Osäkerhet och komplexitet är återkommande begrepp när miljöproblematiken
diskuteras. Det är en mörk bild som målas upp kring framtidens miljö. Den
rådande komplexitet försvårar arbetet med miljön, då en felaktig åtgärd kan
få konsekvenser långt senare. Är de demokratiska institutionerna kapabla
att handskas med miljöproblematiken och erbjuda människor förutsättningar
för att nå en hållbar utveckling?
Syftet med uppsatsen är att utreda förhållandet mellan demokratin och
förmyndarskapet och miljöproblemens hantering. Frågor som behandlas är i
vilken utsträckning de valda politiska systemen är lämpade att ta snabba
beslut där sådana krävs och vilka behov miljön ställer på faktakunskap.
Begrepp som hållbar utveckling och osäkerhet, miljöns komplexitet samt
gränsöverskridande behandlas utifrån miljöproblematiken, och frågan här är
hur de olika politiska systemen är lämpade att handskas med dessa.
Uppsatsen fokuserar på miljöproblematiken kring den antropogena
växthuseffekten, ett ämne som varit angeläget en längre tid utan att för
den delen ha tappat sin aktualitet. Under de senaste århundradena har
jordens medeltemperatur varierat mellan 0,5- 1,0 grader Celsius, en
uppvärmning som inte avtagit och som är av samma storleksordning som
temperaturförhöjningen utsläppen av växthusgaserna förorsakat. Ett
bibehållande av utsläppen på 1995 års nivå skulle fortsätta att öka
atmosfärens halter av koldioxid i åtminstone 200 år.
Uppsatsen klargör vad som krävs för ett uppfyllande av det demokratiska
samhället samt förmyndarskapets utmärkande drag. Är folkstyret mest
fördelaktigt för miljön, eller är ett överlämnande av makten till en
minoritet, som i kraft av överlägsen kunskap och förmåga är särskilt
kvalificerad nödvändigt för att komma till rätta med miljöproblematiken.
Slutligen behandlas problematiken kring de båda politiska systemen och hur
man tänkt ...
