Psykologi

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

# 1 DETET, JAGET OCH ÖVERJAGET

Jag tänkte ut några olika situationer som förekommit i mitt liv ett par gånger, eller ganska ofta. Efter det skrev jag ner hur jag tror att jag själv agerar i den situationen. Sen förklarade jag för min lillasyster (Anna) vad detet, jaget och överjaget innebär och bad henne att svara hur hon tycker att jag agerar i dessa situationer.

Situation 1: Jag är lite småirriterad, och vi ska ha släktkalas. Vissa i min släkt tycker jag mindre om, och blir ofta irriterad på den personens påpekanden. Denna person säger sedan under kvällen något som gör mig väldigt upprörd. Vad gör jag?

Mitt svar: Jag påpekar lite försiktigt vad jag tycker, utan att skrika eller riva upp det hela alltför mycket, i försök att undvika konflikt. Jag kan också svälja det helt, för att slippa bli ännu mer irriterad och orsaka en dålig stämning. (Jaget/Överjaget)

Annas svar: Säger vad jag tycker fast på ett så oaggressivt sätt som möjligt och visar vad jag tycker med att kanske gå därifrån och in på mitt rum. (Jaget)

Situation 2: Jag ser ett paket kex/kakor där hemma, och blir jättesugen. Vad gör jag?

Mitt svar: Antingen tar jag flera stycken för att stilla mitt kaksug, eller så tar jag bara ett par stycken för att ingen ska märka att jag gått och tagit kex/kakor. (Detet/Jaget)

Annas svar: Tar några få, för att igen ska märka det eller tar inga alls, för att jag vet att det inte är bra att äta kakor alltför ofta och för att ingen ska märka det. (Jaget/Överjaget)

Situation 3: Jag vet om att jag har en massa läxor till dagen efter, men vill bara sitta i soffan och titta på TV resten av dagen. Vad gör jag?

Mitt svar: Jag tittar en stund och går sen och gör mina läxor, så jag kan titta mer senare om jag känner för det, eller så sitter jag fastklistrad ett bra tag och måste stressa igenom läxorna senare. (Jaget/Detet)

Annas svar: Jag sitter fastklistrad ett bra tag och måste sen hasta igenom läxorna. (Detet)

Slutsats: I många av fallen är det jaget som har överhanden. Jag ger efter för både mina impulser och för vad samvetet säger och gör någon form av kompromiss. Men ibland lyder jag detet eller överjaget fullt ut, och när jag gör det beror det på situationen och min egen sinnestämning. Om jag är jättetrött och måste läsa till ett prov så väljer jag nästan alltid att läsa till provet istället för att titta på TV eller sova en stund, för att jag vet att jag måste läsa för att få bra betyg så jag kan komma in på universitetet senare osv. Men om det bara gäller en läxa så kan det mycket väl bli så att jag hellre slappar (Situation 3).

Ofta så har jag små tvister om vad jag borde göra och kan sitta länge och fundera på vad som är bäst. Till exempel om jag lovat att träffa en kompis, men samtidigt har jättemycket läxor att göra. När jag då ringer till min kompis och säger att jag inte kan träffa henne/honom eller om jag träffar kompisen och läxorna ligger kvar på skrivbordet ogjorda på söndagskvällen så får jag så dåligt samvete efteråt.
Så överjaget har en stor inverkan på mig, även om jaget oftast vinner då jag har försökt blidka både detets önskningar och överjagets förmaningar.
Min syster visste på ett ungefär hur jag agerar i vissa situationer, även om dessa bara var ett litet urdrag av hur jag agerar. I Situation 2 var skillnaden som störst, vilket kan bero på att jag inte gör detta öppet och att hon inte sett mig i den situationen. Detta tyder på att hon uppfattar mig som en person som ofta tänker på vad jag äter. Detta är dock bara ett exempel, och i de flesta fall kanske hennes beskrivning stämt bättre.

Innan var jag tyst ganska ofta om vi hade diskussioner eller bara pratade om något helt oviktigt i skolan eller i situationer där jag kände mig mer spänd än vanligt, för att jag var rädd att jag skulle säga fel och att de skulle få fel uppfattning om mig. Men nu på senare tid har jag lagt märke till att jag pratar lite mer och säger vad jag tycker utan att bry mig så mycket om vad andra ska tycka om mig. Detta kan bero på att jag själv har varit väldigt osäker på mig själv, och att jag nu har kommit till insikt om vem jag egentligen är. Överjaget har slutat hänga över mig som en hök som det tidigare gjorde i detta sammanhanget, och nu försöker jag vara mer impulsiv i mitt sätt att prata och uttrycka känslor, utan att bräka ut alltför hemska saker.
En summering av hur jag agerar är ungefär att jag styrs mest av jaget och överjaget, och detet har en liten påverkan på mig. Men detta beror som sagt på hur min sinnesstämning är och vilken situation det gäller. Och i de fallen då detet faktiskt är lika starkt som överjaget så kompromissar jag på ett eller annat sätt.

