Mobbning är ett gammalt samhällsproblem, men man har nu funnit ett nytt sätt att nå sina offer, den elektroniska mobbningen. Arbetet inleds med en autentisk berättelse med intervjuer, dels med en tonåring som blivit utsatt för elektronisk mobbning, dels med hennes mamma som skildrar hur hon hanterade detta. Genom vårt syfte vill vi klarlägga lärares kunskap om elektronisk mobbning, lärares uppfattning om elevernas tillgång till digitala kommunikationsmedel på skolan och var lärarna anser att ansvaret ligger när det gäller att bekämpa den elektroniska mobbningen. För att få svar på våra frågeställningar har vi gjort en enkätundersökning på sex skolor där 129 lärare har medverkat.
Resultatet redovisas i tabeller som ger en överblick över materialet. Av svaren framgår att en stor del av lärarna inte fått någon utbildning i elektronisk mobbning, vilket kan leda till att många lärare undviker det elektroniska mobbningsproblemet genom att ignorera det istället för att ingripa. Praktiskt taget alla lärarna är medvetna om att elektronisk mobbning förekommer på deras skola. Medvetenheten är stor, men i mobbningsplanerna som vi mottog från samtliga skolor nämns inte detta nya sätt att trakassera. Undersökningen visar även att lärarna nästan aldrig chattar med eleverna på nätet. Många vuxna känner en stor osäkerhet inför den nya tekniken att kommunicera via nätet och har svårt att följa med i den snabba utvecklingen. Tabellerna presenterar likaså de digitala kommunikationsmedlens tillgänglighet på skolorna och visar bland annat att större delen av eleverna har möjlighet att kommunicera via nätet i skolan. Vi har även undersökt vem som bär ansvaret för vad som sker på den virtuella skolgården. Här påträffade vi olika ståndpunkter bland lärarna. Resultatet visade att ett gemensamt ansvar mellan lärare och föräldrar i denna fråga inte är en självklarhet. Vi menar att lärare idag står inför höga förväntningar och krav från både elever, föräldrar och rektor. Lärarna är ålagda att följa läroplanen och styrdokumenten. Kraven är stora men vi upplever genom vår undersökni...
