Denna uppsats berör hållbar utveckling och framförallt företags redovisning av detta externt. Begreppet nämndes första gången av Brundtlandkommissionen, vilken skapades av FN år 1983, och definieras som ”en utveckling som tillfredställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredställa sina behov”. Miljöredovisning var det som först vann acceptans hos företagen, men idag rapporteras även ekonomiskt och socialt ansvar.
Vår studie har främst fokuserats kring frågan om det finns någon skillnad i vad olika branscher väljer att presentera i sina hållbarhetsredovisningar samt vilka orsaker som ligger bakom detta. Dessa frågor har sitt ursprung i att kritik riktats emot att rapporteringen är frivillig, eftersom detta leder till att företagen fritt kan välja innehåll i hållbarhetsredovisningen. För de som väljer att rapportera finns dock ett allmänt erkänt regelverk, Global Reporting Initiative (GRI). Trots detta finns ännu tveksamheter kring jämförbarheten mellan olika företags hållbarhetsrapporter.
Syftet med vår studie är att skapa en förståelse för hur GRI efterföljs inom olika branscher, för att se hur väl dessa hållbarhetsredovisningar går att jämföra. Vi har dessutom som delsyfte att kunna uttala oss om lagstiftning krävs för att uppnå jämförbarhet eller om frivilliga riktlinjer kan anses tillräckliga.
Vår studie har avgränsats till företag inom industri-, försäljnings- och telefonibranschen som tillämpar GRI. Endast hållbarhetsredovisningar från 2005 har granskats, detta vad gäller socialt ansvar och miljö medan ekonomisk information har utelämnats.
Uppsatsen är skriven utifrån ett hermeneutiskt synsätt och med en kvalitativ ansats, detta för att vi önskat tolka och skapa en djupare förståelse för den problematik som har undersökts. Dessutom har vi använt oss av induktion för att dra slutsatser, då vi till största del utgått från empirin för att göra nya upptäckter.
Vårt empiriska material har framförallt inhämtats genom en granskning av hållbarhetsredovisningar från sex olika företag; SKF och Atlas Copco, IKEA och H&M samt Ericsson och TeliaSonera. Utöver detta har vi insamlat intervjumaterial från industri och försäljningsföretagen. Tyvärr kunde varken Ericsson eller TeliaSonera ställa upp på en intervju.
Det empiriska underlaget blev därefter föremål för en analys av företagen inom branscherna och därefter jämfördes branscherna även med varandra. Slutligen diskuterades tänkbara orsaker bakom dessa skillnader.
Slutsatserna av detta blev att försäljningsbranschen skiljer sig från övriga branscher genom att fokusera på andra sociala och miljömässiga områden. Dessa företag lägger nämligen störst fokus på leverantörer samt på de huvudsakliga material som företagen använder; trä respektive bomull. Orsaken till detta tror vi är att intressenterna ställer helt andra krav på IKEA och H&M, eftersom dessa företag uppmärksammats i fler skandaler gällande just dessa områden.
Vad gäller jämförbarheten har vi dragit s...
