Bakgrund: Hälso- och sjukvården har traditionellt haft en inriktning på att behandla uppkommen
sjukdom som redan är manifest hos individen. Man har dock de senaste decennierna börjat arbeta
med en mer uttalad hälsofrämjande profil och många förespråkar, av olika skäl, det förebyggande
arbetssättet som ett komplement till det sjukdomsbehandlande. Det tyngst vägande skälet är att
öka patienternas livskvalitet och förbättra upplevelsen av vården. I Sverige finns ett nätverk för
hälsofrämjande sjukhus och vårdorganisationer sedan 1996 som arbetar med hälsofrämjande
processer. Nätverket ingår i ett globalt WHO-arbete.
Syfte: Uppsatsens syfte är att genom att göra en processutvärdering bedöma kvaliteter och
egenskaper i det hälsofrämjande arbetet på utvalda sjukhus inom Nätverket för Hälsofrämjande
Sjukhus och Vårdorganisationer. Utvärderingen utgår från patientperspektivet i indikatorarbetet
och om det finns skillnader i förståelse mellan sjukhusen.
Metod: Semistrukturerade intervjuer har genomförts med representanter, utvalda genom
bekvämlighetsurval, för fyra hälsofrämjande sjukhus. Intervjuerna transkriberades och kvalitativ
innehållsanalys genomfördes med betoning på intervjuernas manifesta innehåll. Sökning i
relevant litteratur resulterade i uppställning av kriterier för utvärderingen som ett redskap för att
analysera intervjuerna strukturerat.
Resultat: Intervjuerna indikerade att det sjukdomsförebyggande arbetet förstås likartat mellan
sjukhusen och är väl definierat. Dock tycktes det som om ett mer systematiskt, strukturerat arbete
inte har fått fäste inom vissa levnadsvaneområden, trots att det finns evidens för fördelen med
detta. Vidare arbetade man främst med högriskstrategier inom prevention, till skillnad från
bredare befolkningsstrategier. Det hälsofrämjande arbetet tolkades som ett förhållningssätt där
man överför kraft och hanterbarhet till patienten, begreppet empowerment nämndes. Intervjuerna
antydde även behovet av fasta strukturer för det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande
arbetet, vilket exemplifierades med journalkoder, ersättningssystem och uppföljning av
verksamhetens påverkan på patienterna. Det framkom ytterligare att stöd till sårbara grupper inom
vården var mindre väl organiserat.
Slutsats: Det hälsofrämjande arbetet kan ses som en viljeyttring och strävan till mer
hälsobringande vårdprocesser. Mycket bra har gjorts, men intervjuerna indikerade att sjukhusen
till viss del är fast i traditionella arbetsmönster i stället för a...
