Ondskan av jan Guillo

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ondskan är utgiven av Norstedts förlag 1981. Den är skriven av Jan Guillo. Han lär ha sagt att boken skrevs av två skäl. För det första att det var en ”jävligt bra story”, och det andra att ”jag skrev av rent terapeutiska skäl, jag ältade det som hänt för mycket” Han har dock varken bekräftat eller dementerat att boken är en självbiografi. Det är den bästa boken han har skrivit, enligt sig själv.

Guillo är kanske mest känd för sina böcker om Hamilton, men debuterade redan 1971 med ”Om kriget kommer”. 1974 släpptes ”Det stora avslöjandet” som handlar om IB affä-ren. Denna bok ledde till fängelse för Guillo.

Den franska utgåvan av ”Ondskan” tilldelades 1990 franska radions pris för bästa över-satta roman.

Boken handlar om Erik, en pojke i Stockholm, någongång på femtiotalet. När boken börjar är Erik 14 år, och redan formad av ondskan i hemmet. Skolan blir platsen där Erik tar ut sin hämnd, över den far han inte rår på. Detta slutar med att han blir avstängd från samtliga realskolor, och hans mamma skickar honom då till en internatskola.

När han anländer till Stjärnsberg känner han att han fått en andra chans, och beslutar sig för att ta avstånd från våldet. Här ska han satsa på sina studier, och på idrotten vilket han är väldigt duktig på.

Givetvis blir det inte som Erik hade tänkt sig. På skolan råder det ”kamratuppfostran”. Erik tänker inte finna sig i pennalismen. Han får med sig sin rumskamrat och vän, Pierre.
( hans enda vän?) Tillsammans sätter de sig upp med Rådet, skolans styrande organ. Detta leds av Silverhielm, och hans följeslagare Blinkfyren.

Detta blir långa år för Erik. Boken skildrar mycket ingående hur Erik är en mästare på våld, och vem som hjälpt honom att bli det. Han lägger upp varenda slag och rörelse med teknik som han fått med sig från hemmet. Man får veta hur han tänker, och förstår varför.
Några av de viktigaste personerna i boken är förutom Pierre, Marja, den finska servitri-sen som Erik förälskar sig i, samt Totse, idrottsläraren som ställer upp för Erik.

Sist, men långt ifrån oviktig, har vi Eriks pappa. Trots att han bara är med i inledningen i boken, har han kanske den viktigaste rollen.

Guillo använder sig av ett enkelt språk, som inte är speciellt svårt att läsa. Dock tycker jag själv att den långa inledningen känns lite seg, just p.g.a. språket. Man undrar lite över var ”han som berättar” är.

Gränserna mellan det onda och goda finns som en röd tråd genom hela boken. Den ger dig som läsare oavbrutet tankar om vad som är rätt, eller fel. Boken berör dig rakt igenom, och bitvis tar man mycket illa vid sig. Det finns dock scener som får mig att småle, kanske tom skratta.

Efter att ha läst ut den, funderar man på vad det är som gör att en del växer upp onda, en del som goda. Boken ger dock inga direkta svar på det, men jag tycker ändå att det är en viktig aspekt att den väcker dessa tankar. Jag tror det delvis var det Guillo ville uppnå ge-nom att skriva den.

Sammanfattningsvis ty...