# 2 ARKETYPERNA OCH DET KOLLEKTIVT OMEDVETNA

Arketyper är våra föreställningar och grundformer, och det som vi har gemensamt med andra i arketypisk väg är det kollektivt omedvetna.
Enligt Jung så är arketyperna och det kollektivt omedvetna genetiskt ärftligt. Det betyder alltså att vår mytskapning är genetisk. Alla våra arketyper har ett samband, de går in i varandra, och alla människor oavsett kultur har detta gemensamt. Det vill säga, vi har en gemensam nämnare eller grund att stå på när det gäller våra föreställningar om religion, känslor och andra emotionella arketyper. Det är gemensamt för mig, en kinesisk man i 80- års åldern och en kvinna från inkakulturen, oavsett om vi lever samtidigt eller inte. Detta binder oss samman eftersom vi på något omedvetet sätt hyser liknande känslor och våra föreställningar är lika i grund och botten. ¨

Detta kan ha betydelse för oss när vi är med om kulturkrockar. Om vi är medvetna att vi är lika på det omedvetna planet, kanske vi får högre förståelse för andra människors liv, kulturer, religioner och värderingar. Religioner är ett klart exempel, eftersom att alla vill ha något att tro på, oavsett om det är Gud, Buddha, en sten eller en idol. Vi vill skapa en tro för oss själva, eller som andra kan ta del av, för att få hopp och kraft så vi kan gå vidare med våra liv. En person kanske tror på och ber för att överleva morgondagen, medan en annan gör det för att klara av en svår uppgift i skolan/på jobbet. Hur som helst så är den gemensamma faktorn att vi tror, och koncentrerar tron på något eller någon som vi ser upp till. Att alla människor har detta gemensamt kan kanske också öka förståelsen varför religion är så viktigt för många människor, och har så stor inverkan på allt vi gör. Vi kan kanske förstå varför det är så viktigt att ett folk får bo i sitt fädernesland, så stor att de till och med är beredda att offra liv för det. Jag försvarar definitivt inte krig, men vad jag menar är att vi kanske kan se det från ett annat perspektiv och inte döma folk och tycka de är helt korkade för att de krigar dag ut och dag in. Om alla är medvetna om det vi har gemensamt kanske människor kan sluta kriga, och visa mer respekt för andras religioner och värderingar.

Något annat som är kollektivt omedvetet är animus och anima. Alla har vi egenskaper för att klara av vad som helst. En man kan beskrivas som självsäkra, egoistiska, tuffa, modiga och impulsiva, medan kvinnor kan beskrivas som ansvarsfulla, inutinativa, omtänksamma och empatiska. Men i själv verket så existerar dessa egenskaper hos alla människor, bara det att de egenskaper man visar är medvetna, och de som kanske inte märks lika tydligt är omedvetna. Det vill säga, alla manliga drag finns hos kvinnan och alla kvinnliga drag finns hos mannen. Detta kan faktiskt öka vår förståelse för hur andra fungerar och tänker, och att man vet att ungen är ond rät igenom eller tvärtom.

Hjältar är också en föreställning, en arketyp, som existerar i allas inre enligt Jung. Precis som i religioner behöver vi något att se upp till, och man har i alla tider strävat efter att ha någon hjälte som man på något sätt kan söka tröst hos, om man är rädd eller känner sig ensam. Då kan denne påhittade eller verkliga hjälte rädda en ut ur situationen.
Vad som alla arketyper kan lära oss är att förstå hur vekligheten är för andra människor, och lära oss förstå deras värderingar. Vi har trots allt något gemensamt, och detta kan föra oss samman.

