Nazismens framfart

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Under mellankrigstiden rådde stort missnöje bland befolkningen i Tyskland. Den stora börskraschen i USA 1929 i kombination med väldiga skulder Tyskland fått efter Versaillefördraget, det fördrag där Tyskland till rätta fick stor del av skulden till första världskriget, hade lett till kraftig inflation. Överhuvudtaget uppfattades Versaillefreden som fruktansvärt orättvis bland Tyskarna. De kände sig kränkta och trampade på. Dessa faktorer skulle sedan bana väg för nazismens framfart i Tyskland. Nazisterna fick nämligen landet på rätt köl igen genom att skapa ett ”falskt” välstånd, som åtminstone såg bra ut på ytan, åt befolkningen. Detta i kombination med skicklig propaganda åstadkom ett stort folkligt stöd. Efter att Hitler sedan blivit rikskansler införde han ett undantagstillstånd, som möjliggjorde att våldsövergrepp och brottshandlingar kunde ske helt lagligt.

Nazismens Ideologi

Nationalsocialismen, som nazismen även kallas, var i stor utsträckning inspirerad av Fascismen. Fascismen hyllar den egna nationen, som måste breda ut sig i kampen mot andra nationer. Man menade även att man måste vara enad under en stark ledare, en diktatur med andra ord. Man kan säga att om Fascismen var nationalistisk, så var Nazismen mer radikalt rasistisk. Liksom inom Fascismen präglades Nazismen av en stark våldskultur, och det hölls stora politiska massmöten där åhörarna smörjdes av den aggressiva, men ack så effektiva, retorik som Hitlers fängslande tal bjöd på. Den nazistiska ideologin byggde dock på ett socialdarwinistiskt tankesätt, som bygger på tankarna kring ”den starkas överlevnad”. I praktiken innebar detta att man såg sig själv, ”den ariska rasen”, som den överlägsna människorasen som måste utrota enligt dem de mindervärdiga raserna, främst judar, zigenare, homosexuella, handikappade och överhuvudtaget annorlunda människor. Detta resulterade som bekant i krig och ofattbara massmord i förintelseläger. I den nazistiska ideologin ansågs, inte helt oväntat, även kvinnor mindre värda, förutom i deras roll som hemmafruar och mödrar. Dock drevs en omfattande propaganda under kriget för att få kvinnorna att jobba i bland annat vapenfabriker och inom andra områden för att få samhället att fungera medan männen var ute i krig. De kallades hemmafrontens hjältar och porträtterades på plakat hängandes med små starka rödkindade barn hängandes i kjolarna. Deras huvuduppgift var alltså att ”tillverka” nya ”produkter” åt riket.

Personligen tycker jag även att det förefaller ganska paradoxalt att nazisterna också kallade sig nationalsocialister. Nazisterna, som var extremt elitistiska i sin syn på sin egen befolkning, skiljer sig i mitt tycke helt från de socialistiska tankarna om kompromisslös jämlikhet mellan alla sorters människor. Jag antar att man använde sig av partinamnet nationalsocialisterna för att locka till sig folk från arbetarrörelsen till den nazistiska dödsmaskinen.

Förintelsen

Antisemitismens historia

Ett antal faktorer genom historiens lopp har bidragit till antisemitismen.

Hatet mot judarna har en religiös bakgrund, under medeltiden anklagade nämligen kyrkan judarna för Jesu död på korset. På grund av detta faktum har stora makthavare ständigt kunnat smita undan sitt ansvar för olika missförhållanden i samhället genom att skylla på judarna

I Västeuropa förbättrades judarnas situation under 1800-talet. Detta berodde på den franska revolutionens idéer om tolerans och jämlikhet, viket ledde till att judarna fick lika rättigheter som de övriga medborgarna. Mot slutet av 1800-talet tog dock rastänkandet fart igen, man tänkte mer och mer i de nationalistiska banorna. Detta ledde till att man ville bevara
”rasens renhet” och rensa ut alla ”främmande och skadliga arvsanlag”.

Ovanstående faktorer samt det gamla syndabockstänkandet ledde till att judarna fick skulden för nederlaget i första världskriget, den ekonomiska krisen och hotet från kommunismen.
Tanken att judarna skulle ha varit skyldiga till dessa händelser tycker jag är ungefär lika sjuk som den form av ledarskap bland barn där oskyldiga pojkar eller flickor blir frånstötta av någon oförklarlig anledning.

Isolering och utstötning

Nazisterna ville göra Tyskland fritt från judar och använde olika metoder för att uppnå detta. Bland annat sökte de få judarna till att flytta till andra länder. Detta fungerade inte på grund av att andra länder inte ville ta emot judiska flyktingar.

När nazisterna kom till makten i Tyskland fanns där ca 600 000 judar. De fråntogs de demokratiska rättigheterna i större och större utsträckning. De utestängdes från skolor och universitet. Istället användes skolorna som propagandaapparat. Redan vid tidig skolålder förnedrades judar i undervisningen för att etsa fast ett naturligt judehat bland barnen.
Vidare förbjöd man äktenskap mellan jude och tyskfödd.

En av de mest välkända händelserna i ledet mot judeisolering är den så kallade kristallnatten. Den inträffade 1938 och då fängslades nästan 30 000 judar och det blev en inledande fas för judeförföljelserna. Dessa faktorer ledde till att judarna blev isolerade och all kontakt med icke judiska grannar, vänner och familjer upphörde

När Tyskland sedan besegrade Polen 1939 införskaffades nästa steg i förföljelsen.
Polen hade nämligen en stor judisk befolkning, bestående av 3 miljoner människor. De förflyttades till speciella kvarter, så kallade getton. Förhållandena i dessa getton var extremt undermåliga. Överbefolkning och undernärning var vanligt. Som ett exempel kan tas att i Warszawagettot dog under ett år hela 10 % av invånarna. För att hålla modet uppe anordnade man undervisning för barnen samt teaterföreställningar och konserter, trots att detta var förbjudet.

Från massavrättning till dödsfabriker

1941 trappades de nazistiska judeförföljelserna upp. Nu inleddes en mer systematisk utrotning av judarna med målet att förinta dem helt och hållet. Till en början bildade man speciella insatsstyrkor som förde judarna samman och tog dem till avrättningsplatsen. Där fick de klä av sig och ofta gräva sin egen grav innan de ställdes upp och sköts ihjäl. Nästa steg kom när man fann metoden opraktisk då det tärde på de mördande soldaternas mentala hälsa, och man bestämde sig för ett nytt system; gaskamrarna. Till en början använde nazisterna sig av kolmonoxid, man stängde in fångarna i lastbilar och lät avgaserna, alltså kolmonoxiden, ledas in. Gaskamrar började sedan byggas i koncentrationslägren, flest av dem i Polen. Liken brändes i krematorieugnar som också byggdes. Judeutrotningen var som mest intensiv under perioden 1942-44, sammanlagt dödades 6 miljoner judar, en halv miljon romer och tiotusentals homosexuella i sina arbets- och koncentrationsläger.

Hur kunde detta ske ?

Antisemitismen var inte större i Tyskland i jämförelse med andra europeiska länder, generellt.
I princip kan påstå att tyskarna såg judarna transporteras bort och många kände till koncentrationslägren, som var situerade i närheten av byar och städer. Judarnas isolering gjorde att medkänsla och inlevelse i deras situation inte var möjlig. Även den inhemska propagandan gjorde att utrotningen lättare accepterades. I soldaternas fall handlade deras brutala agerande oftast om någon slags ”gängmentalitet” där ingen ville sticka ut bland de...