Kelter

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

När man nämner ordet Kelter tänker många på Stonehenge eller blodiga barbarer som inte skonade någon. Men kelterna var så mycket mer än bara barbarer och Stonehenge. Kelterna kallade sig själv för kelter romarna sa galler grekerna galater och germanerna walah. Det finns fynd som tyder på att kelterna gjorde en övergång mellan brons- och järnålder. Kelterna var ett mycket utvecklat folkslag som höll till mellan germanerna i norr romarna i söder. Deras rike sträckte sig när det var som störst från Irland i väster och Spanien i söder, till Turkiet i öster, dem grundlade städerna Paris, Budapest och Ankara. Kelterna drev handel med salt och kött men hade också stora kolgruvor.

Dem keltiska gruvorna för tankarna till 1700-talet lika eländigt. Luften var full av damm och fattig på syre. Arbetet för arbetarna besvärades med inälvsmaskar som både gett dem diarré och konstant klåda runt ändtarmen. Som toalett papper använde man förmodligen blad hästhov. Stövlar var ouppnåelig lyx då man använde primitiva sandaler när man gick i dem frätande saltvattenspölarna. Likväl måste männen, en del var bara pojkar, dag ut och da in baxa upp dem tio kilo tunga blocken. Som de hugger ut ur gruvgångens tak och släppa iväg dem till en hissanordning som skall hissa upp blocken ur gruvan. Arbetarna var kletiska slavar och dem arbetade i kolgruvan som fanns i Dürrnberg nuvarande Hallen i österrikiska alperna. Kelterna utvann redan århundranderna förre Kristus både salt och gruvfyndigheter. Det är inte riktigt det man tänker på gruvdrift när man tänker på barbariska kelter.
Romarna skildrar kelterna som en samlig vilda skäggiga suputer och huvudjägare. Men ändå såg både romare och greker men förfäran, förakt och beundran på dessa keltiska barbarer som kastade sig nakna in i stridvimlet. Deras hövdingar for fram över slagfältet i tvåhjuliga stridsvagnar och kämpade ibland stående på tistelstången mellan de små raggiga ponnyerna. Romarna tecknar kelterna ändå som ett helt ociviliserat folkslag. Till exempel ska kelternas munvård ha bestått i att gurgla gammal urin. Inte heller den kände grekiska filosofen Aristoteles hade särskilt höga tankar om kelterna, som enligt hans mening saknade förmågan att tänka. Efter nutidens måttstock måste ändå kelterna betecknas som barbarer. De skar av halsen på sina offer och behöll huvudena som fina troféer.
Kelterna stod på hög kulturell nivå och förmedlade många impulser till sina germanska grannar. Kelterna har framförallt på senare år mer och mer framståt som ett väl utvecklat folkslag. Kelterna var som nämnt tidigare mästare på gruvdrift. De utvann metaller som bly, koppar, zink och framställde stål av mycket hög kvalitet. Kelterna i Spanien blev kända för deras korta stridssvärd och det användes snart som standard i dem romerska legionerna. Kelterna var specialister på att bygga stridsvagnar och att bearbeta läder dessutom var de goda jordbrukare och uppfann en slåttermaskin. Metallhantverket var högt, formspråket mjukt och elegant. Smycken som massiva halsringar, beslag, sköldar, hornprydda hjälmar, kultvagnar i miniatyr, vinkannor m.m. dekorerades med särpräglad ornamentik. Ornamenteten är linjära med stiliserade djur- och människofigurer, ingraverade eller i relief med och som ofta är ifyllda med korall eller emalj. Berömda prov på keltisk kultur i Norden är Gundestrupkitteln samt många bronsspeglar med typiska spiral- och virvelformer. Den keltiska ornamentiken levde vidare i ett utsökt bokmåleri, i metallhantverk och stenkors och den spelade en viktig roll för medeltidens europeiska kultur. Via kelterna i Bretagne kom även den keltiska sagoskatten, däribland sägnerna om kung Arthur att starkt påverka riddardiktningen också i den isländska diktningen kan man se keltiska rötter. Nya fynd tyder också på att kelterna var väldigt skickliga och duktiga i affärer som gjorde att deras härskare blev väldigt rika. Man har bland annat hittat 450 guldmynt i under utgrävningar i Manching i Bayern.