# 3 FÖRSVARSMEKANISMER

Förskjutning:
Denna försvarsmekanism kännetecknas av att man bär med sig sina aggressioner under dagens gång, och att man sedan låter de gå ut över en eller flera personer i ens omgivning som egentligen inte har med det att göra. Denna mekanism är väldigt vanlig på arbetsplatser, men även i hemmet.
Jag har kommit på mig själv och min syster många gånger då vi har använt oss av förskjutning, oftast mot varandra. Jag kan komma hem, och bara få ett utfall och börja skrika på henne, helt utan någon rimlig anledning. Det som får mig att brista är till exempel att hon tar den sista smörgåsen eller att hon tvunget ska sitta i samma soffa som jag, när jag inte vill det. Vissa gånger har jag kommit hem, och bara sprängts i bitar av ilska. Jag har då satt på min ”skrikmusik” (Alanis Morissette) och börjat städa och skrubba frenetiskt, och jag har känt mig rebellisk och stark. Anledningarna till att jag reagerar så här kan vara att jag har bråkat med en kompis, fått dåligt på ett prov, gjort något fel på någon lektion eller bara stört mig på något.

Rationalisering:
När man använder sig av rationalisering så tolkar man verkligheten så att den är så trevlig mot en som möjligt. Detta kan uppkomma då man inte nått sitt mål som man länge strävat efter, eller att man inte har fått som man har velat i en viss fråga. Då börjar man istället klanka ner och kritisera målet och försöka övertyga sig själv och andra att det verkligen inte var värt allt slit och att du egentligen såg det från början. Man kan också kritisera andra och få det att framstå som att det var in klasskompis fel att du inte fick MVG på provet. Ett tydligt exempel på rationalisering är fabeln ”Surt, sa räven om rönnbären”, det vill säga att det som man länge strävat efter visar sig inte vara något att ha.
Detta har jag märkt att jag har gjort ett fåtal gånger. Mitt starkaste minne var från 9:an då jag sedan två år tillbaka hade varit förälskad i en kille. Han hade varit min ”vän”, fast han kunde vara ganska elak mot mig ibland. När jag sen slutade tycka om honom så mycket, så började jag istället racka ner på honom, och säga att jag inte kunde förstå varför jag tyckte om honom. Jag förnekade även mina känslor och sa att jag var kär i kärleken och att han var det mest tillgängliga offret.
Regression:
Regression är när avundsjuka gentemot en person gör att man hela tiden söker uppmärksamhet hos andra. Ett sätt är att gå tillbaka i utvecklingen, det vill säga bli som ett barn igen. Om man är barn fortfarande kanske man börjar sitta i knät och suga på tummen. Om man är med om att någon man står nära dör, eller försvinner ut ur ens liv på något sätt och man är vuxen kan det bli så att man inte är kapabel att ta hand om sig själv längre, även om man skötte sig innan.
När jag var 4 år fick jag en lillasyster. Men enligt mina föräldrar visade jag inga stora regressioner då min syster fick mycket uppmärksamhet. Visserligen så krävde jag lite mer uppmärksamhet då och då, som till exempel att jag stack fram huvudet framför kameran då pappa filmade min syster. Det var mest sådana vaga tecken på regression som jag tror är fullt normalt att känna då man får ett syskon.

Eskapism:
Denna mekanism kan egentligen inte räknas som en riktig försvarsmekanism eftersom att den inte är omedveten som de andra är. Eskapism är när man dagdrömmer och på så sätt glömmer eller skjuter undan kraven som ställs på en. I dagdrömmarna kan man få vem man vill och man är fläckfri och perfekt. Det är en kompensationer till allt man misslyckas med i verkligheten, för i dagdrömmarna är inget omöjligt.
Jag sitter ofta och dagdrömmer, både i tid och otid. I dagdrömmarna får jag min drömprins, han slänger sig praktiskt taget framför mig och bönfaller mig att ta honom. Men i verkligheten kan det ibland kännas precis tvärtom. Dagdrömmar kan ses som Freuds sätt att se på drömmar. Det är önskedrömmar!

# 4A SÖMN OCH DRÖMMAR

(4 fakta om sömn och drömmar som jag tycker är intressanta)

” Sömnen har alltid fascinerat människan, antagligen för att vi drömmer under sömnen. Drömmarna har ibland uppfattats som tecken från gudarna, ibland som viktiga budskap från vårt undermedvetna”

- Jag håller fullständigt med. Drömmar har alltid varit ett ämne som väckt intresse hos många människor, antagligen just för att de är så pass verkliga och kan ha stor betydelse för oss. Man börjar ofta funderar på varför man drömde det, om det har nåt samband med ens nuvarande problem, och man vill veta vad man ska göra åt det. Då kan man försöka få ut något av drömmen. Ofta brukar jag och kompisar berätta våra drömmar för varandra och försöka tolka dem, helt opretentiöst, mest för skojs skull. Men om man börjar gräva lite djupare i det hela så kan man faktiskt se samband och kanske se klarare på varför man känner just så. Man kan få svar på en hel del frågor om sig själv. Helt enkelt få större insikt om sig själv och ens själsliv.

