Nazistisk Propaganda

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning
Frågor som väcks när man läser om nazisternas framfart i Tyskland på 30- och 40-talen är ofta hur tyskarna kunde rösta på dem, varför så få tyskar reagerade mot förtrycket och senare morden på judarna, samt varför vissa även i våra dagar håller fast vid dessa mörka ideologier? Min åsikt är att allt hänger på propagandan, men då väcks genast nästa fråga, varför lyckas inte dagens främlingsfientliga grupper ta makten med sin propaganda?

En av nazismens viktigaste delar är propagandan. All rasism bygger på att en minoritet utmålas som sämre än majoriteten, för detta behövs en stark propagandamaskin. Tyskland på 30-talet var en utmärkt grogrund för nazismen. Landets ekonomi var körd i botten och folket var missnöjt. Nazisterna kom då med en enkel lösning på problemen: judarna var skuld till allt. Genom sin fruktansvärt slagkraftiga och effektiva propaganda lyckades de ena nästan hela det tyska folket mot judarna. Hela judeutrotningen var ett propagandatrick med det enda syftet att ena tyskarna.

Dagens nazistiska, rasistiska och/eller främlingsfientliga propaganda är i många fall påfallande lik de tyska nazisternas. Istället för judarna har invandrare, framförallt araber (som av de främlingsfientliga direkt förknippas med islam) idag tagit över rollen som de ansvariga för problemen. Därmed inte sagt att judehatet har minskat bland dessa grupper. I Nazityskland beskylldes judarna för uppkomsten av både marxismen och kapitalismen, samt för styret av både Sovjet och USA. Idag beskylls invandrarna bland annat för att ta alla arbeten och att bara ligga samhället till last genom att vara bidragsberoende. Detta visar väl om något hur falska dessa anklagelser är? En annan sak invandrarna beskylls för är den ökade, mer välorganiserade och allt brutalare brottsligheten i Sverige. Visst, invandrare begår brott, men de är inte på något sätt överrepresenterade i brottstatistiken. I alla fall inte de som vistas här lagligt eller de illegala flyktingar som gömmer sig i Sverige för svenska staten.

De främlingsfientliga åsikterna i Sverige idag gömmer sig ofta bakom en välstädad och snygg fasad, så är också fallet med propagandan. Personer, framförallt unga människor, som misslyckas med att se igenom denna fasad kan i värsta fall bli indragna i dessa organisationer, där de får lära sig att allt negativt som sägs om dem eller ideologierna är lögn. Ofta sägs det att dessa lögner kommer från judar eller kommunister. En av de värsta fällorna är Salemfonden. Den grundar på sig mordet av en ung kille med främlingsfientliga åsikter som misshandlades av en pöbel bestående både av ”invandrare” och ”svenskar”. Själva mordet begicks dock av en invandrare. De främlingsfientliga grupperna har av detta dragit slutsatsen att alla ”invandrare” är galna mördare och därmed bör utvisas, samt att staten skulle hålla alla ”invandrare” bakom ryggen. Alla mord och all misshandel som begås av högerextrema grupper varje år nämns förstås inte…

Ett ovanligt tydligt exempel på de tyska nazisternas propaganda är bilden ovan. Den visar Hitler, der Führer, i spetsen för de tyska styrkorna, som tycks sträcka sig till horisonten. Över honom skiner solen genom molnen och i molnen ligger också örnen, en av symbolerna för Nazityskland. Just denna del är tagen ur bibeln, men då sken solen över Johannes döparen och örnen var en duva. Längst ned i ramen står ”Es lebe Deutschland!”, vilket översatt till svenska blir ”Leve Tyskland!”. Betraktaren får känslan av att de nazistiska arméerna, med Hitler i spetsen och Gud på sin sida, är oslagbara.

Här är två exempel, tagna ur verkligheten, där samma stämning som på affischen ovan försökt skapas. På bilden till höger står dessutom en del av ett av nazisteras slagord: ”Ein Volk Ein Reich, Ein Führer”, alltså ”ett folk ett rike, en ledare”.

Ett annat vanligt propagandagrepp var att visa upp sambandet mellan fronten och fosterlandet som i denna bild. Texten lyder: ”Tillverka vapen för fronten”. Om man studerar bilden hittar man snart de nazistiska idealen i den. Båda männen är mycket starka, soldaten har ett hårt, fyrkantigt och maskulint ansikte. Hans hjälm har gott om bucklor och skador, ett tecken på att han ofta varit i strid, och uppenbarligen överlevt. Arbetaren är äldre, och har därför ett legitimt skäl att inte delta i frontstriderna.

