Mobbing

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Om man ser över sitt liv, kollar tillbaka på dagarna man levt. Vem kan då säga att de aldrig sett mobbing utan att göra något åt saken? Det är förmodligen inte många som kan neka det. Så väldigt många barn, ungdomar och även vuxna utsätts för mobbing varje dag. Det finns så många barn som går ensamma genom livet. Det är ingen skillnad i vilken kultur man lever, överallt utsätts barn för mobbing. Det enda som skulle kunna skilja mellan kulturerna kan vara metoderna att förebygga mobbingen.

Mobbning är något som förstör människors självkänsla och identitet och kan påverka en människa hela livet. Mobbingen skulle egentligen inte skulle behöva finnas i dagens samhälle. I ett samhälle där allt går framåt borde ett problem som mobbingen redan vara bekämpat. Mobbingen uppmärksammas väldigt mycket i media, men den verkar inte uppmärksammas lika mycket när det kommer till verkligheten, i skolan. Media verkar fokusera på hur hemska barnen är som mobbar, inte på vad som kan göras för att stoppa den. Det kanske finns någon anledning som började slå rot för länge sedan, och som får sitt utslag nu?

Mitt mål med uppsatsen är att komma fram till vad som egentligen orsakar mobbing. Jag vill komma fram till många olika teorier, sedda från olika synvinklar. Det finns ju inte bara en faktor till att någon mobbar eller till att någon blir mobbad. Jag vill ta reda på om det finns några planer för hur man ska utkämpa mobbing och även om det finns några påståenden om vad som gör att någon utsätter andra för mobbing.

För att nå mitt mål och få svar på mina frågor, så tänker jag ta kontakt med olika grupper som har mycket erfarenhet av detta. Några exempel är Bris och friends. Jag ska också ta hjälp av olika artiklar och böcker om mobbing. Artiklar tänker jag söka på olika tidningars hemsidor genom Internet, Bris årsrapport är också något jag gärna skulle vilja läsa för att få inblick i hur många som ringer till hjälptelefoner om mobbing varje år. Arbetet ska bli intressant att göra och jag hoppas på att få en jämn struktur med varken för mycket fakta eller för mycket ”prat”.

Bilden av ungdomen i samhället

Det är en speciell bild av ungdomar som målas upp av dagens media. Ofta pratas det om hur mycket sämre det går för ungdomarna, hur mycket våldet ökar, och hur mycket betygen sjunker i skolan. Tidningsrubriker handlar också ofta om mobbingen, hur många som mobbas varje dag, och den skrämmande tanken att barn tar självmord på grund av detta är en verklighet.

Många frågar sig nog vad det är som händer, vad är det som har gått fel? Alla dessa ledsna, förvirrade ungdomar är framtiden, de som ska ta över det de vuxna bygger på just nu. Många vill att ungdomen ska acceptera valen och besluten, valen som de vuxna alltid gör. I val omröstningar om Sveriges framtid bryr sig ingen överhuvudtaget om vad ungdomarna tycker. Ingen tänker på att det är just ungdomen som väntar runt hörnet.

Denna hemska bild som beskriver ungdomen kan nog sätta en viss press på elever och studenter i skolorna. Dom kanske känner att de har blivit orättvist behandlade, att de absolut kan nå målen i skolan, och nu återstår det bara att visa detta för vuxenvärlden. Självklart ska jag inte klaga på att ungdomarna försöker komma långt i skolan, men det sätter också en gräns, en gräns på hur dålig man får vara. Den som går under gränsen och presterar sämre än sina medmänniskor passar inte längre in. Man ställer helt enkelt för höga krav på sig själv, delvis på grund av median.

Ett exempel av detta hittade jag i ett stycke ur en verklighetsbaserad bok om mobbing skriven av Zelma Fors. Det handlar om Lina som går i trean, hon är sämre än sina klasskamrater på att läsa och det resulterar i att de andra flickorna skrattar åt henne. Det har gått så långt att de andra barnen slår henne och hon blir mobbad. Lina förklarar det ”Flickorna i klassen retar mig, dom säger fula ord. Dom säger att jag inte får vara med, när dom leker”. En av flickorna som retar Lina heter Ida och förklarar att hon aldrig har slagit Lina, det är bara hennes kompisar Dora, Erika och Joel som slagit henne. Däremot så förklarar Dora och Erika förhållandet till Lina på precis samma sätt, de skyller slagen på de andra kamraterna. Joel är den enda som erkänner slagen när han säger ”När jag och min kompis kommer in i klassrummet och inte läraren är där, så slår flickorna i klassen Lina. Dom vill att jag ska göra det åt dom. Ida vill slå henne men hon klarar inte av det”.

