Flugfiske

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Källor: http://www.acc.umu.se/~widmark/lwfishsw.html
Den stora boken om Sportfiske

För dig som inte vet vad flugfiske är, så kan man säga att det är sportfiskets ess, den ädlaste metoden att fånga fisken på. Flugfiske går ut på att vifta rytmiskt med en lina fram och tillbaka i luften. Sedan ska man få ut den i vattnet. Längst ut på linan har man bundit fast en fluga, och det den som är betet. Flugan ska sedan dras in, i hopp om att någon fisk ska nappa. Denna procedur upprepas sedan om och om igen. Metoden att flugfiska kanske verkar svår, men man lär sig relativt snabbt.


Historia
Flugfiske är förmodligen äldsta metoden, att på spö fånga fisk. Redan 200 e.Kr. lär man i gamla Makedonien ha flugfiskat, fast då inte med högteknologiska spön och rullar, utan med träpinnar och benkrokar.
Denna metod att fånga fisk har sedan spridit sig till fler platser bl.a. till Storbritannien, där flugfiske blev väldigt populär under 1400-talet. Främst hos gentlemännen, alltså de finare herrarna, det blev en ”gentlemanna-grej”.
Till Sverige kom sporten/hobbyn under 1700-talet och blev efter ett tag en populär söndagshobby. Men den kraftigaste ökningen av utövare kom på 80-talet, då allt fler yngre började fiska. Nu på 2000-talet är den en av de större fiskegrenarna i svenskt fiske.


Utrustning
Flugfiske har ett rykte om sig, att vara en materiell sport/hobby, men det är fel. Flugfiske blir vad man gör det till! Vill man köpa fem rullar och tio spön så får man ha det, men det behövs inte.
Här nedan går jag igenom vad som är den grundläggande utrustningen.

Linan
Tillskillnad från annat sportfiske så är det linan som har vikten, inte betet. Därför ser fluglinor inte ut som vanliga fiskelinor. De är mycket tjockare och plastigare. Fluglinor är inte heller jämnt tjocka, utan brukar antingen vara tjockare i ena änden eller i mitten. Detta för att få en tyngd i linan, så att den går att kasta fram och tillbaka.

Rullen
Rullen på till flugfiske ser också annorlunda ut, den har ingen bygel och linfördelare, utan man vevar in linan direkt på rullen. Varför man inte utvecklat dessa funktioner på flugrullen, tror jag beror på att den skulle bli för klumpig att hålla i. När man flugfiskar ska utrustningen vara så smidig och lätt som möjligt. Man ska lätt kunna svinga spöet med ena handen, för att få bästa möjliga kast. Liksom på en multiplikatorulle (används vid havsfiske), så sitter linspolen rakt. Alltså inte på sidan som det gör på haspelrullar. Detta för att linan lätt ska löpa ut när man har en fisk på.


Spöet
Flugspöet är kastredskapet du får ut linan med. Det fungerar även som en förlängd arm när du har linan i vattnet. Dessutom har det en funktion ytterligare, det är ett fightredskap som du använder när du ”fightas” med fisken.

När man använder spöet som ett kastredskap, måste spöet ha flera egenskaper för att kastet ska bli så smidigt som möjligt. Eftersom vi kastar med våra armar, så kan vi inte alltid få en så jämn och vibrationsfri rörelse, utan det blir lätt ganska hackigt. Därför måste spöet ha den egenskapen att den dämpar dessa vibrationer, så att linan får en tät och fin båge i luften
(som bilden här nedan). En annan egenskap som ett spö ska ha är att det ska vara känsligt, så att man känner när en fisken hugger. Med ett känsligt spö får man även mer inlevelse när en fisk är krokad.

