Wag the dog

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det passar mycket bra att se den här filmen i kombination med lektionen
Mediekommunikation, eftersom den skildrar hur medierna styr vårt samhälle. Den här filmen visar verkligen att det går att hitta på vad som helst, och samhället går på det.
Vi litar allt för mycket på det som visas i medierna, och filmen gav mig en tankeställare.
Jag har faktiskt tänkt på det här innan, ta till exempel katastrofen mot World Trade Center den 11 September förra året. Då tänkte jag att ”tänk om medierna bara har hittat på det här för att få något att skriva om”. Jag har faktiskt bara sett det här på TV och läst i tidningarna, ingen av de jag känner har varit där efter händelsen, så det skulle faktiskt kunna vara påhittat alltihop.
Men ändå tror jag fullt ut att det har hänt, det finns så många som de har intervjuat, så många program och galor i offrens ära och så många olika bilder från platsen, både under terrorattacken och efteråt.

Journalisterna borde sökt upp källor bättre, eftersom det var så pass stor händelse och man inte bör tro för mycket på rykten. Jag tror aldrig detta skulle kunna hända i verkligheten, för i alla fall de stora nyhetsbyråerna som man har förtroende för kollar upp sina källor ordentligt innan de går ut med nyheten.

Filmen var på detta sätt lite överdriven, de drog upp allt så stort, skrev sånger och tryckte tröjor. Och allt hände på bara 11 dagar; ett krig hinner aldrig starta och sluta och få en hjälte på så pass kort tid. Dessutom skulle inte alla nyhetsbyråer lita fullt ut på endast ett filmklipp på en flicka springande i krigsmiljö. Inga andra bilder på offer, terrorister, vapen eller någonting annat som brukar finnas i krig.

De som verkligen blir blåsta är samhället, USA. De vet ingenting, de tror så mycket på det som medierna har gått ut med att de gråter, sjunger fredssången och köper tröjor. Ungdomar klottrar ”courage mom” i stora bokstäver över väggar, efter morsekoden Shoeman haft på sin tröja.

De som bär det största ansvaret för informationen att bli desinformation är presidenten och hans kompanjoner. Det är de som drivit igenom det hela. Hade de inte anordnat det hela, hade det aldrig hänt. De gjorde detta för att rädda sitt parti i valet.

Men även medierna har ett visst ansvar för att nyheten kommer ut. Hade de kollat upp källor, hade inte heller detta spridits. Och hade CIA och FBI ingripit, hade presidenten blivit avslöjad och varit tvungen att avgå. Då hade medierna verkligen haft något att visa, en nyhet som var sann.

Man visar inte så mycket av arbetsuppgifterna på mediernas nyhetsbyråer, men det man ser är väldigt överdrivet. En nyhetsbyrå granskar och gräver efter information. De kunde tagit reda på mer innan de gick ut med det i medierna.

Men den här filmen visar att någonting liknande...