Framtid 2022

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

- Fem minuter kvar till sändning! ropade en av producenterna.
Det var alltid samma kaos på tv-stationen, trots att man gjorde det här varje dag. Travar med rekvisita och papper låg utspridda överallt. Kablar ringlade som svarta ormar över det gråa laminatgolvet. Den enda platsen som var snygg och prydlig var den som syntes i bild.
Men det som var mest utmärkande för tv-stationen var myllret av människor. Där fanns producenter som kunde kännas igen på deras head-set och handdator, tv-hallåor som varje dag bar en ny lagom snygg och diskret kavaj, kameramän med stora hörlurar och skrynklig T-shirt. Alla gick de runt och kors och tvärs i rasande tempo. Det hela var som en myrstack. Nya uppdateringar och händelser inträffade hela tiden, vilket betydde att inget var klart och bestämt förrän det hade gått ut i sändning. Idag hade mikrofonen pajat också, men den ersattes snabbt igen. Ljudassistenten räckte över den lilla genomskinliga mikrofonen till nyhetsuppläsaren. Hon tog emot den och fäste den på kavajen med ett lätt tryck. På nära håll såg den ut som en lins som närsynta förr, innan man började bota närsynthet på medicinskt väg dvs. På långt håll syntes den inte alls.
- Kan du prata lite, sa ljudteknikern till nyhetsuppläsaren och tog på sig hörlurarna.
Hon läste snabbt de första raderna om valvakan innan han nickade och gjorde tummen upp.

Medan de sista justeringarna gjordes satte hon sig tillrätta framför kameran. Hon kollade igenom pappret hon hade framför sig. Det första inslaget handlade om genteknik. Det fick henne att tänka på gårdagens avsnitt av Vetenskapens Värld som hade handlat om just det. Den nya gentekniken gjorde det möjligt att förändra gener hos vuxna individer. Detta hade redan börjat andvändas av både idrottsmän och plastikkirurger. Allt gick så snabbt nuförtiden, speciellt tekniken. Den har förändrat samhället enormt, i alla fall i väst. Bara något så enkelt som att arbetarpartier hade backat till nästan ingenting för att det knappt fanns några arbetare kvar längre. Enklare robotar hade gått ned i driftkostnader vilket gjorde att mänsklig arbetskraft inte längre behövdes i lika stor utsträckning. Arbetsgivare föredrog robotar dels för att de kostade mindre men också för att de t ex inte kan strejka. Detta gjorde att arbetslösheten flerdubblats och många människor led av depression. Att man lika gärna kunde ersättas av en maskin om man inte var specialutbildad, var inte direkt någon uppmuntrande tanke.

Kanske människans omdöme inte räckte till för att kunna avgöra vad som var framsteg för mänskligheten och vad som inte var det. Man kunde t.o.m. köpa mat på postorder. Något företag i Danmark ansåg att man inte skulle behöva ta sig till närmsta matbutik för att köpa matvaror utan utvecklade ett system för att beställa mat på nätet. Det hade sedan spritt sig över hela Norden. Den enda människan man då egentligen behövde träffa i vardagslivet, var budet som körde varorna hela vägen hem till en i sin solcellsdrivna bil. Själv så försökte hon fortfarande träffa så mycket människor som möjligt. Hon kände inget nöje i att sitta hemma och styra allt från datorn. Samhället hade blivit för inriktat på teknik och digital kommunikation och mer och mer skärmade man av världen utan för. Men som tur var, var det inte så på alla platser. Hon ville ut och resa, umgås med människor utan att först behöva boka tid. Därför försökte hon besöka sina gamla farföräldrar och kusiner i Kina så ofta hon kunde. Där kändes det nästan som om tiden stod stilla, det var bara rynkorna i ansiktena som avslöjade att åren gick. Även om Kina hade utvecklats mycket så märktes det inte särskilt mycket i vardagslivet på landet. Där hade man fortfarande samma gemenskap med andra i omgivningen, inte bara med sin familj. Atmosfären fanns bevarad, och det var den hon längtade efter varje gång hon kom tillbaka till Sverige.
Just då avbrö...