Man har kommit fram till att om vi skulle vara utan påverkan av ljus, klockor och annat som styr ens sömnvanor så skulle vi istället gå efter en 25-timmars cykel.

- Man kan ju fråga sig om detta skulle kunna få oss att må bättre. Är det bra att ljus och mörker har så pass stort inflytande över våra sömnvanor? Är det egentligen naturligt för oss, eller skulle det vara mer naturligt att ha en 25-timmars cykel? Kanske var det så att de som utförde detta testet kanske var otroligt trötta efter sin vardag, med tanke på hur den är idag. Testet kanske inte stämmer alls. Eller så kan det vara tvärtom att vi lättare blir trötta för att vår 24-timmars cykel och påverkan av just ljus och mörker gör att vi lättare blir trötta. Och hur ska vi kunna ta reda på vad som är sant eller falskt?

Forskare har låtit ett visst antal personer vara i ett sömnlaboratorium under en tid, utan någon form av ljus, klockor, TV eller annat som kan tänkas påverka våra sömnvanor. Man kom då fram till att personerna som befann sig här ofta tog sig en eftermiddagslur, och att det var helt naturligt för dem.

- Är detta ett sätt att samla krafter för resten av dagen? I det samhälle vi lever i idag så är det inte alls naturligt att man tar sig den tiden på dagen och verkligen vilar upp sig för att orka med resten. Man kan ju fråga sig om man skulle kunna prestera bättre i skolan eller på jobbet om tid för detta skulle avläggas. Skulle vårt resultat i skolan eller på jobbet bli bättre, sämre eller oförändrat? Skulle vi jobba mer effektivt om detta infördes? Man kan ju se att i flera andra länder så finns det något som man kallar för siesta. Att man just tar sig en liten stund att slappna av och samla krafter. Man vet ju aldrig, men det skulle kanske vara möjligt att bota de allt mer vanliga stressjukdomarna som finns i världen idag. Allt fler ”går in i väggen” och blir arbetsnarkomaner. Men detta kanske är ett steg i kampen mot just denna folksjukdom, och skulle det inte vara det så har man åtminstone försökt att förbättra det hela.

Vissa forskare hävdar att vårt sömnbehov styrs av att det på natten är mindre farligt att slappna av, och att det är därför vi sover på natten. Alltså en darwinistisk syn på det hela.

- Om detta stämmer betyder det alltså att vi fortfarande har samma överlevnadskänslor i oss som vi hade då vi var ett outvecklat folk i jämförelse med i dag, som när vi var jägare och samlare under stenåldern och liknande epoker. På natten sover alla de farliga rovdjuren, vilket ger oss en annan trygghet. Motsvarande för oss kan vara att vi inte behöver vara på vår vakt som under dagarna då man måste försvara sig mot personliga angrepp, visa sig vara en trevlig person, eller något annat liknande. Man slappnar av helt och är sig själv under natten, för att hoten utifrån inte är lika påtagliga.
Då kan man också fundera över om detta också tillhör det kollektivt omedvetna, eftersom människan i alla tider har känt behovet att försvara sig själv och sina närmaste medmänniskor. I naturen gällde och gäller fortfarande djungelns lag, och det kan man nästan säga att den gör i dagens samhälle fast i andra former.

# 4B MIN DRÖM OCH EN TOLKNING ENLIGT MIG, FREUD OCH JUNG

Min dröm:
Denna drömmen drömde jag bara en gång, och det var någon gång under 8:an eller 9:an.
Jag drömde att jag fick reda på att hela klassen var gravid, både killarna och tjejerna. Jag fick hjälpa till att förlösa Björn, en av killarna i klassen, på Sallerups Lågpris’ parkering, som ligger strax intill låg- och mellanstadieskolan Sallerupsskolan.

