Hjärnan

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Hjärnan och nervsystemet är kroppens central. Hjärnan skickar iväg impulser och signaler ut i kroppen via nervsystemet. Dessa styr i stort allt som sker i kroppen, allt från andning och hjärtslag till när du vickar på tårna eller borstar tänderna.

Hjärnan består av storhjärnan, lillhjärnan och hjärnstammen. Hjärnan skyddas av kraniet och av flera hjärnhinnor. Det finns även vätska inne i huvudet som dämpar stötar och slag mot huvudet. Hjärnan utgör ca 1,5 till 2 % av kroppsvikten. Ändå svarar den för 15-20 % av syreförbrukningen i vila. Hjärnan behöver alltid syre och näring för att inte skadas, den kan nämligen inte lagra syre som t.ex. musklerna. Hjärnan består av två olika sorters celler, nervceller (så kallade ”neuroner”) och stödjeceller (”gliaceller”).


Storhjärnan
Storhjärnans yttersta skikt består av en grå substans som kallas ”hjärnbarken”. Den består av nervcellernas kroppar och är den delen av hjärnan vi tänker med. Under barken finns vit substans. Den består av nervbanor som är täckta av en ljus fettliknande substans, myelin. En nervbana är en bunt axoner, nervcellernas långa utskott som binder samman cellerna. Storhjärnan är delad i två halvor, den högra och vänstra hjärnhalvan.

Människan har oftast en dominant hjärnhalva och det avgör en del av personligheten. Har man en dominant högerhalva har man lätt för sång och musik och för att rita och måla, denhär hjärnhalvan kallas ofta den ”konstnärliga hjärnhalvan”, man har nämligen bra fantasi och har en ganska drömmande läggning. Har man istället en dominant vänsterhalva är man ofta en bra talare, uppläsare, poet eller författare. Man kan också ha lättare för att vara glad och positiv. Man är ofta bra på matematik. De två halvorna kompletterar varandra och är sammankopplade genom ”hjärnbalken”. I den löper miljontals nervtrådar från den ena halvan till den andra. Varje halva delas in i fyra lober: pannloben, hjässloben, tinningloben och nackloben. I pannloben finns bl.a. motoriska centra, i hjässloben centra för berörings- och känselsignaler, i tinningloben hörselcentra och i nackloben syncentra. I pannlobens och hjässlobens hjärnbark har varje kroppsdel ett eget område. Ansiktet och handen har något större område än övriga kroppsdelar på grund av behovet av finmotorik, t.ex. när du ska skriva eller när ett ansiktsuttryck visar sig i ditt ansikte.


Lillhjärnan el. Reptilhjärnan
Lillhjärnan samordnar impulser från öronen, ögonen, balansorganet och lederna och styr musklerna automatiskt när vi rör oss. Den koordinerar rörelser så att muskler ska arbeta mjukt och smidigt.


Hjärnstammen
Mellanhjärnan, mitthjärnan, hjärnbryggan och förlängda märgen kallas för hjärnstammen. Förlängda märgen styr andning och blodcirkulation. Hjärnbryggan, som ligger under mitthjärnan, fungerar som kommunikationsmedel för lillhjärnan och storhjärnan. Mitthjärnan styr de icke viljemässiga regleringen av aktiviteten i kroppens skelettmuskler. Mellanhjärnan, som inte har någon direkt gräns mot storhjärnan styr vätskebalans, sexuell aktivitet och kroppstemperatur. Sömn- hunger- och törstcentra finns här.


Associationsbanor
När hjärnan mottar ett intryck som den anser viktig lagrar den det i minnet. Är det en liten fågel du håller i handen registrerar hjärnan att fågelns klor är vassa och rispar huden, när den sjunger hörs ett högfrekvent ljud och du märker att fjädrarna är färgrant utsmyckade. Nästa gång du hör samma fågelsång, eller något rispar din hud, eller du ser en likadant mönstrad fjäder kommer du troligen att tänka på fågeln. Ju äldre man blir desto fler intryck har man lagrat och desto fler associationsbanor öppnas. Följande är ett exempel på hur man kan associera i olika banor. En gammal man som hälsar på hos en släkting och får se ett kort på en gammal dansbana, kommer plötsligt ihåg en kväll för 30 år sen när han mötte sin hustru. Han minns att hon hade en klänning med blåklockor på. Han kommer då att tänka på att sommaren snart är här och blåklockorna kommer att slå ut. Han har problem med pollen så han kommer att tänka på medicinen som står i skåpet därhemma. Det hade han fått på recept av den där trevliga läkaren från Gällivare. Han minns då att dansbanan han sett på fotot låg i Gällivare.


Inlärning
När man föds existerar nästan inga kopplingar mellan nervceller och aktivitetscentra (syn- rörelse- hörselcentra). De första åren tränar barnet syn, hörsel, tal, motorik mm. Genom att nerverna skickar ut axoner blint ut till andra nervceller. Blir dessa axoner användbara förstärks de och förblir levande och brukbara. Finns det däremot något axon som inte har någon funktion dör det. På så sätt fylls inte hjärnan av en massa onödiga kontakter.
Ju mer man gör någonting desto skickligare blir man på det. En människas normala kapacitet att komma ihåg en sifferföljd är 9. efter 100 övningstillfällen klarar man ca 40 siffror och efter ytterligare 100 övningstillfällen 80 st. Det är max, efter det blir man varken bättre eller sämre på att minnas. När man är ung lär man sig mycket lättare än när man blir äldre. Detta beror på en spärr som aktiveras under de senare tonåren. Efter det blir det väsentligt svårare att lära sig. Man har också lättare för att lära sig det man tycker om; är man t.ex. intresserad av historia men inte av kemi är det lättare att lära sig att Gustav Vasa blev kung år 1523, än att H2O är vatten.


Minne
Det finns ett korttidsminne och ett långtidsminne. Korttidsminnet används i vardagen, ett telefonnummer som man läser för första gången är redan glömt när man ringt och pratat en liten stund. Eller när man åker tåg och ser det förbirusande landskapet minns man bara enstaka detaljer när man kommit fram. I långtidsminnet hamnar allt vi upprepade gånger utsetts för, en text som vi läser om och om igen hamnar efter ett tag i långtidsminnet.


Sömn
En tredjedel av våra liv upptas av sömnen. Det är under sömnen vi återhämtar oss och bearbetar dagens händelser. Ett nyfött barn behöver i regel ca tolv timmar sömn. Detta avtar med åldern, en tonåring behöver ungefär åtta timmar och en vuxen något mindre. Sömnen är som djupast under de första timmarna. Då blir andningen långsam och regelbunden, musklerna är avslappnade och hjärnaktiviteten låg. Man drömmer inte under djupsömnen. Sömnen brukar delas upp i sekvenser; varje sömnsekvens är i regel nittio minuter lång och innehåller en drömperiod. Den första drömperioden är fem till tio minuter lång, men perioderna blir längre och längre. Den sista kan vara upptill 40 minuter.


Undersökningsmetoder för hjärnan
I hjärnan finns...