Kelternas tro är främst känd genom antika författares verk. Kulten centrerades kring en bl.a. himmelsgud, en högste beskyddare av de keltiska stammarna (Teutates), en solgud och ljusbringare (Belenos) som påminde om den grekiske guden Apollon, en djurrikets herre som avbildades med hjorthorn och ett antal kvinnliga fruktbarhets- och modersgudinnor. Lug var handels-, krigs-, hantverks- och vägvisargud. Centrum för Luf dyrkan var i Frankrike i staden Lugdun som numera heter Lyon. Dagda ansågs skänka överflöd, Ogma skyddade lärdomen och skrivkonsten och Manannan Mac Lir var sjöfartsgud. Dem hade också en guld för rikedom vars namn var Esus. Dem Keltiska gudarna visar stora likheter med dem romerska och man kan säga att dem ungefär hade samma gudar fast med olika namn. Kelterena hade sina religösa cermonier utomhus. Först efter kontakt med romarna började man bygga tempel och kultplatser. Naturen vördades misteln och eken var heliga. Det är träden som har fått ge namn åt druiderna. Enligt den nordiska mytologin anses livet just komma från trdäden "trädet Ygdrasil". Kelterna trodde att världen såsmåningom skulle gå under men under tiden trodde man på reinkarnation. Det är när man återföds till något annat t.ex. en gris. Djuroffer och i sällsynta fall människooffer förrättades i heliga lundar. Man lät begrava betydelse fulla män i upp till 60 meter långa jordhögar. Dem begravdes med lyxsaker som etrustiska kastanjetter elfenbensmöbler och bronskärl med mjöd.