Sedan finns det en mängd andra egenskaper också, men de två nämnda är de viktigaste. De egenskaperna uppnår man genom att ha ett så bra material som möjligt. Dagens teknik har förbättrat spöna avsevärt, de nya kolfiberspöna är ett exempel. De är mycket känsliga, samtidigt som de dämpar vibrationerna. Innan dessa fanns har man använt spön av bambu, som visserligen är vackra men väldigt stela. Efter bambuspöna kom glasfiberspöna, som var bättre än bambun, lite mindre stela och framför allt lättare, eftersom de är rörbyggda. Glasfiberspön banade väg för en utveckling av kolfibern, där man nu utvecklat en ”högteknologiskfiber” som är superlätta.

Det som är speciellt med just flugspön och linor är att man utvecklat ett speciellt system, där man delar upp linor och spön i vikt, så att de ska passa varandra. Systemet kallas AFTM (American Fishing Tackle Manuffacturers Association) och är indelat i klasser mellan 1-12.
1 är den lättaste och 12 den tyngsta. Klasserna 1-6 passar till ”lätt fiske”, då man fiskar i stilla vatten och mindre vattendrag. Vad som menas med att klasserna är lättare, är att utrustningen väger mindre och är mindre klumpiga. Men eftersom de väger mindre, så är de inte lika tåliga som de tyngre klasserna. De tyngre lämpar sig då bättre när man fiskar i större vattendrag, framför allt efter större fiskar som lax och stor havsöring.

Tafsar
I flugfiske så använder man något som kallas tafsar. Det är en tunn lina som man binder på längst ut på fluglinan, eftersom fluglinan är för tjock för att binda fast några flugor i. Man använder den även för att inte flugan ska komma för nära den tjocka fluglinan, som kan skrämma fisken. Tafsen är oftast gjord i nylon, men det finns även flätade och plastgjorda varianter. I dem binder man fast en liten nylonlina i änden för att man ska kunna knyta fast flugan. Den flätade varianten är oftast flytande, vilket gör att den lämpar sig för torrflugor, (som vi ska gå närmare in på sedan) och flugor som ska gå nära vattenytan. De plastgjorda varianterna är oftast sjunkande, vilket gör att de är bra om man vill att flugan ska gå djupt.
De tafsar som är gjorda av nylon används inte så ofta men om man vill ha något mitt i mellan så är nylontafsen ett bra alternativ. Nylontafsar ser ut som en vanlig nylonlina, men för att få smidighet och så litet motstånd som möjligt i luften, så taperar man ofta nylontafsen. Med det menas att man gör den smalare och smalare, genom att binda ihop tunnare och tunnare linor. Detta gör att linan rullar lättare ut på vattnet, utan att samla ihop sig i en hög. Tapering gör även att fluglinan får mindre motstånd i luften, vilket gör att den blir lättare att hantera.


Flugor
Tillskillnad från andra fiskemetoder, går flugfiske ut på att försöka efterlikna sitt bete så bra som möjligt, i form av så kallade Flugor. Flugorna är krokar där man bundit på olika fjädrar, garn och trådar. De brukar oftast imitera insekter eller små fisk, som de större fiskarna äter.
Eftersom det finns så många olika sorters fiskar och insekter att efterlikna, så har man delat upp flugorna i olika sorter. Jag har skrivit lite här nedan om de vanligaste.

- Torrflugor
Flugor som flyter på ytan. Denna typ ska imitera insekter som lever på vattenytan eller som ramlat ner på den. Oftast brukar det vara olika typer av sländor, som dagsländor, bäcksländor och nattsländor. Men även också skalbaggar, nattfjärilar och myror.

- Våtflugor
Används till fiske under vattenytan. Våtflugor används mest till de lättare klasserna av spön, och är därför anpassades
till lite mindre fiskar.
Våtflugor ska imitera småfisk och små vattendjur som skinnbaggar och vattenskalbaggar.

- Nymfer
Du som kanske inte vet vad nymfer är, så är det oftast larver till sländor. När dessa larver kläcks ur i sina ägg/kokonger så simmar de upp till ytan för att utvecklas till sländor. Detta försöker då en flugfiskare imitera när han/hon använder en nymf.