Att en liten flicka i trean ska få ta slag varje dag bara för att hon inte kan läsa lika bra som klasskamraterna tycker jag är hemskt. Läraren i detta fall har upptäckt mobbingen och har kontaktat föräldrar. Föräldrarna berättar då att deras barn förklarat hela incidenten med att Lina brukar slå dom så hårt att hon inte fick vara med och leka. Det är klart att man kan tänka på vem som ljuger och inte i det här fallet, men 4 stycken mot 1 tyder på att Lina har underläge och inget att säga till om. Jag tycker det verkar som om båda parter vill glömma bort eller skylla slagen på någon annan i guppen, Lina till exempel nämner inte ens slagen.

Hos de flesta föräldrar väcks nog obehag när de ser att ett barn far illa, speciellt när barn gör varandra illa. Att bli berörd är en förutsättning för att man ska handla och försöka förändra. Men många känner också en viss maktlöshet, som maktlösheten i bemärkelsen ”vi har inget att sätta emot”, som författaren Zelma Fors säger. Men själv tycker jag man ser det från fel vinkel när man säger att man inte kan stoppa mobbingen. Det är ju föräldrarna som uppfostrar barnen, ställer krav och lär ut rätt och fel. Det är de vuxna som leder samhället och skapar skolor och system, uppstår sedan problem inom grupper så ska dom ta ansvaret för det. När det uppstår sådana allvarliga problem som mobbing måste man förstå att systemet inte funkar, och sedan förändra det. Det är just de vuxna som kan förändra, och kan man förändra tycker inte jag man ska känna maktlöshet.

Provocerad till att mobba

En sak jag hittade var också en artikel om en man vid namn Dag Björndell som berättade om en mobbing upplevelse han hade som barn; ”Jag var själv med som barn om en händelse i femte klass, som liknade en mobbing situation. Det känns svårt än idag att tänka på vad som hände. En dag när vi hade friluftsdag och åkte skridsko, så var det en tjej som kallades Långben som ramlade. Av någon anledning var våran lärare borta och vi var ensamma. Vi pojkar spelade bandy en bit och såg när Långben ramlade. Flickorna brydde sig inte, och efter några minuter blev vi ganska intresserade av henne där hon låg. Vi åkte fram för att hjälpa henne om hon hade gjort sig illa. Hon låg på magen och grät. När vi kom fram började hon skrika av ilska och sparka efter oss med skridskorna. Då flög nått i mig och mina kamrater, som jag inte kan förklara än i denna dag. Vi började peta på henne med klubborna, håna henne och kasta snö. Efter en ordentlig ”mulning” så krokade några av oss klubborna i hennes skridskor och började släpa henne i triumf runt isen. Av denna händelse framgår att Långben provocerade oss. Vi skulle bara hjälpa henne, och då började hon spraka mot oss. Vi svarade med aggression och det blev värre än vad någon av oss hade tänkt oss.”

Vad denhär mannen förklarar tycker jag är konstigt. Kan någon bli provocerad till att mobba? Eller är det bara att skylla handlingen på något annat än verkligheten? Hur man uppfattar situationen är förstås olika från person till person. Men om mobbings offer i Sverige provocerar andra barn till att mobba dem, så kan man lika gärna skylla grunden till mobbingen på mobboffret. Det är något jag tycker är fel. Ingen ska behöva bära skulden helt själv för att man har blivit slagen och hånad. Man måste alltid se det från olika håll och det måste alltid finnas en motsättning i det, för att det ska bli rättvist.

En annan teori som beskrivs av Dag Björndell, som jobbat inom skolan i 10 år, beskriver problemet som att mobbing även kan finnas i bra fungerande klasser som ett minne eller dålig vana från en orolig tid i klassens historia. Trots att barnen trivs med varandra så kan mobbingen vara så pass inrotad att man fortsätter av gammal vana.

Något som stödjer denna teori är något som handlar om Lina som vi nämnde i förra kapitlet. En av hennes klasskamrater säger under en intervju; ”vi fortsätter bara för att någon annan har börjat”. En annan elev i klassen tror också att mobbingen fortsätter nu för att Lina retades redan i första klass.

Men om man nu kommer bra överens, så varför mobba? Och om man mobbar av gammal vana, så kommer man väl inte bra överens? Teorin kanske skulle funka men den svaga delen som får mig att tvivla är att man kan aldrig säga att en grupp kommer bra överens om det förekommer mobbing i gruppen.

Men det är också något som framgår i händelserna runt Lina som tyder på en helt annan teori om varför mobbingen finns i gruppen. Det är när läraren förklarar att Ida, Linas största plågoande, är osäker bland andra elever på skolan som hon inte har kontroll över. Läraren påstår att Ida alltid leder klasskamraterna till att mobba Lina, men att hon blir en annan person utanför gruppen. Jag tolkar det helt klart som att Ida vill göra Lina osäker, för att själv känna sig säker på sin plats i gruppen.

Alltså kan det vara Ida som har problem och inte Lina, de andra i gruppen kanske mobbar Lina för att själva inte bli mobbade. Men detta är bara spekuleringar. Och min slutliga uppfattning är nu att Ida kan vara grunden till det hela, som sedan formats om en del.

