Vedergällningen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Vedergällningen är en ganska kort novell som är skriven av en student vid namn Tore Andersson. Novellen är skriven i tredje person och börjar med en beskrivning om hur vädret är och fortsätter sedan med att man får följa novellens huvudpersons återblickar till sin barndomstid i staden.

Huvudpersonen är en man, förmodligen en ganska ung man då han ser tillbaka på sin skoltid i mellanstadiet, vilket man får veta var för ungefär 15 år sedan. I början är novellen en helt vanlig trevlig historia om hur en gammal elev besöker sin gamla lärarinna, man får intrycket av att hon är en snäll och humoristiskt person vilket verkar vara helt normalt.

Sedan börjar novellen förändras i sin karaktär och blir mer allvarlig då mannen i novellen drabbas av en kraftig ångestattack; ”Svärtan trängde in i hans ådror, in i minsta por. Mörkret uppslukade han. Han upphörde att se, att höra, att känna, att lukta men en vidrig smak av skräck och galla slog rot i hans mun” när han ser ett barn som blir knuffat ned i marken av sin mamma. Han blir helt enkelt skräckslagen då han får en flashback.

Först här i berättelsen får man reda på att lärarinnan inte var så snäll som man först fick intrycket utav, utan att hon hade utnyttjat han, förmodligen misshandlat han hela de tre skolåren då han gick i mellanstadiet. Ingen i hans närhet hade vetat om detta och under alla de åren som gått sedan händelsen, då han vuxit upp och blivit stor och självsäker igen, har hatet inom han blivit större mot lärarinna vilket han hade åkt till för att hämnas sitt förflutna. Novellen slutar med att han går in till staden där han blir omringad av poliser med dragna pistoler vilket jag anser både är ett dramatiskt och ganska avrundade slut.

Inte förens vid det sista stycket då han blir omringad förstår jag att han har skjutit ihjäl, eller i alla fall skadat sin gamla lärarinna. Dock är novellen lite som en deckare då man faktiskt får tydliga vinkar och ledtrådar om att allt inte står helt rätt till, och trots att jag uppfattade dessa vinkar gjorde de bara att jag blev lite förvirrad och undrande och jag förstod inte vad de betydde förens jag läst klart novellen.

På första sidan står meningen; ”Hans ficka putade.” Där vill författaren förmodligen väcka uppmärksamheten på att mannen har en pistol. Jag reflekterade dock över meningen på ett mer sexuellt plan, vilket naturligtvis var fel.

När mannen kommer hem till sin lärarinna känner hon inte igen honom, vilket jag tror kan har gjort hatet ännu starkare hos mannen då han fått skadliga men för livet av händelsen medan hon inte ens kommer ihåg vad hon utsatt han för, dock står det i novellen att det inte gör något för han att hon inte minns. Men detta är nog ett självförnekade av personen då han tidigare skriver att han hoppas att hon ska minnas honom, annars ska han se till att återuppliva hennes minne.

Andra meningen som visar att något är fel är; Han smekte fru Bölmholm på hennes blodfattiga kind och tog hennes hand till farväl. Det är just ordet blodfattiga som gör att man stannar upp och reagerar, men samtidigt har man fått veta att lärarinnan nu är över 70 år, vilket gör att åtminstone jag antog att blodfattig skulle relatera till att hon var just gammal, med tunn hud som många äldre har.

Den fjärde meningen är; ”Bussen han väntade på körde dock bara förbi utan att släppa på honom”. Detta behöver inte vara någon kostig mening i sig, men när man läser det femte udda stycket som återfinns då mannen går in på ett postkontor i staden; ”Dörren slog igen och gubben tittade upp. ›Stick!‹ Gubben skrek. ›För helvete, försvinn!‹ Gubben började vråla ordlöst.” tror jag att anledningen att bussen inte släppte på mannen och anledningen till att gubben bad han försvinna var att han förmodligen hade fullt med blod på sig, i alla fall något som tydligt visade att han hade misshandlat eller mördat sin lärarinna, vilket gjorde att han så skräckinjagande ut. Efter den fjärde meningen fick man också reda på att han hörde tjutande sirener i fjärran vilket antagligen syftar till polisen eller ambulansen.
Eftersom novellen heter vedergällningen borde man ha förstått att den skulle handla om hämnd, men kanske gjorde jag det på ett plan eftersom jag reagerade på meningarna trots att jag inte förstod deras fulla betydelse, just på grund av att jag visste att novellen hette Vedergällningen.

Jag tyckte novellen var bra skriven och ledtrådarna var tydliga nog att väcka uppmärksamhet och nyfikenhet utan att för den skull förstöra stämningen. Novellen lämnar dock ganska mycket öppet för fria tolkningar, både vad som hänt i mannens barndom och vad som verkligen hände hos lärarinnan, eller som vid postkontoret.

Det är ganska mycket miljöbeskrivningar, man får veta att solen skiner, att fåglarna kvittrar, att vinden blåser, hur gatorna i staden ser ut, vilka butiker som finns osv. Författaren vill dock framhäva hela tiden att personen är ensam, och staden verkar vara tyst och nästan övergiven. I och för sig stöter man ju på en busschaufför, en mamma och hennes barn, en posttjänsteman och sedan ett fyllo men författaren påpekar också att gatorna var fyllda av liv och rörelse när mannen var ung och inte var det den dagen.

Detta kan man ju tolka som att i barndomen känns allt roligare, större och mer speciellt än vad det gör när man växer upp. Eller så kanske mannen ifråga är så inne i sin egen värld så han märker inte människorna runt honom.

I slutet av berättelsen är mannen helt ensam tills han slutligen blir omringad av polisen. Där kan ensamheten bero på att larmet om en mördare har spritt sig och polisen har spärrat av området eller människorna i staden blir rädda för att gå ut. Men eftersom det är just vackert väder i novellen känns det kostigt att få intrycket av att det är så få människor ute.

Jag anser inte att novellen är tidsbunden då hämndaktioner och misshandel alltid har skett, även långt tillbaka i historien, dock kanske man får bo...