Ny i Sverige

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Varför, varför ska jag vara invandrare. Jag känner mig så dum och fattig, ni svenskar har pengar och vi är fattiga. Min pappa har läkarutbildning i Iran men han får inte något arbete som läkare här i Sverige, är det rättvist?
- Häng inte upp dig på det nu. Sade Calle som var min kompis. Jag har precis lärt känna Calle eftersom att vi spelar i samma fotbollslag.

Efter träningen vill Calle följa med hem till mig och spela på mitt tv-spel som jag fick med mig från Iran. Men jag ville inte att Calle skulle följa med mig hem eftersom att jag skäms över att min mamma och min syster bär burka så jag sade att jag ska bort med min familj men att det går annan dag.

Nu ska jag berätta varför vi flyttade till Sverige: Jag och min familj hade det väldigt bra i Iran. Jag och min syster Yasmin gick i en bra skola och hade bra studie betyg. Sedan kom en diktator vars namn är Shammad och gjorde stats kupp och avsatte den då varande och älskade Presidenten. Han gjorde landet grymt och laglöst och om man inte delade hans åsikter blev man straffad kanske till och med dödad. Vi flydde landet precis som många andra och kom med nöd och näppe ifrån landet innan Shammad han stänga och bevaka gränserna. Folket som inte han fly landet kommer aldrig komma därifrån om inte Diktatorns regim faller.

Det var en vanlig dag i skolan och vi hade sista lektionen innan lunch. Fröken började tala om jul… men vad var jul för något? Frågade jag mig själv.
Fröken vad är jul för någonting? Frågade jag.
Men lilla gubben vet du inte vad jul är? Frågade hon.
Nej, svarade jag lite generat och hela klassen började skratta.
Fröken berättade att det var en Kristen högtid när man ska bry sig om varandra och äta gott.

Lektionen tog slut och alla sprang iväg till matsals kön. Mia och Per stod som vanligt och knuffades och pussades ny kära som det var innan vi blev insläppta.
Till lunch var det julbord och framför mig såg jag en massa saker som såg ut att vara massa godsaker. Jag plockade åt mig allt jag såg, nått som kallades korv och nått annat konstigt som hette julskinka. Jag åt mig propp mätt och det kändes som att jag höll på att spricka.

När jag kom hem på eftermiddagen berättade jag för mamma om allt som jag hade lärt mig och upplevt under dagen. Jag pratade och Pratade ända tills mamma stelnade till…



Hon sprang gråtande in på sitt rum utan att säga ett ord om varför eller vad jag hade gjort för fel. Jag tänkte och tänkte men jag förstod inte vad jag hade gjort.
Jag smög fram till mammas rum och knackade lite ömt på dörren.
Mamma vad har jag gjort för fel? Frågade jag.
Du har ätit gris! Sade hon ledset.
Nu var det min tur att frysa till… jag började må illa och sprang till toaletten snabbare än vinden och sen kom uppstötningarna.

Dagarna gick, veckorna passerade och ett nytt år var kommet. Jag lärde mig bättre och bättre svenska och började så smått anpassa mig efter den svenska kulturen.

En av mina händelse rika dagar var den dagen när vi skulle gå till kyrkan med klassen. Dagen började med vanliga lektioner innan lunch, mattematik, svenska och Biologi sen kom den efterlängtade lunchen, som var kebab! Som hade varit min favorit rätt i Iran. Det var det första som jag hade upplevt vara sig likt från Iran här i Sverige. Jag berättade för alla mina kompisar att kebab hade vi även i Iran.

Vi samlades på skolgården efter lunch för att gå till Kyrkan. Vi tog buss nummer 35 från skolan till Hallonskogens domkyrka. När vi kom fram och såg kyrkan, vilket jag trodde var en moské gick alla in och satte sig på bänkarna. Prästen i kyrkan började tala om gud. Men allt han sade var emot vad jag hade lärt mig om gud. Klassen började be och jag gjorde som alla andra och sade va alla sade. Men det va något som kändes fel… men jag bad ju till fel gud, kom jag att tänka på. Jag reste mig upp och gick bort från bänkraderna och satte mig på en liten matta längre bort, vände mig mot mecka och började be den vanliga bönen som vi bad hemma efter middagen. Än en gång tittade alla på mig och började skratta. Då sade fröken att de inte skulle bryr sig om vad jag gjorde utan att de skulle vara tysta inne i guds hus.
Han har inte samma religion som vi andra och han gör precis som han religion sä...