Vad kan man göra för att stoppa mobbingen?

Jag kollade olika tidningar och hittade olika exempel på förslag och nya lagar som ska sätta press på skolsystemet och reglerna. Ett exempel är Jan-Ove Jerrestål från folkpartiet i Uppsala tycker att det ska bli striktare regler mot mobbing. Han har beräknat att över 2 000 elever i Uppsala kommun är utsatta för mobbing. ”Om inget annat hjälper ska skolan kunna flytta mobbaren. Skollagen ger sådana möjligheter men idag finns ingen klar praxis bland skolorna. Vi har varit för flata mot mobbare, det är inte den mobbade eleven som ska behöva flytta på sig”, säger Jan-Ove.

Även Sveriges elevråd (SVEA) har länge kämpat för att en diskrimineringslag ska skydda elever i grundskolan och på gymnasiet. Linus Olofsson som är förbundsordförande i Sveriges elevråd tror inte att en diskrimineringslag ensam löser problemet med trakasserier och diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religion, kön, sexuell läggning och funktionshinder i skolorna. ” Det är inte som att elever i skolan står helt utan skydd nu, de skyddas av lag och diskriminering är förbjudet i läroplanen. Men en diskrimineringslag skulle sätta större press på kommuner och rektorer att arbeta aktivt med frågorna i skolorna.”, säger han till tidningen Uppsala nya tidning 20/8 2003. Linus Olofsson tror också att det skulle vara en tydlig signal från vuxenvärlden att ungdomar är lika mycket värda att skyddas från diskriminering som vuxna på arbetsmarknaden eller på universitet och i högskolor.

Av detta kan jag säga att en sådan lag skulle behövas, jag tror att ungdomarna som är utsatta, måste få veta att någon står bakom dem. Man måste få veta att man kan få hjälp, även som mobbare. Och en diskrimineringslag skulle självklart vara bra på andra sätt också, men jag tror inte att en sådan lag skulle räcka för att få bort mobbingen, förmodligen minska en liten aning. Av vad Jan-Ove vill genomföra så kan jag bara hålla med, men jag tror ändå att det effektivaste skulle vara att göra lärarna mera insatta i mobbingfall på sin arbetsplats. En stiftelse som engagerar sig på detta sätt är ”Friends”.

Friends arbetar förebyggande mot mobbning och fokuserar på processer inom drabbade grupper och inte i första hand på individnivån. Viktigt för Friends är kärnvärden som respekt och kunskap för att kunna mötas och ringa in orsakerna som ligger bakom mobbningen. I denna process behöver även mobbarna hjälp. Ansvaret för denna process och att lösa mobbningssituationer ligger aldrig på eleverna utan på de vuxna; något jag anser helt rätt.

Alltså, att sätta lärare i fokus för att stoppa mobbing, och att införa starkare lagar, kan vara en stark förebyggande grund till att stoppa mobbingen. Och en stark grund, är precis vad vi i Sverige behöver enligt min fattning. För om vi har en stark grund kan vi börja sikta på att få hela Sverige fritt, från mobbing.



Källförteckning

Böcker:

Att åtgärda mobbing och våld i skolan
Makt, maktlöshet och mobbing
Du får inte vara med

Hemsidor:

www.friends.se
www.bris.se
www.unt.se

Källinformation:


BRIS
- Bris riktar sig mot barn som har det svårt, och har också information man kan ta del av. Senaste upplägget av rapporter var från år 2002 där man går igenom hela året och dess fall.

Friends
- Friends inriktar sig mer till vuxna och hur man ska kunna stoppa mobbingen. Man har lagt upp kursplaner på sidan och även nyheter och artiklar om mobbingfall som kommit upp i rätten. Friend samarbetar också med många skolor i Sverige, mot mobbing.

Du får inte vara med
- Boken är skriven av Kari Lamer från Norge och boken är översatt av Björn Nilsson. Kari Lamer är verksam inom pedagogik vid Barnevernsakademiet i Oslo och kunnig inom ämnet. Boken är skriven 1991 och är väldigt inriktad på hur vuxna ska gå till väga för att stoppa mobbing.

Makt, maktlöshet och mobbing
- Boken är skriven av Zelma Fors som är psykolog och har en 20 år lång erfarenhet av barn och ungdomar. Hon inriktar sig mycket på att orsaken till mobbingen kan ligga i både barngruppen, men också i skolorganisationen. Boken är tryckt 1995, vilket kan göra att mycket har förändrats, men historien om den egentliga orsaken till mobbing, kan inte ändras.

Att åtgärda mobbing och våld i skolan
- Boken är skriven av Dag Björndell som skriver boken endast av egna erfarenheter efter 10 år inom skolan. Boken är skriven 1987 så självklart har samhället och värderingarna föränd...