Runor

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Vikingarna skrev aldrig på papper. Istället ristade man tecken i sten och trä. Vikingarnas skrivtecken kallades runor.

Vikingarnas skrivtecken kallades runor och användes först av germanerna i slutet på antiken.

Runraden, det vill säga alfabetet, kunde se lite olika ut beroende var man kom i norden. Ibland kunde skillnaderna vara stora bara mellan två byar.

En runrad var vanligare än alla andra. Den har döpts till ”futhark” efter de sex första bokstäverna. Ljudet ”th” räknades alltså som en bokstav.

Runorna hade först magisk betydelse, senare tillkom runstavar. På långa trästavar märkte man ut årets olika dagar, precis som våra nutida pepperskalendrar. Detta var fortfarande en vanlig sed långt upp på 1500-talet. De äldsta runstavar som finns bevarade är från 1437 och 1457. Så småningom började runorna brukas i nedtecknande av berättelser och minnestexter efter avlidna.

Oftast skrevs runor på stenar som sedan restes upp. De vanligaste runstenarna var en sorts gravstenar, som restes till minne av någon. Skrivaren kunde vara hustrun eller vännen till en stupad viking.

Det fanns också ristare som reste runt och utförde arbeten mot betalning. En skrift på en runsten kunde låta så här: ”Ulv reste denna sten till minne av sin vän Erik, som miste livet i västerled”. Man brukade också rista slingrande mönster av olika djur och växter som dekoration. Stenarna sattes nästan
aldrig på något riktigt gravfält. De flesta stenar hittas placerade på vackra ställen i naturen.


En runsten kunde också fungera som ett juridiskt dokument. Ägaren av en gård kunde resa en sten som berättade vem som skulle få ärva efter honom.

Då och då ristade man direkt på berghällar. Så gjorde man under bronsåldern och tidig järnålder, men ibland utfördes sådana arbeten även av vikingarna. Ibland har man hittat runskrifter som är rent klotter. Inuti en gravhög på Orkneyöarna står: ”Dessa runor ristades av den skickligaste runristaren i västerled”.

Bildstenen var en sorts utveckling av de vanliga runstenarna. Här formade man ett stycke sten lite på samma sätt som en gravsten, inn...