Men judarna och de kristna såg det arabiska väldets expansion under 600-talet mer som en befrielse från deras tidigare, strängare herrar, än ett hot. De fick behålla och utöva sin religion så länge de betalade en extra skatt, som tecken på att de var andra klassens medborgare. Många konverterade till islam av karriärskäl.

De underkuvade folken behandlades i allmänhet milt och många övergick till islam och antog arabiskt språk. Men samtidigt tog araberna upp lite från de andra folkens kultur och vidareutvecklade det de hade lärt sig. På det viset uppstod den arabiska kulturen som är en blandning av arabiska, grekiska och persiska element. Den spred sig över hela det islamiska områden och kom att spela en stor roll för Västerlandets kultur.

Under den följande tiden betydde även de kristna araberna mycket för arabisk kultur och vetenskap. De samarbetade med muslimerna i många århundraden. Detta samarbete gjorde stora vetenskapliga framsteg möjliga. Man bevarade många viktiga skrifter från antika filosofer och andra lärda. Man var inställd på att bevara och inte förstöra. I fråga om naturvetenskaperna låg araberna under hela medeltiden långt före européerna. Detta är bevis på storhet och den snabba utvecklingen en kultur som är blandad kan ha. De bevarade många dokument från antikens lärde och filosofer medan de brändes i Europa under medeltiden.

Islam anser att alla religioner dyrkar samma Gud, speciellt judendom och kristendom anses vara erkända religioner, genom att de ses som föregångare till islam. Judar och kristna anses därför redan vara troende och behöver inte omvändas. Men en muslim bör i samtal med dessa grupper, försöka plocka bort alla fördomar om islam, för att motparten själv skall ha chans att bilda sin egen uppfattning och gå över till islam.

De första som omvände sig i något större antal var krigsfångar som annars skulle ha blivit slavar. Förutom krigsfångar var det ofta personer ur högre samhällsskikt som på så sätt försökte bevara sin rang.

De som var muslimer betalade lägre skatt än andra, vilket ledde till massomvändelser. Ett annat effektivt sätt att vinna människor för islam var att ta de med i de islamiska härarna, något som gav utsikter till byte. Men ändå blev det kristna områden kvar inom det arabiska väldet: ex. Syrien.

Vissa omvändelser skedde av religiösa skäl. Under den första tiden av islam framstod den som en enkel och klar lära som inte ställde några övermänskliga krav. En övergång till islam kom naturligt.

Behovet att identifiera sig med de nya herrarna ökade efter hand. Det som stod allt klarare för människor var att araberna hade kommit för att stanna. Folk ville hålla sig väl med och ansluta sig till de nya herrarna.


Den arabiska civilisationens fall

Kalifen som var både andligt och världsligt överhuvud bodde först i Medina men flyttade sedan till Damaskus och därefter till Bagdad. Han fick det svårt med tiden att göra sin makt gällande överallt. Vissa splittringar och tvister fanns redan strax efter Muhammeds död och stannade kvar även fram till våra dagar.

Det arabiska området drabbades alltmer av invasioner av krigiska nomadfolk från Centralasien. De ödelade städer och bevattningssystem, och mycket land omvandlades till betesmarker åt de nya herrarnas boskapshjordar. Ett av dessa nomadfolk var mongoler. De stormade fram över Främre Orienten vid mitten av 1200-talet.

Strider bland turkiska regementen ledde till stora inbördes strides som tog kraft från själva regerandet. Den ständiga oron bröt långsamt sönder områdets ekonomi. Jordbruket förföll, landsbygden avfolkades och många blev nomader.

Handel med Europa blev allt mindre givande och kom i obalans. Europa exporterade främst textil, stål, vapen till Främre Orienten medan araber exporterade obearbetade varor som ull, olivolja, hudar. Handeln med Europa låg helt hos kristna och judar.

Spanien gjorde sig självständigt redan under 700-talet och de andra delarna gjorde sig snart fria. Det arabiska väldet föll sönder i en rad självständiga stater, men de flesta erkände fortfarande kalifen i Bagdad som sitt religiösa överhuvud.


Övergång till det osmanska riket

I början av 1500-talet införlivades hela det arabiskt talande området (utom Sudan och Marocko) med det osmanska (turkiska) väldet. Det hände ingen förändring av det politiska och sociala system som redan fanns där under flera hundra år. Redan under de arabiska kalifernas tid hade provinserna haft en militär styrelse, dominerad av turkar som gått i tjänst hos kalifen. På 1200-talet hade de turkiska regementena blivit så mäktiga att de kunde utnämna härskarna bland sina egna.

Osman erövrade under slutet av 1200-talet stora delar av Mindre Asien. På 1500-talet omfattade det osmanska riket större delen av Balkan och Mindre Asien samt Irak, Syrien och Nildalen.


Slutsats

De...