Det bortglömda barnet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

’Det bortglömda barnet’, original titel ’The Harrogate secret’ är skriven av Catherine Cookson, en älskad och populär brittisk romanförfattare. Catherine föddes utom äktenskapet och hade en fattig och svår barndom. Redan i tonåren började hon sitt skrivande men blev publicerad först när hon var i 40årsåldern. Skrivandet blev enligt henne hennes räddning: - Det var som att bli upp spolad på land efter ett skeppsbrott och upptäcka att man hade tillgång till ett litet hus där man kunde bo, om man bara fick upp dörren¹, säger hon i en interljuv. Hennes böcker har tryckts i miljoner exemplar och givits ut i 30 olika länder. Trots sitt intensiva
skrivande som lett till att hon nästan gett ut en bok per år så har hon inte vunnit några litterära utmärkelser genom åren, men har istället vunnit miljoner läsare och tilldelats titeln ”Dame” av den engelska drottningen, 1988. Catherine avled 1998 av att ha varit sjuklig i många år, hon blev 91 år gammal ( 1906-1998).

I boken får vi följa Freddie Musgrave, en klipsk 10-årig pojke som försöker tjäna lite extra pengar till familjen genom att hjälpa smugglare att föra saker över floden med hjälp av sin lilla jolle, ett arbete som många gånger visar sig vara riktigt lönande. En kväll ska ett viktig meddelande föras över till godsägaren på The Towers. Freddie beger sig till godsägaren men väl framme råkar han få reda på en mörk hemlighet, en hemlighet som till varje pris måste bevaras. Freddie står inför ett svårt val, ska han bevara hemligheten eller ska han göra det som känns rätt. Han väljer att följa sitt hjärta, men just när han tror allt börjar ordna sig väcks han av verkligheten igen. Mr. Gallagher, godsägaren får reda på att barnet inte är dödat och en farlig jakt uppstår. Freddie som springer för livet, bokstavligt, med ett barn i sina armar vet varken ut eller in tills Maggie, en 20-årig kvinna som lånar folk pengar vid hamnen dyker upp och räddar honom. Hemligheten var så viktig för Mr. Gallagher att det kostade honom livet, hemligheten som var ett barn, en oäkting. Men Freddie och miss Maggie klarar sig nätt och jämt undan och beslutar att ta hand om barnet, som annars skulle avlivats i hemlighet. Ingen får veta vad som hände den kvällen och ingen kan få veta sanningen om barnet.

Man får följa Freddie och Maggies väg att låta sanningen förbli döljd, Berättelsen tar sin början en kväll 1843, kvällen då meddelandet till godsägaren förs över och fortsätter sen i flera år. Man får följa Freddie när han flyttar hemifrån, när Belle, barnet växer upp, när Maggies liv börjar ledda mot sitt slut m.m. Freddie, Maggie och Belle, huvudpersonerna beskrivs mycket noggrant och detaljrikt, mot slutet av boken känns det som du känner dom utan och innan till. Maggie som är en mycket bestämd och strikt kvinna, men som då och då visar sina mjuka sidor och skulle göra allt för de två människor hon älskar, Freddie och Belle. ”Glöm inte Freddie Musgrave att ingen kan veta bättre än jag och att det var jag som lärde dig att allt som glimmar inte är guld” ², det är ett typiskt sätt på hur Maggie skulle se på en situation. Freddie som är nyfiken och ständigt vill bevisa att han är en mogen och färdiglärd man, inte minst för Maggie och Belle, den stackars lilla flickan som inte har en aning om att hela hennes liv är byggt på en lögn och som varken vet ut eller in när det gäller hennes hjärta. Även de mindre viktiga personerna och miljöbeskrivningarna är mycket noggranna, det märks att det lagts ner mycket jobb i den delen och med tanke på tidpunkten då boken utspelar sig är beskrivningar A och O för att man ska kunna få en bra inblick i hur det kan ha sett ut. Visserligen finns det gånger då man tycker det blir lite för mycket beskrivande och för lite handling, men i det stora hela är det enbart positivt.

Något som det måste ges ett stort plus till är skildringarna mellan Freddies och Maggies ”världar”. Freddie som lever mer i slummen och Maggie som lever mer i de finare kvarteren. Trots att författaren vill visa något av en negativ synvinkel på Freddies boende, framställs huset som en trevlig plats där de som bor är lyckliga. Hon lyckas få med två olika synvinklar att se det på, och det samma gäller med Maggie och hennes hem och jobb.

Boken är väldigt bra skriven och att leva sig in i den är lätt. Språket är lätt förstått, dock måste man nog vara omkring 15 och uppåt om man inte vill sitta med ordboken i högsta hugg. Miljöbeskrivningar och personbeskrivningar brillianta och själva handlingen intressant med humoristiska såsom spännande inlägg. Huvudpersonerna har gjorts intressanta, med tanke på hur de beskrivs och att det alltid händer något kring dem. Det är inte för många personer att hålla reda på vilket många författare har en förmåga att lyckas med, det är precis på snudden men hon håller sig bakom linjen. Sen så blir det lättare att skilja dem åt eftersom varje individ skiljer sig ganska mycket från den andra tex. Nancy, Freddies syster som är blind och Robert, hans far som är krympling.

Hela handlingen i boken känns äkta och trovärdig, visserligen finns det inlägg när de lyckas klara sig ur situationer nätt och jämt som en normal människa så gott som aldrig skulle lyckas med, men det är trots allt en bok och en bok behöver sådana inlägg för att göras intersant. Jag kan med gott samvete säga att det här är en läsvärd bok och jag rekommenderar den starkt.
Det ända som jag känner att jag ogillar starkt är slutet i boken. Mot slutet av boken så har det framgått att Freddie älskar Maggie och Belle, Maggie som något av en extra mor och en barndomsförälskelse och Belle som kvinnan han vill dela sitt liv med. Belle har dessvärre hittat en friare, en friare som Maggie och Freddie senare får reda på är hennes halvbror. Ett stort dilemma har uppstått, men mot slutet ordnar allt upp sig, halvbrodern försvinner och Belle får reda på sanningen. Men när man ser att det endast är några sidor kvar av boken och äntligen kan andas ut i hopp om att tragedierna är över går Maggie och dör. Med ca 3 sidor kvar av boken sitter man förvånad och arg, varför läsa en bok med ett sådant slut, varför skriva en bok med sådant slut? Men slutet lyckas ändå bli lyckligt: ”Sedan gick han för att fara hem och börja sitt nya liv med Belle, för det var vad han ville, det...