Min tolkning:
I 8:an eller 9:an hade jag någon form av kris, då jag var rädd för att lämna Ekenäs, min gamla skola. Att alla var gravida, till och med killarna kan betyda något i stil med att alla pånyttföddes, förändrades och mognade. Man gör ju sig redo för att bryta sig loss och lämna det gamla bakom sig.
Jag är en person som uppfattas vara snäll och som alltid ställer upp för alla om det behövs. Att just jag förlöste Björn kan betyda att han gav mig sitt förtroende. Björn har alltid varit en god vän till mig, men han var inte så omtyckt på högstadiet för att han var mycket mer mogen än vad alla andra var. Han tydde sig därför ofta till mig. Man skulle kunna tolka det hela som om att alla i klassen förberedde sig för att bli flygfärdiga, medan jag hjälpte dem och stöttade då det behövdes. Krisen jag fick i 8:an eller 9:an kan ha varit konsekvensen av att jag inte ägnade tid åt mig själv och mina känslor runt detta som höll på att hända. Förändringar har alltid skrämt mig, och att se de dåvarande 9:orna sluta när jag gick i 8:an fick mig att vakna upp och inse att det faktiskt är så att saker och ting måste förändras även om allt känns så tryggt.
Att det hela utspelade sig på Sallerups parkering och så nära skolan som jag gick på när jag var yngre måste känneteckna ett ställe som jag en gång varit på och trivts bra på, och sedan lämnat det. När jag slutade 6:an där och skulle börja på Ekenäs så var jag väldigt uppriven. Jag var nervös och rädd hela sommaren. Det är inte det att jag är rädd för att inte bli accepterad, utan det är mer att bryta upp ifrån något tryggt och ändra miljö helt och hållet som skrämmer mig. Att lämna något som man håller kärt bakom sig och sakta treva framåt utan någon direkt aning om hur det blir, det är det som gör mig lite rädd. Men jag vet ändå att jag kommer att klara mig bra, bara jag försöker.

Freudiansk tolkning:
Om man ska försöka tolka drömmen enligt Freuds sätt att se på drömmarna så måste man se det hela ur ett önskningsperspektiv. Då kan man trycka på att jag ville att förändring skulle ske. Jag ville kanske egentligen vara med om något nytt, men inte vågade inse det och acceptera det. Björn kan då möjligtvis symbolisera den förändringen och mogenheten som de andra kanske inte har. Att han var den som var klarast i drömmen visar att han också var den som var mogen och att jag ville att de andra skulle sluta bete sig så omoget. Några symboler kommer jag inte ihåg, det var mest stora drag av drömmen som jag minns.

Jungiansk tolkning:
Jungs drömtolkning gick ut på att man såg drömmen som råd och varningar. Här kan det då betyda att jag måste se upp med mig själv, och inte bara tänka på de andra utan även uppmärksamma mig själv och mina känslor. Jag ska inte själv backa för förändringar även om jag fruktar dem, utan istället blicka framåt och göra det bästa av det hela.

# 5 ÅNGEST OCH FREUDS SÄTT ATT SE PÅ DET

Ångest kan beskrivas på många sätt, men det kan kännas som en rädsla eller att man är spänd på grund av någonting som man tycker är obehagligt. Man kan känna också sig hjälplös och otrygg.

Man kan dela in ångesten i olika nivåer beroende på hur pass allvarlig den är. En lättare form av ångest kan vara oro eller ängslan för något som man inte tycker om att göra eller vara med om. T.ex. kan man känna så här inför ett prov, eller en idrottslektion, om man tycker att detta känns jobbigt. Och en hög nivå av ångest kan framkalla panik hos personen.
Ångest kan uppkomma då man varit med om något traumatiskt under sin livstid, även om det var när man var riktigt liten. Detta kan sedan bidra till att man börjar agera konstigt eller rentutav börjar med en tvångstanke. Detta kan i sin tur bidra till fobier som man försöker komma över med hjälp av att fokusera sin rädsla på något helt annat än det man egentligen är rädd för och har ångest inför.

Social ångest kan man drabbas av om man tycker det är jobbigt att prata i telefon och möta människor, en form av fobi. En av de allra vanligaste fobierna som kopplas samman med ångest är agorafobi, torgskräck, det vill säga rädslan av att bli lämnad ensam på en öppen plats. Dessa två typer av ångest är varandras motsättning, eftersom social ångest är att man är rädd för att uppmärksammas kritiskt och agorafobin att man inte vill bli ignorerad.

Freud tyckte att ångest var den uppgift inom psykoanalysen som var svårast. Han sade bl.a. att ångesten är en viktig punkt där många viktiga frågor var knutna till, och att ångesten hade ett visst inflytande på våra liv. Han kom ut med flera teorier för att han ...