Franskklassicismen- Molière - Tartuffe

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Franskklassicismen är ett begrepp för den litteratur som under 1600-talet i Frankrike utvecklades med den antika litteraturen som förebild. Den speglar även Ludvig XIV: s (Kung sol) idealsamhälle, där hovkulturen var viktig. Malherbe och Vaugelas (som var med i franska akademin från dess grundande 1635) krävde ett rent och exakt språk och därför skrevs Anmärkningar om det franska språket (Remarques sur la langue Francaise) 1647, vilka innehöll regler för hur bl.a. drama skulle skrivas.

Nyckelord som man finner för de franskklassiciska dramat är bl.a.; förnuft, klarhet, sannolikhet och ”natur” och alla dessa kan man sammanfatta i de tre enheterna.
Den första enheten var handlingens enhet, d.v.s. dramat skulle ha en tydlig huvudhandling och det fick inte förekomma några parallell- och/eller sidohandlingar. Det fanns även ett krav på sannolikhet dock fick dramat inte helt baseras på sanning. Människan och dess omgivning var huvudämnet för de flesta litterära verk. Den andra enheten var rummets enhet och hela tragedin/komedin skulle därför utspelas i ett och samma rum. Den sista enheten, tidens enhet, innebar att dramat utspelades på en tid inte längre än ett dygn.

Gränser markerades tydligt och hybrider (blandningar) så som tragikomedier förkastades, dock kom tragedier och komedier var för sig att bli populära. En tragedi ansågs ha högre klass och handlade ofta om en person med hög börd som behärskades av ädla känslor. Medan personerna i komedierna var av en lägre börd och ofta framställdes som lite löjliga.

Molière som är känd som en av de franskklassiciska författarna använde några av dessa regler som grund till sitt författarskap. I sin komedi Tartuffe, som senare blivit filmatiserad flertalet gånger kan man t.ex. finna alla de tre enheterna.

Den handlar om Tartuffe, en bedragare och hur han lurar till sig pengar genom att säga att han är ädel och god och allt han önskar är att vara sin Gud trogen. Detta är alltså handlingens enhet, d.v.s. det är en handling utan varken sido- eller parallellhandlingar. Tartuffe utspelas i ett och samma rum och under tiden av ett dygn, alltså har Molière här skapat en drama enligt de tre enheterna. Vi finner också att han skriver mycket om människan och dess relationer till Gud och andra människor, vilket var huvudämnet inom franskklassicismen.

I andra fall är Molière dock inte lika hårt bunden till franskklassicismen och dess regler, t.ex. blandade han gärna komedier och tragedier och skapade s.k. tragikomedie...