- Streamers
Har samma funktion som en våtfluga, fast streamers är till för de tyngre flugfiskeklasserna.
Streamers ska i förstahand efterlikna småfisk, men även andra vattenvarelser som t.ex. grodor!

- Laxflugor
De har samma funktion som streamers och våtflugor, men är speciellt till för laxfiske. Dessa flugor ser lite speciella ut, med mycket kraftigare krokar än vad de andra flugsorterna har.

Tips!
Nu när det finns så många olika sorter att välja på, så kan det ibland vara svårt att veta vad man ska välja. Men i flugfiske går ju i första hand ut på att imitera fiskens byte. Därför är det ofta bra om man vet vad fisken har för föda i just det vattendraget man fiskar i. Man kan även gå runt och se vad för djur som lever i vattendraget.

Fisken
Eftersom man kan flugfiska i de mesta vattendrag, så kan man få olika fiskar. Men de fiskar som oftast förknippas med flugfiske är ädelfiskar så som lax, öring, harr och regnbåge. Dessa fiskar hittar man för det mesta i strömmande vattendrag. Men både laxen och öringen finns också i havet, eftersom de är vandrande fiskar. Vandrande kallar man dem för att de vandrar först ut från sitt vattendrag där de föds, sedan simmar de ut i havet och äter sig stora.

När de är tillräckligt stora söker de sig tillbaka till sitt barndomsvattendrag och leker
(para sig) där. Efteråt brukar faktiskt många dö, eftersom de under själva ”leken” inte äter något. De tar istället ut sig ordentligt, när de ska försöka ta sig uppströms längs vattendragen. Det är då man kan se dem hoppa upp över stenar och klippor.
Harren däremot lever uppe i norra Sverige. Den finns i många älvar, men även i insjöar och i havet (Bottenviken).

Harren har ett karaktäristiskt utseende med sin höga ryggfena och sin stora fetfena (sitter bakom ryggfenan). Fettfenan sitter förövrigt på alla ädelfiskar, och det är det som kännetecknar dem.

Regnbågen är nu en relativt vanlig fisk i våra vatten, men från början kommer den från Nordamerika. Den fördes hit någon gång under 1800-talet, men av vilka vet jag inte. Regnbågen är som laxen och öringen, en vandrande fisk.

Varför man just fiskar dessa fiskar tror jag är för att de är väldigt svårt att få dem på ett annat sportfiske sätt. Det är även tradition att fiska dessa fiskar, man har gjort det i århundraden och kommer förmodligen alltid att göra det. Ädelfiskarna är även tuffa fighters, vilket gör det extra roligt att fiska den. De är riktigt starka fiskar som kan ge en hård kamp mot fiskaren.
En lax runt kilot är inte bara att veva in utan den får man stå och kämpa med ett tag.

Nybörjaren
Nu när du läst om flugfiske, kanske du blir intresserad, och vill börja. Då är det inte särskilt bra att bara springa till närmsta affär och köpa grejor. Det är en del saker du bör veta först. Jag har tagit med några här.

- Vilken klass ska jag ha på spöet och rullen?
Min rekommendation är att börja med en lättare klass, framför allt för att tekniken är lättare att lära sig. Klassen 5-6 eller 5-7 är vanligast att börja med, mest för att det är en mittemellan klass. Man kan fiska det lättaste och tyngsta fiske, men allt där emellan.
5-6 och 5-7 klasserna är de klasserna som passar bäst om man både ska fiska i strömmande- insjö- och havsvatten.

- Vad ska jag välja för prisklass?
En nybörjarutrustning ska inte vara så dyr. Man kanske inte är säker på om man vill fortsätta och när man inte behärskar kasttekniken så slits utrustningen snabbt. Ett dyrare alternativ tycker jag man ska välja när man behärskar tekniken.
Den första linan som man väljer ska vara billig, eftersom det är den som tar mest stryk. När man kvar är det även bra att ha någon dålig lina som man kan slita på.
Vilka märken man ska ha på grejerna kan jag inte säga rakt av, utan man får fråga butiksförsälj...