Ytterligare exempel på detta nedan. Texten på affischen till höger lyder: ”Arbetarkamrat, du kämpar med oss.Tillhandahåll din arbetskraft”
Texten på nästa bild lyder ”Du är fronten”
Nästa bild är visar en militär och en SA-man, sammanhållningen mellan dem verkar också god. Nazisterna ville visa upp ett enat folk. Texten lyder: ”Garanter för den tyska försvarsförmågan Även denna gång är det ”ariska” idealet mycket tydligt.

Nazisterna höll ofta stora middagar. De som fick komma på dessa kände sig förmodligen utvalda och speciella. Detta är kanske i sig inte så intressant, men jämförelsen mellan bilden till vänster, med största säkerhet en av nazisternas julmiddagar, och bilden nedan, från en av Nationalsocialistisk Fronts middagar. Lägg speciellt märke till örnarna på bilderna. En annan detalj är att hakkorsflaggan på den äldre bilden har en betydligt diskretare framtoning (på bordet eller vad det nu är under örnen) än på den nyare bilden.

Den viktigaste delen i Nazitysklands propaganda var den antijudiska och antikommunistiska propagandan, något som ofta var samma sak. Bland annat Stalin utmålades som jude, tillsammans med personer som Winston Churchill och Franklin D. Roosevelt. Judarna själva utmålades som sagt som huvudansvariga för huvuddelen av världens och Tysklands problem. Judarna var ofta affärsmän då detta var det mest lönsamma yrke de fått bedriva under tidigare förföljelser. Det var också ett yrke som fungerade bra om man reste och flyttade mycket, något judarna ofta gjorde, eller rättare sagt, de var tvungna att fly. Detta var en bra grogrund för nazisterna att utmåla judarna som utsugare och storkapitalister, för vem hade aldrig gett pengar till en jude? På grund av de dåliga tiderna hade man dessutom förmodligen tyckt att det var överpris. Detta berodde inte på något sätt på att judarna skulle vara utsugare, det var helt enkelt dåliga tider och priserna var höga.
Propagandaaffischernas judar såg nästan alltid ut på samma sätt, ett av de dominerande dragen på dessa karikatyrer var en stor, ofta krokig näsa. Läpparna var också nästan alltid stora och fylliga. Bilden till vänster är en filmaffisch för ”Der Ewige Jude. Ein dokumentärfilm über das Weltjudentum”, vilket på svenska blir ”Den evige juden. En dokumentär om världsjudendomen”. Detta var en av de värsta propagandafilmerna som producerades under andra världskriget och förmodligen en av de mest antisemitiska filmerna någonsin. Bilden till höger kommer förmodligen från krigets senare delar då texten lyder: ”Juden, krigsanstiftare, krigsförlängare”. Judehatet genomsyrade hela det tyska samhället, alla skulle få lära sig att hata judar. Bland annat fanns ett barnspel som gick ut på att kasta ut judar ur Tyskland. Spelet hette ”Juden Raus!” (ut med judarna) och beskrivs av tillverkaren som ett ”väldigt roligt spel”. På spelplanen kan bland annat läsas ”Jagar du iväg 6 judar har du vunnit en klar seger”. Spelpjäserna som föreställer judar har typiska antisemitiska karikatyrer som ansikten och har hattar liknande de judarna tvingades bära under medeltiden. Ett ytterligare exempel på hur antisemitismen kröp allt längre ned i åldrarna är barnboken ”Der Giftpilz” (giftsvampen) från 1938. En bild från denna bok återfinns på sidan 8 i boken ”Om detta må ni berätta”. Bilden visar hur de ”ariska” barnen och lärarna på en skola driver ut judarna, både lärare och elever. Även här utmålas judarna som fula, stornästa och elaka. Barn har ofta inte lika mycket fördomar som vuxna och de tyska barnen reagerade säkert på att deras kamrater helt plötsligt blivit skurkar. Detta förklarades dock lätt med bland annat: ”Liksom det är svårt att skilja på giftiga och ätliga svampar, så är det mycket svårt att inse att judar är skurkar och förbrytare”.