De religiösa traditionerna förvaltades av särskilda präster druider. Ordet druid betyder på keltiska: "den som har kunskap om träden", på iriska: "den högvise "och på latin: "av keltiskt ursprung". Druiderna var medicinmän, domare, präster och skalder. Druiderna rekryterades ur de främsta familjerna och bildade ett fast organiserat stånd med högt anseende och stort inflytande. Mikael har skrivit detta dokumet han gjorde det när han gick i nian. Om en elev ger det här arbetet till en lärare borde denna ge honom ig. Lärlingarna genomgick en månårig utbildning mycket krävande utbildning. Under utbildningen lärde sig lärlingarna många religiösa, magiska och många andra traditioner. Eleverna kunde sitta 20 år och bara rabla dessa magiska forler och heliga sånger bara för att kunna allting utatill. När man var färdig med sin utbildning rakades den främre delen av hjässan från det ena örat till det andra. Utbildningen bevarades i muntlig form och har därför tyvärr gott förlorad. Druiderna verkar också ha spelat en viktig roll för kelternas motstånd mot romarna.Druidernas i nordvästra delen av det keltiska Kejsar Claudius förbjöd druidreligonen men den levde ändå kvar långt in på medeltiden framförallt på Irland.
Den mest kända druiden är nog för många Merlin. Merlin ansågs vara djävulens son och var Kung Arthurs främste rådgivare. Kung Arthur myten vet man fortfarande inte om den är sann eller påhittat jag personligen tror på att nåt sånt likande hände. Att en kung kom och enade britterna mot sina fiender. Men jag tror inte på att han hade Exalibur och att Merlin gjorde dem sakerna som framställs i böckerna. Stonehenge har man också undrat vilka vilka som kan ha tänkas byggt och vad den var till för. Många tror att det var en sorts kalender som hade med månens och solens positioner att göra. I seriens värld framstår Stonehenge som Merlins fängelse. Några tror och den vanligaste teorin är att den trots ha varit en kultplats för kelterna. Men teorierna har ändrats genom årens lopp på 1100-talet trodde man att det var Kung Arthurs grav och på 1600-talet trodde man att man hade haft det som ett ställe att offra människor på. Namnet Stonehenge betyder "hängstenar" så man trodde att det har kunnat vara en avrättningsplats. Dem teorierna har med tiden förkastas. Stenarna är för klumpiga för att dem skulle kunna ha använts som avrättningsplats. Man Vet med ganska stor säkerhet att Stonehenge måste ha varit byggt före 500 e. Kr. Några siffror säger att det byggdes mellan 1800-1400 f. Kr. Medans några andra säger att det byggdes 2000 f. Kr. Om det byggde under den tiden har det inte med druiderna att göra för dem kom till dem brittiska öarna mycket senare. Kelternas krigslycka är väldokumenterad. Men man vet fortfarande inte varifrån dem kom. Omkring 800 f Kr tog tiden slut för "urnefältskulturen", vars människor först brände sina döda och sedan lade dem i urnor. Ett nytt folk urkelterna började istället att begrava sina döda hela. Deras puffbyxor och snabelskor tyder möjligtsvis på att dem kom österifrån men det vet man inte med säkerhet. Många tror också att befolkningen själva började utveckla ett mer spännande mode. Det är mycket svårt att veta något om kelterna eftersom dem inte skrev ner något allt berättades muntligt, historia, regler, lagar och berättelser. Den främsta källan som man har om kelterna är det som Julius Caesar skrev han var väldigt ordentlig osh skrev ner allting. Det finns också andra romare och greker som skrivit ner saker om kelterna men allt refererar till ett verk av greken Poseidonios från 100-talet f.kr. Men hans bok finns tyvärr inte kvar. Det mesta som Cesar skrivit stärks av arkeologiska fynd och gamla iriska sagor och legender. Kelterna hade sin storhetstid började under 500-talet f. Kr. vid den tiden var inte Rom en stormakt utan bara en stad i provinsen och då grekerna mestr bara satt på sina teatrar och på sina olympiskaspel och brydde sig inte om omvärlden. Kelterna annses vara ett indoeuropeiskt folkslag. När dem började utvidga sitt område utgick dem från nuvarande Sydtyskland, Österrike och Schweiz. Det är också i dem här trakterna man vid städerna Dürnberg, Manching och Glauberg (se karta) man hittat dem stora keltiska arkeologiska fynden. Man trodde först inte att kelterna hade etablerat sitt rike norr om floden Main. Men nya fynd har dock vissat detta är fel. Vid Glauberg (se karta) som ligger 30 kilometer från Frankfurt har tyska arkeologer hittat en stor keltisk grav. I graven har man hittat ett av dem mest spännande keltiska fynden hitils i historien, en 1.85 meter hög gudastaty av sandsten. Figuren är utrustad med något som likanr en rustning, med svärd, sköld och olika smycken. Mungiporna nerdragna, som om den gör en sur grimas. På huvudet har den en turban som liknar två Musse Pigg öron. Vad huvudbonaden är förnågot finns det olika teorier om, en är att den är en mistelkrona, en annan är att det är en speciell frisyr och en annan är att den kan vara en slag hatt eller likande huvudbonad. Man kan inte heller enas om vad statyn igentligen föreställer. Den hittades i ett gigantisk grav. Där en 350 meter lång s.k. processionsväg med gravar på båda sidor leder fram till en enorm grav. I detta mausoleum begravde invånare från en by troligt viss en stor furste med tanke på alla dyrbara gravgåvor som denna man har fått med sig. Många arkeologer tror att statyn kan vitnar om att man här dyrkade sina gammla förfäder som en slags gudar. för folk på denna tid var det vanligt att göra statyer som gudasymboler över döda förfäder. Några andra är däremot övertygade om att det är en staty över den döda eftersom statyns halsband har så stora likheter med det halsband som man hittade runt den dödes kropp. Denna staty ställer fler frågor än den besvarar så har andra fynd däremot kastad ljus över kelternas dolda förflutna. Framför allt en kanna som man hittat har emort stora likheter med en kanna som man hittat i Dürnberg i Österrikiska alperna (se karta). Platserna ligger mer änn 50 mil irån varandra. För dåtidens människor var det ett väldigt stort avstånd. Fynden tyder på att kelterna haft en gemensamm moderiktning även fast stammarna legat avlägset från varandra. Det tyder också på att kelterna har bedrivit mycket mera bytelshandel än man tidigra trot.

Furstaran verkar ha styrt med sån järnhand att folket tillslut troligen gjorde uppror för runt år 400 f. Kr. upphör man med att bygga sånna här ståtliga gravar. Istället började man bränna sina döda och berava dem i urnor. Under den följande tiden kring 400 f. Kr. och framåt uppstod det större keltiska samhällen till exempel Manching. Där visade kelterna upp sin förkärlek för avhuggna huvuden som skulle komma till allmän beskådning. Om man skulle komma gående genom den östra porten skulle man inte få en så trevlig syn. En massa huvuden spetsade på pålar längs hela ingånen. När men kelt hade besegrat en modig fiende balsamerade han huvudet och lade det i en kista eller satte det som prydnand på sin axel. Varför man gjorde såhär är troligtsvis för att få en symbol över sin seger eller få den dödes krafter. Asterix och Obelix är seriefigurer som man in...