Ludwig van Beethoven

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ludwig van Beethoven

Beethoven föddes i staden Bonn i tyskland 16 december, 1770.
Han arbetade som tonsättare och fick sin första musikaliska undervisning av sin far men hans första betydande lärare var Christian Gottlob Neefe som var hovorganist i staden.
Beethoven fungerade som Neefes assistent från och med 1781 och antogs som cembalist i hovkapellet 1783. 1783 utgavs även hans första klaversonater.

År 1792 bosatte han sig i Wien. Han försökte etablera sig som pianist och tonsättare i staden. Den musikaliska begåvning han hade i kombination med goda kontakter i den wienska högadeln ledde snart till framgångar särskilt som pianist.

Beethoven blev känd för sin improvisation och för sina soloframträdanden i egna verk.
Hans större kompositioner började publiceras 1795. På så sätt uppmärksammades han också alltmer som tonsättare.

Sommaren 1801 berättade Beethoven för en nära vän att han började få svåra problem med sin hörsel, som gradvis försämrades. Ca 1818 led han av nästan total dövhet.I förtvivlan över sitt handikapp funderade Beethoven på att begå självmord, enligt Heiligenstadt-testamentet som han 1802 skrev till sina två bröder men som påträffades först efter hans död.På grund av hörselskadan slutade hans pianistkarriär och bidrog till att han uteslutande ägnade sig åt komponerandet.

Under åren 1803-13 var han som mest aktiv och det flödade nyskapande verk ur hans penna.
Kring 1813 var Beethoven som mest berömd men mådde ändå inte särskilt bra. En uppslitande kärleksaffär med den gifta Antonie Brentano hade startat sommaren 1812.

Men det största bekymret kom när brodern Carl dog 1815. En vårdnadstvist om brorsonen Karl uppkom då mellan Beethovens mor och han själv. Först efter fem år av processer avgjordes tvisten till Beethovens fördel. Men Beethovens förhållande till brorsonen blev fyllt av kriser och konflikter. Till detta kom hans försämrade hälsa som nu gjort honom nästan helt döv.
Beethovens kreativitet minskade under flera år men återvände med ny kraft från ca 1818.
Han levde sina sista år med sviktande hälsa.

Beethoven dog 1827 efter en lång och utdragen sjukdom (levercirros). På hans begravning på Währinger Friedhof kom många tusen deltagare. År 1888 fördes Beethovens kvarlevor tillsammans med Schuberts till Wiens Zentralfriedhof, där de nu vilar sida vid sida.













Beethovens stil

Grunden för Beethovens stil var de principerna för musikalisk gestaltning som etablerats under högklassicismen, främst av Haydn och Mozart. Samtidigt var hans främsta verk viktiga influenser till de efterföljande romantikerna (Schumann, Schubert, Brahms m.fl.) genom sin individuella utstrålning och kraft
Också som personlighet kom Beethoven att få ett nästan mytiskt rykte som romantisk kompositör.
Positionen som den förste "frie" tonsättaren möjliggjordes till mer och mer dels av den wienska högadelns stöd, men den krävde också konstnärligt självförtroende och viss respektlöshet mot uppdragsgivare och förläggare.
Beethoven har drag av både klassiker och romantiker. Om han främst betraktas som det ena eller det andra beror på vilket perspektiv man ser det från.
Den viktigaste delen av Beethovens produktion är hans instrumentalmusik särskilt symfonier, konserter, sonater, kvartetter och övrig kammarmusik. Sedan mitten av 1800-talet har man indelat hans skapande i tre perioder:

Den första perioden pågick till ca 1802 och kännetecknas av en säkrare behärskning av den klassiska stilen stämmer överens med den andra symfonin och de tidiga kvartetterna.

Under den andra perioden som pågick till ca 1813 utvidgar Beethoven de klassiska stilmedlen. Stilen blir mer individuell.
Denna självständiga inriktning märks särskilt av den tredje symfonin (Eroican) och de därtill komponerade pianosonaterna (Waldstein, Appassionata) och kvartetterna (Razumovskij). Under hela perioden skapas en rad innovativa verk, symfonierna 3-8 där de mer dramatiska med udda ordningstal varvas med de lyriska med jämna nummer.
Den enda operan i Beethovens skapande är Leonore. Dess tre versioner (1805, 1806, Fidelio 1814) visar svårigheter att finna en slutgiltig utformning.

Beethovens tredje och sista skaparperiod varade ur de kritiska åren kring 1815. Hans sena stil har allmänt igenkänts som visionär.
Den framträder tydligast i de sena pianosonaterna och stråkkvartetterna.
Den dramatiska gestiken finns kvar men utökas med en ovanlig variationsteknik. Vid sidan av kammarmusiken är periodens viktigaste verk den nionde symfonin.
Beethovens tonsprå...