Det var dock som sagt inte bara judarna som smutskastades. Romer, homosexuella, personer med ”fel” åsikter, handikappade samt andra mer eller mindre ”avvikande” smutskastades och mördades också. Näst judarna var kommunisterna, eller bolsjevikerna som nazisterna oftast benämnde dem, de som syntes mest i propagandan. Texten på den gamla reklamaffischen lyder: ”Stor antibolsjevistisk utställning i Karlsruhe”. Affischen visar kommunismen som en stor, hemsk spindel som girigt och blodtörstigt brer ut sig över världen. Med största sannolikhet beskrevs Tyskland, på utställningen, som det land som skulle rädda världen från detta.



Hitler och andra nazistledare höll ofta tal, bland annat i Radio. Affischen till vänster berättar att ”Hela Tyskland hör Führern med folkmottagaren”. Många nazister, däribland Hitler, tyckte ännu bättre om enorma massmöten på fotbollsarenor och liknande. På många platser runt om i Tyskland fanns till och med breda, kilometerlånga betongremsor som olika armégrupper kunde marschera fram och tillbaka på och där nazisterna kunde hålla sina tal till massorna. Bilderna överst på sidan tre är exempel på dessa möten. Propagandaministern Goebbels ska under ett massmöte ha talat så medryckande att han fick så gott som alla närvarande att svara på frågan om de ville ha det totala kriget med ett rungande ja. Även om denna historia inte skulle vara sann, så ger den ändå en tydlig bild av hur effektiva dessa massmöten var.

Även filmen var en viktig del i propagandan. Den mest kända filmen som hyllar Nazityskland är ”Viljans Triumf” av Leni Riefenstahl. Det är en dokumentär om nazistpartiet NSDAP:s sjätte partidagar i Nürnberg den fjärde till tionde september 1934. Filmen en av världens mest kända propagandafilmer, främst för att Leni Riefenstahl var en sådan utmärkt och nyskapande filmare. Hon gjorde också andra filmer i propagandans tjänst, bland annat om OS i Berlin 1936 och NSDAP:s partikongresser. Efter kriget har Leni Riefenstahl ihärdigt hävdat att hon aldrig var nazist, men hennes filmer innehåller många hyllningar till nazisterna och de ”ariska” idealen.

Dagens svenska främlingsfientliga grupper har inte samma effektiva propagandamaskin som NSDAP hade, och tur är väl det. Deras propaganda är inte heller lika effektiv då folk i dag i allmänhet är mer upplysta. De vänder istället sina stora ansträngningar inåt, mot redan rekryterade medlemmar och likasinnade. I vissa av dessa föreningar är det till och med mycket svårt att bli medlem, bland annat i Nationell Ungdom. En del affischer och klistermärken från de främlingsfientliga grupperna dyker då och då upp på elskåp och liknande, huvudsakligen i valtider från partierna, då dessa har mer pengar än de andra grupperingarna. Dessa grupper har dock inte samma duktiga tecknare och grafiker som NSDAP hade och därför blir dessa bilder ganska ineffektiva. Man försöker istället koncentrera sig på texterna. Dessa angriper ofta invandrare, men även dem som försvarar invandrares rättigheter. ”Folkfärrädare” är ett ord som används ofta.

Radikala grupper har nästan alltid en stor förkärlek till symboler, vilket också är fallet med de främlingsfientliga grupperna. Framförallt i utlandet syns hakkorsflaggan, men då hakkorset är förbjudet i många länder har det bytts ut mot andra symboler, ofta kors eller runbokstäver. I Sverige används den nordiska mytologin i allmänhet och Tors hammare i synnerhet av främlingsfientliga grupper. Den svenska flaggan är en annan symbol som används. Många unga som bär dessa symboler och lyssnar på Ultima Thule har ett standardargument de använder om de blir anklagade för att vara rasister. ”Jag är väl inte nå’n rasse, jag älskar ju bara mitt land. Okej, visst, så länge detta landsdyrkande inte innebär att man tycker illa om andra länder, folkslag eller religioner, eller tycker illa om att personer som tillhör andra folkslag eller religioner flyttar till Sverige är man ingen rasist. Tyvärr är detta mycket ovanligt, man köper ofta hela det nationalistiska ”paketet” på en gång. Om inte annat riskerar man att ryckas in i den främlingsfientliga propagandamaskinen.

Till höger: Flygblad från Sverigedemokraterna gällande kyrkovalet 2001. Till vänster: Flygblad från Sverig...