Jöns Jacob Berzelius

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

(1779 – 1848)

Uppväxt

Året innan årtiondet (1779) föddes den sedermera naturforskaren J. J. Berzelius och blev uppvuxen större delen av sin barndom i Väversunda, Östergötland, Sverige. Till skillnad från hans far och släktskapet hade han ett stort intresse för naturorientering redan som tioåring.

Han trivdes med sin insektsintresserade informator som tillsammans gick ut i skogen för hoppet om att upptäcka fyndar. Så kom dagen när Berzelius gick miste om sin enda mor och fick således med sin syster flytta hem till sin morbror, moster och sina sju kusiner. Det var något Berzelius som barn tyckte var förfärligt.
Så småningom fann han knepet att bl.a. Undvika sin alkoholiserade moster med de sju kusinerna som ständigt förnekade hans begåvning och fick Jöns Jacob att känna sig underskattad.
Det var de enda timmarna som han tillbringade ihop med informatorn som han kunde försvinna från mostern och de elaka sju kusinerna.

Tretton år och äntligen fri från all ”tortyr” var det dags för honom att studera i Linköpinggymnasium vilket låg närmast deras bostad. Till Berzelius förvåning hände det som inte skulle hända, han fick nämligen dela bostad med en del av sina tidigare kusiner.
Det höll sig inte i längden för Berzelius att bo ihop med kusinerna förrän han beslöt att undervisa ett par bondsöner i religionskunskap för att tjäna ihop lite pengar för en egen bostad som skulle komma att innebära en kall potatiskällare.
Det fick han snart vänja sig vid och fortfarande vistades han i skogen som han alltid gjorde och även känna friheten som spirade inom honom.

Dåliga Betyg

Knappt ett år senare återbörjade Berzelius på gymnasiet. Det hade visserligen kommit en ny magister i skolan som mycket var uppmärksam om alla djuren som levde i Linköpingstrakten och hans dröm var att vilket skriva en bok om detta.

Han utbildade elever som Berzelius i att skjuta upp och stoppa upp fåglar. Ofta på mornarna jagade han tillsammans med pojkarna ut i skogen och snart fick det visa sig att det här med jagandet inte fick sina positiva sidor. Lärarna på gymnasiet hade varken förståelse för pojkarna som ständigt var försenade till första lektionerna och deras så att säga viktiga uppdrag.

Som sagt gav inte jagandet sina positiva sidor, dessvärre fick pojkarna usla betyg.
Betygen var usla men J. J. Berzelius tog inte det särskilt hårt till mods, han var ändå glad över att slippa vara med kusinerna. Han hade riktigt kul även med kamraterna och hade många intressen.
På onsdagarna träffades kamraterna och läste upp dikter för varandra. Fortfarande som vanligt vistades J. J. Berzelius ut i skogen och hans samling av växter och djur var nu uppe till 369 arter.



Uppsala Universitet

Det var bestämt att J. J. Berzelius skulle arbeta med naturvetenskap, men på den tiden fanns inte yrket naturvetare på listan. Läkare var det närmaste och därför beslöt J. J. Berzelius att studera till läkare på Uppsala universitet.

Just då hade J. J. Berzelius med sig sin styvbror och båda tyckte att läsa kemi vore väl inte så värst. De fick snart tag på en lärobok i kemi. För båda var detta något intressant och de nöjde sig heller inte att bara läsa om olika experiment, de var beredda att göra egna experiment och en del gjordes av J. J. Berzelius i någon skräpkammare hemma.


Flera Upptäckter

J. J. Berzelius var väldigt noga när han skulle skriva ner det han observerat. Precis som alla andra kemister var det även struligt för J. J. Berzelius att hålla kontroll över de krumelurer som användes för olika ämnen, procedurer och föreningar.

Grundämnet järn skrevs med en ring och en pil som lika gärna kunde betyda hane eller planeten mars. Många kemister gjorde på den tiden lättare för sig själva att förstå tecknena genom att komma på egna sätt. J. J. Berzelius var en av dem som gjorde det.
Han föreslog att alla ämnen skulle skrivas med bokstäver.
Det var även beslutat att alla grundämnen skulle skrivas med den första bokstaven eller med de två första bokstäverna i det latinska namnet.

Det låg mest i symbolsystemet som gjorde J. J. Berzelius till en av tidens största kemister.
Sedan uppfinningen som Berzelius kommit på, har varenda kemist tagit användning av symbolsystemet till sin stöd.
Även om hans upptäckt varit helt fantastiskt hade han fortsatt med sina experiment och uppfunnit grundämnen som Cerium, Selen, Torium, Kisel och Zirkonium. Alla grundämnen hade han själv upptäckt.
Genom oerhört många analyser hade han också utvecklat sina elektrokemiska kunskaper och upptäckt många saker.

Mellan åren 1804-1818 gjorde Berzelius också precisa bestämningar av kemiska föreningars uppbyggnad som ledde fram honom att upptäcka atomviktstabellen. Han kom också på isomeribegreppet som menas att molekylerna av två eller flera ämnen har samma atomstruktur men ändå olika byggnad. Vi ska även komma ihåg Berzelius så bra som vi gör Carl von Linné som två av de främsta svenska vetenskapsmännen.

Berzelius på senare tid

År 1808 debuterade Berzelius med boken Lärobok i kemien som översattes i flera antal språk och uppfattades som ett standardverk.
1819 arbetade Berzelius som sekreterare på Vetenskapsakademien och hade full kontroll över naturvetenskapens utveckling i hela Europa genom att vara redaktör för sitt Årsberättelse.

1837 hade han valts till Svenska Akademien och två år innan hade han gift sig med en kvinna vid namn Johanna Elisabeth Poppius. De...